Monthly Archives: August 2008

Wonderwoman of the day; Sarah Palin

Den respekt jag hyste för den republikanske presidentkandidaten John McCain ökade väsentligt i går när han djärvt utsedde Alaskaguvernören Sarah Palin till sin vice-kandidat. När demokraterna och Obama pratar om kvinnors rättigheter, gör McCain slag i saken och utser en kvinna till sin högra hand. Palin är inte en skolad politikerbroiler, utan har en proppfylld meritlista där allt från fiskare och fröken Alaska-tvåa, till sportjournalist och fembarnsmamma står med.

Palin är uttalat värdekonservativ, samtidigt som hon listas som libertarian. Liksom McCain är hon abortmotståndare och vill upphäva Roe vs. Wade-direktivet (och ge delstaterna makt att bestämma i frågan). Hon är för dödstraff och emot homosexuella äktenskap, liksom både Obama och McCain. Dock är hon rakryggat konsekvent med en fem månader gammal son med Downs syndrom, och har som guvernör lagt veto mot förslag som skulle ge homosexuella statanställda sämre villkor än heterosexuella.

Hennes största meriter är att hon i sin delstat städat bort korruption, politiskt rövslickeri och ekonomiskt slösande med resurser. Hon har som guvernör dessutom erfarenhet av att verkställa beslut, något som varken Obama eller McCain har.

Palins kön kommer säkert vara i fokus flera gånger under valrörelsen, men jag har svårt att se att någon av de manliga potentiella kandidaterna skulle vara bättre. McCains val av Palin visar också mer på “change” än vad Obamas val av Joe Biden gör, och jag får intrycket att även om Obama är en otroligt duktig retoriker med en fantastisk karisma och dragkraft, finns det mer substans bakom McCains ord.

Inte minst visar Palin att det kan finnas hjärna bakom ett snyggt leende, och att även gamla vita republikanska heterogubbar kan visa mer framsynthet än en Barack Obama som valde just en sådan till sin medkandidat.

Elitstyrkor i slummen

“Tropa de Elite” är namnet på en kontroversiell brasiliansk film som är bioaktuell i helgen. Regissören visar Rio de Janeiros baksida, klassskillnader, knarkhandel, vapenhandel och polisvåld i en film som bygger på verkliga vittnesmål. Misär och korruption blandas med testestoronfyllda sekteristiska torterande polisstyrkor som vill väl. En svartvit film med oerhörda mängder gråskala.

Jag har aldrig varit i vare sig Rio de Janeiro, Brasilien eller ens sydamerika, och har ingen aning om hur det faktiskt är. Oavsett har filmen skapat ordentlig debatt och lockat stor publik även i Brasilien. Tropa de Elite slog biorekord i sitt hemland, och har setts av nästan fyra gånger fler personer via fildelning och piratkopiering.

Det är för att filmer som den här, och andra filer som är obehagliga för människor med makt, som fildelning är viktigt att värna om. Yttrandefrihet är både film och media som vittnar om rättsövergrepp i ett främmande land på andra sidan atlanten, och moraliska obehagligheter här i Sverige.

—

Här hittar du filmen, och här finns en av versionerna som spreds som en löpeld innan filmen ens var klar. Eller så letar du upp en bio som visar den, eller en webbshop som säljer DVD:n.

Skrota skolavgifter i grundskolan

Det är inte så ofta jag helt och hållet håller med Rädda Barnen i deras analyser, men när det gäller avgifter som grundskolor tar ut från elever, har Rädda Barnens ordförande, Inger Ashing helt rätt.

Det är inte okej att skolor, kommuner, rektorer och ministrar bara rycker på axlarna åt att barn av ekonomiska skäl inte kan delta i all undervisning. Oavsett om det handlar om en tusenlapp för en längre skolresa, sjuttio kronor för buss och inträde till äventyrsbadet, eller en hundring för en bättre skolbok, ska grundskolan vara tillgänglig för alla, och urdålig privatekonomi ska inte vara avgörande för att Stina, Kalle eller Berit skall kunna delta i undervisningen.

Lever man med hyffsat ekonomi är det lätt att tycka det rör sig om småsummor, men i såfall bör man fråga sig varför inte skolan kan stå för dem själv, omprioritera bland kostnaderna, och inte krasst utgå från att alla barn kommer från ordnade förhållanden med täta föräldrar.

