Monthly Archives: February 2009

Som en del av maskulinitetskulten

Härskartekniker enligt Wikipedia.

1. Osynliggörande:

“Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.”

2. Förlöjligande:

“Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt.”

Per Wirtén följer mallen när han beskriver “maskulinietskulten” kring piraterna och kallar kvinnor utanför piratebayrättegången för groupies. Det är unga män som bloggar, sitter i paneler och debatterar. “Män gör som män gjorde”. Allt i Dagens Arena via Isobel. Det gick visst sådär med att döda myten.

Åtta timmar kvar till Ipred-omröstningen

I dag klockan 16,00 röstar Sveriges riksdag igenom Ipred-lagen, med sanktioner som sträcker sig långt längre än vad EU kräver. Upphovsrättsinnehavare kommer få specialbefogenheter för att samla ihop personuppgifter, skapa register och skicka skadeståndskrav till privatpersoner och hota med långdragna dyra rättsprocesser.

Bara miljöpartiet och vänsterpartiet tar avstånd från förslaget som dessutom riskerar slå hårt mot innehavare av öppna trådlösa internetanslutningar. Fast kommer någon reagera i skuggan av både Piratebayrättegång och stundande prinsessbröllop?

Mer om Ipred finns att läsa här. Uppdatering: Läs även Jakob Heidbrink och de kloka S-studenterna på Newsmill.

Med en mur av oviktigheter

“Man kan gissa att allt fler av oss numera har privatliv på två nivåer – ett för offentligt bruk och ett som verkligen är privat. Man får rentav hoppas att så är fallet. Låt vara att Wolfgang Sofsky inte förmår övertyga om allt men mig övertygar han åtminstone om att vi i långt större utsträckning behöver reflektera över vad det privata betyder, och att vi behöver det privata – politiskt men också (och kanske framför allt) existentiellt. “ – Merete Mazzarella i SvD.

Kanske är det så att de personliga oviktigheterna skapar en skyddsmur mot det viktiga privata. Facebook, twitter och dagboksbloggar blir självförsvaret mot övervakningen, med förhoppningen att de känsliga detaljerna försvinner i bruset av trivialiteter.

För att tackla tvångsinsamlingen av privatlivsdatan skapar vi vår egen bild av oss själva, redo att lämnas ut. Den som inte finns på nätet måste ju ha någonting att dölja, det rena mjölet i påsen visas upp och lyfts fram för att vi inte har något annat val. Bara skumraskar verkar i skuggan.

Kvinnorna i fildelningsdebatten

Jag skrev från början det här som en kommentar till Emma på bloggen Kulturekonomi som svar på frågan varför det bara var män i fildelningsdebatten, och kom fram till att det nog var rätt relevant att gå in lite djupare i frågan.

Till skillnad från när jag började blogga 2005, finns det rätt många kvinnor som engagerar sig i fildelningsfrågor. För att en gång för alla slå hål på myten om att det bara är män som bryr sig om digital kopiering, är här några bevis på motsatsen. Fyll gärna på i kommentarerna.

Isobel Hadley-Kamptz både bloggar en hel del om upphovsrätt, och skriver briljanta artiklar i ämnet. Emma på bloggen Opassande är en annan flitig debattör, liksom flera andra kvinnor i piratpartiet (Klara på bloggen Kurvigheter, Amelia Andersdotter som är tvåa på deras eu-lista och författaren Anna Troberg för att nämna några). Hanna bloggar på Projo.se och borde också räknas till kvinna, och hon livebloggar flitigt under rättegången.

Politiker finns det också gott om. Eva-Lena Jansson är socialdemokratisk riksdagsledamot och är aktiv i ipred-frågan liksom folkpartisten Madeleine Sjöstedt. Karin Pilsäter (fp) har varit aktiv fildelningsmotståndare, liksom Cecilia Wikström i samma parti.

I Piratbyrån hittar man också flera kvinnor. Sara Sajjad satt med på den presskonferens Piratbyrån och Piratebay höll tillsammas och Daniela Alba syns också från och till. Monique Wadsted är advokat på målsägandesidan i rättegången, med en aktiv röst emot piratkopiering, liksom skribenten Jenny Maria. Till det kommer personer som är parter i debatten på grund av deras befattning. Fildelningsutredaren Cecilia Renfors som föreslog internetavstängningar är en av dem, Cissi Elwin Frenkel på Svenska Filminstitutet är en annan. Dessutom är artisten Eva Dahlgren är tillräckligt intresserad för att delta i debatter i ämnet.

