Monthly Archives: March 2011

Staten är en usel bank

“Vi har nu en tendens mot stigande räntor och det är tydligt att bankerna ser det som en möjlighet att förbättra sina marginaler också. Det tycker vi att man ska vara tveksam till. Hushållen ska vara noggranna när de tittar på vilka räntor de erbjuds.”

Citatet ovan är vår käre finansminister Anders Borg som vill ha större kontroll över bankerna genom ökade resurser till finansinspektionen. Det handlar om att sparräntorna är alldeles för låga om man jämför med utlåningsräntorna. Och det har han kanske rätt i på ett sätt. Sparande borde löna sig, och de svenska systemen är inte direkt uppbyggda för det.

Men, ett stort men. Vad Anders Borg glömmer bort är att staten faktiskt sätter räntan (eller i alla fall ansvarar för den), på en av de största småspararkontona som finns i landet. Nämligen skattekontot. Tack vare jobbskatteavdraget får fler och fler personer tillbaka på skatten, och väldigt många svenskar har ett par eller flera tusenlappar som tvångssparats av staten i allt mellan ett halvår (återbäring i juni) och ett år (återbäring i december). Återbäringen är ju inkomster som staten låser, det är nästintill omöjligt att få tillbaka sina egna pengar innan staten behagar släppa dem, och detta försvaras ibland med att det faktiskt betalas ränta på pengarna. För vissa är skattekontot det enda sparkontot man har.

Men, hur ser då sparräntan på skattekontot ut? Jo. Den ligger på 0,9%. För något år sedan var det ingen ränta alls. Jag kan snabbt jämföra med det väldigt vanliga sparkontot jag har i min bank. Där är den helt vanliga sparräntan 1,6%. En snabb koll bland de största bankerna visar att alla har någon sorts standardsparande som ligger över skattekontots nivåer. Och då pratar vi konton man ofta kan plocka ut och sätta in pengar från. Låser man sina slantar så är räntan oftast ännu högre.

Så vad är min slutsats? Jo, om Anders Borg ska klaga på bankernas sparräntor borde han se över vilka sparräntor han själv erbjuder. Staten är en usel bank för sparande, och visar tyvärr på hur otacksamt det fortfarande är att spara.

Internets begränsningar. Del 1.

Ovan: En bit betong i vår-Malmö

Saker jag lärt mig de senaste veckorna genom att fråga på facebook:

- Att Wolford gör dyra, men riktigt bra strumbyxor (inte hunnit testa än)

- Att alla billigare strumpbyxor är väldigt oförutsägbara i kvalitet – oavsett märke

- Att Clinique & MAC gör bra foundation & puder (testat). Att Armani gör ännu bättre, men det är dyrt och svårare att få tag på (inte testat).

- Att förslagen kring tobinskatt skulle innebära en massa idiotiska saker. Inklusive en växlingsskatt för mig på sisådär 24 kronor om året.

- Island har ingen app store. Bor man där köper man itunesgiftcards från USA för att köpa appar.

- Huruvida pilbåge, moderna militära kulor eller köttyxa hjälper bäst mot zombieapokalypsen (det fick jag reda på utan att fråga, bara nämna ordet zombie)

Saker jag inte lärt mig, trots upprepade frågor på facebook:

- Vem man skall anlita för att renovera ett kök på 3kvm (standardsvar: bello.se)

- Var man hittar vitvaror och köksinredning till ett fullstort kök på 3kvm (standardsvar: ikea)

Frågan är, säger det här mest om vilka vänner jag har, vem jag är, eller om Facebook som frågeplank?