Kläckte min allra käraste bögkompis ur sig när vi stod och pratade prideveckan sådär lagom innan helgen. Vi stannade upp, och insåg hur otroligt fel det lät, och hur mycket det egentligen var som låg i den meningen.
Idag börjar Prideveckan. Jag kommer inte åka upp i år, även om planen först var just sådan, att börja med Birgittas relesefest för hennes personvalskampanj (hade multipla inbjudningar i inkorgen), för att sedan avsluta med piratparty i slutet av veckan. Istället blir det Skövdevistelse, och en pridebevakning i media.
I den politiskt korrekta världen är det nästan tabu att kritisera pridefestivalen. Trots det så måste jag hävda att bögvärlden inte är särskilt jämställd. För var är alla flatorna?
Som homosexuell man, så bryter du mot mer strukturer och normer än vad du gör som homosexuell kvinna, men det faktumet borde inte vara ursäkt till att helt nästan tränga bort flatorna ur medieutrymmet så totalt som man lätt gör idag, och när de väl kommer fram, så blir de bortschasade igen som F!-Tiina. Jag kan lätt räkna upp fler kända bögar, än vad jag känner till kända flator som kommit ut.
Kanske är det trots allt så att vi med dagens mer patriarkala strukturer istället känner oss hotade av två kvinnor som är kära och klarar sig helt utan en karl. Vi vet inte heller riktigt var vi ska ta vägen när ännu mer tabubelagda frågor som relationsbaserat våld i hemmet, kommer fram händer även i lesbiska parförhållanden. Kan en kvinna slå sin fru? Hur ska en kvinnojour hantera det? Det är ju inte längre den onda mannen som är problemet i fallet.
Jag skulle önska en pridevecka som inte bara tar upp bögars problem, utan en mediebevakning med lite fler flator. För det är trots allt, inte jämställt i bögvärlden.