Sen finns det en stor hög bloggar som skriver om fildelning, men som också tar upp en hel del annat. Mary, Farmor Gun och Bibliotikarien är bara några, och jag har säkert glömt hälften och fyller på efterhand.

Under tiden, i Malmö

Ibland märks det att Malmö är en vänsterstyrd stad. Nu senast vill politikerna i Fritidsnämnden bojkotta en tennismatch mot Israel som skall spelas i staden, och vägra släppa in folk på arenan. Givetvis är det inte de säkerhetsskälen man pekar på i beslutet som är avgörande, utan vänsterns politiska synpunkter om Israel som nation. Det är trist att man inte kan låta människorna som är intresserade av sporten välja om de vill besöka matchen eller inte, i stället för att bidra till en lite mindre öppen stad.

Om en vecka kommer Melodifestivalen till staden. Det finns chans för vinnaren att tävla mot Israel i musik, kanske dags att kräva att schlagern också sjungs inför en tom publik?

—

Malmö Högskola erbjuder en kurs i Marxistisk teori. Det är en grundkurs på distans som går under hösten. Själv vet jag inte om jag kommer ha tid att läsa, men för den som ha bättre koll på Marx, går det nu att få högskolepoäng i utbyte mot nedlagd tid. Det skadar aldrig att veta lite till, och det vore trevligt om det inte bara var vänstersympatisörer som tog upp utbildningsplatserna… Här är kursens blogg, och här är en facebooksida för den samma.

Vad sägs om fri akademi & konst?

Konstfack har kritiserats ordentligt de senaste veckorna. Först efter Anna Odells resa till psykakuten, och nu med grafittikonstnären Nugs tunnelbanevagnsinstallation. Båda är verk som upprör, och många verkar vilja ut och tycka till om verken, även om ingen sett helheten av Odells verk, och Nugs dito skapades för minst ett år sedan.

Visst, jag tycker det är helt okej att bli upprörd av båda verken, även om det känns lite fånigt att gapa om Odells verk innan vi vet hur det ser ut. Men snälla, att från det gå ut och kräva tillbaka alla skattepengar från Konstfack, har väl inte ens med verken att göra?

I facebookgruppen med namnet “Inga mer pengar till Konstfack” deltar många liberaler. Personer som i normala fall brukar hålla med om att staten inte skall detaljstyra vare sig högskolor eller kultur. Vad sägs om fri akademi, och fri konst?

Om en konstnär begår ett brott – polisanmäl och låt rättsväsendet bedöma. Om en konstnär gör dålig konst – strunta i att besöka utställningen och köp inte verket. Konstfack är trots allt en utbildningsinstutition, och så länge man skall skattefinansiera högskolor och universitet överlag, bör staten totalt strunta i hur lärosäterna bedömer examensarbeten.

—

På samma ämne, men nästan: Karl Sigfrid har ett par rader om kopieringens betydelse för kulturen, i SvD.

Vad hände egentligen med Ipred?

I skuggan av Piratebay-rättegången har Ipred antagits av näringsutskottet och behöver bara röstas igenom i riksdagen också för att börja gälla den 1 april. Noterbart är att Socialdemokraterna inte yrkar på avslag utan ställer sig bakom huvuddragen i propositionen (men vill givetvis ha med några smärre ändringar), vågmästarröster verkar alltså inte kunna fälla förslaget.

Debatt och omröstning är den 25:e februari, det vill säga onsdag om en vecka. Det vore olyckligt om Ipred tyst röstas igenom för att allas blickar riktas mot Piratebay-rättegången, när det just tack vare rättegången borde kunna få så mycket mer uppmärksamhet. Var är riksdagsledamöterna som vågar bryta partilinjen och rösta ner förslaget? Var är oppositionens motstånd till lagen? Bara för att ett förslag blivit till proposition måste det inte bli till lag.

Läs fler inlägg om Ipred här.

—

Uppdatering:

Nu skriver SvD om det också.