Nej, så länge det handlar om den obligatoriska grundskolan bör man totalt skrota lagstiftningen som tillåter skolor ta ut avgifter. Skjut hellre till en till skattekrona.

Folkpartister, agera!

Folkpartiet har börjat sitt FRA-reviderings-arbete och efterfrågar synpunkter från alla partister (saxat från Ullenhags nyhetsbrev):

“Nu pågår ett intensivt arbete för att se till att lagstiftningen skyddar den personliga integriteten så långt som möjligt, samtidigt som Sverige behåller en fungerande underrättelseverksamhet till skydd mot yttre hot mot vårt land.

Som ett led i detta arbete har folkpartiets partiledning tillsatt en särskild referens-grupp om FRA. Gruppen består av Erik Ullenhag (ordförande), Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, Olle Schmidt, Maria Wallhager, Allan Widman och Cecilia Wigström.

I samband med det samråd som nyligen har genomförts om integritet har det kommit in en del samrådssvar som berör FRA-lagen. Dessa svar har lämnats över till referensgruppen.

Nu ges även de som inte har kommit in med eventuella synpunkter tidigare en möjlighet att göra det. De länsförbund, lokalavdelningar eller enskild folkpartister som har synpunkter på FRA-lagen har därför möjlighet att komma in med dem till referensgruppen. Skicka eventuella synpunkter till sekreteraren i referensgruppen [martin.andreasson@riksdagen.se] senast den 15:e september. Vill ni ha material om FRA-lagen kan ni också kontakta Martin Andreasson.”

Om du är folkpartist, är det din skyldighet att skicka dina synpunkter till Martin Andreasson, och visa att det finns ett stort motstånd till en FRA-lag. Agera!

Ang. reklam och förbud

Jag hade inte tänkt bemöta Stina Oscarssons orerande om reklam och det dåliga i att böcker säljs på ICA, utan tycker hennes egna ord talar tillräckligt för sig själva. Men om man nu skall diskutera någon sorts reklamfritt samhälle ur ett kulturperspektiv kan man inte utelämna James Tiptree Jr:s novell “The Girl Who Was Plugged In“, som beskriver ett samhälle där reklam är förbjudet.

Jag rekomenderar alla som går i samma tankar som Oscarsson (och alla andra med) att läsa novellen som finns publicerad i antologin “Her Smoke Rose Up Forever” (hittas enklast i närmsta science-fiction-bokhandel), samt på svenska i nummer 10-11 av Nova Science Fiction.

Föredrar man bildspråk har den gamla scifi-serien “Welcome to Paradox” filmatiserat novellen i ett avsnitt (kanske inte världens bästa filmatisering, men ändå). Samma avsnitt är det första i den här torrenten från kulturbäraren Piratebay. Om inte det är finkulturellt nog, finns det även en musikalisk scenuppsättning av berättelsen.

—

Ingerö, Gudmundson och Svensson skriver också om Oscarsson.

—

Ett tack bör yppas till John Henri Holmberg som för länge sedan såg till att Alice Sheldon-specialen av nova science fiction hamnade i min brevlåda.

Faktafel om blodgivning

Svenska dagbladet rapporterar om att socialstyrelsen vill ändra på reglerna om vem som får bli blodgivare eller inte. Enligt svenskan skall män som haft sex med män bara behöva vänta ett halvår efter sex innan de får bli blodgivare, i stället för att som i dag, bli helt svartlistade från blodbanken.

Det låter ju vettigt, att händelser flera år bak i tiden inte längre skall vara grund för att ha blodbrist i landet. Ännu vettigare vore om nyhetsrapporterande tidningar tog reda på fakta och vad som faktiskt gäller, innan man skriver en artikel om ämnen som blodbrist.

Socialstyrelsens föreskrifter säger nämligen inte alls som SvD skriver: “En person som har haft samlag med någon som riskerar att utsättas för blodsmitta måste idag vänta sex månader på att få lämna blod”, utan i de allra flesta fall blir en sådan person helt förbjuden att lämna blod. T.ex. alla kvinnor som haft sex med en man som haft sex med en man.

Gruppen som exkluderas från blodgivning är alltså betydligt större och mer omfattande än vad Svenska Dagbladet skriver, och med dagens regler kan det vara omöjligt för en person att faktiskt veta om man får ge blod eller inte, då man behöver ha hundraprocentig koll på alla ens tidigare sexpartners.

För, om vi ska slippa blodbrist i framtiden är långa karenstider ett betydligt bättre förhållningssätt till blodsmitta, än att exkludera personer som varit intima med människor som rört sig närmare lite högre riskgrupper.

—

Sen borde förslaget om de där sex månaderna i karenstid gälla nya sexuella kontaker, och inte personer som lever i fasta relationer.

—

Uppdatering: Sydsvenskan kör med samma faktafel. Hur svårt kan det vara att själv leta sig fram till socialstyrelsens riktlinjer?

OS, sjuka barn och censur

Att OS i mångt och mycket handlar om pengar är knappast någonting nytt, men när IOK skriver brev till svenska regeringen för hjälp om att få bort invigningsklippen från Piratebay blir det smått ironiskt. I synnerhet när det är propagandainvigningen man vill åt.

Undra om samma brev har gått till den amerikanska regeringen, för att få bort klippen från OS-invigningen som går att hitta på youtube?

—

En barnläkare och två internetupprorsmakare skriver på DN Debatt om att privata barnsjukhus är dåligt. Trots den långa debattartikeln verkar det enda argumentet vara att klyftor mellan barn strider mot barnkonventionen, ingenting säger nämligen att den “vanliga” vården för barn skulle vara sämre. Med samma logik kanske vi skulle förbjuda föräldrar att köpa saker till sina barn för mer än barnbidragets belopp varje månad eller varför inte, förbjuda föräldrar att spara pengar till sina barn?

För var ligger rättvisan i att förbjuda föräldrar att ge sina barn bästa möjliga tänkbara vård?

—

Till sist, missa inte HAX inlägg om internetcensur i EU. Kinas välkända brandvägg är ingenting i jämförelse.

Varför kommer posten två gånger?

Det kanske finns en fullständigt naturlig anledning till att posten delas ut två gånger i min trappuppgång, men när posten vill rationalisera och ha postboxar på bottenplan i alla trapphus i stället för brevinkast i varje dörr, är det lätt att undra varför posten delar ut brev två gånger.

För, det är ju lätt att tycka, att om man vill rationalisera, kanske man borde börja med, att i fyravåningshus, utan hiss, bara dela ut posten en gång om dagen, i stället för att komma dit två gånger, med sådär lagom 30-60minuters mellanrum.

Eller finns det en naturlig förklaring? Någon som vet?

Fair is foul, and foul is fair

Ett gäng kultur- och skol-personligheter skriver i dag på SvD Brännpunkt, om att kommunerna fallerar i att erbjuda skolelever ett ordentligt kulturutbud. De exemplifierar med Stockholms kommun, verkar mest uppröra sig över att landsbygdskoleeleverna inte får göra några teaterbesök, och skyller problemen på att det går för bra för friskolorna.

Artikelförfattarna vill ha ökat nationellt ansvar för skolan, trots att de samtidigt klagar på kommunpolitikers klåfingrighet. Som att politiker på riksplanet skulle vara så mycket bättre.

Jag tror inte att mer politiskt styre är lösningen, snarare tvärt om. Om de kommunala skolorna hade haft samma friheter som friskolorna, hade fler kunnat satsa på vettiga kulturprojekt, snarare än att tvingas lägga pengar på X antal årliga teaterföreställningar.

Det borde vara mer prioriterat att det finns vettiga kulturmål i skolplanen än att gå in och politiskt detaljstyra, inte minst för att olika skolor har olika förutsättningar. Även om teaterbesök och konsertbesök säkerligen är fantastiskt bra upplevelser för barn, är kultur mycket mer än så. Klassiska uppsättningar på storbildsskärm, skoluppsättningar av kända verk, eller eget konstnärligt skapande kan vara minst lika värdefullt som att sätta sig i en buss och se regionalteaterns senaste pjäs i en trång och svettig gymnastiksal.

Lyft gärna upp kulturens roll i skolan, men skippa de Björklundiska pekpinnarna och detaljregleringen.