I brist av politiska genomtänkta inlägg så kommer här ett stycke “die” från spelet B&D.

När nedladdningslagen kom för ett halvår sedan så lovade Thomas Bodström att den inte skulle vara till för att ta fast små fildelare och gemene man. Nu har en ny statlig utredning som förslag att även misstankte om brott som bara leder till böter ska räcka för att få ut abonnemangsuppgifter såsom ip-adresser.

Utan att ta den minsta hänsyn till den personliga integriteten, någonting som datainspektionen starkt försvarar i det här ärendet. Så inte nog med att alla trafikuppgifter ska registreras, upphovsrättsorganisationerna föreslås till och med (av sig själva) att få tillgång till uppgifterna vid minsta lilla misstanke.

Att ens detta kan komma på förslag strider helt emot vad nedladdningslagstanken var från första början. Vi har i sverige idag upphovsrättsorganisationer som inte bara hållt på att begå brott i kampen mot fildelare, de är inte heller kända för att värna om människors personliga integritet, utan ser bara på profiten. Visst att det inte ligger i upphovsrättsorganisationernas intresse att bry sig om den personliga integriteten, men det borde i alla fall ligga i rättstaten Sveriges intresse.

Det gör det tyvärr inte. Inte heller finns det någon självinsikt hos lagstiftarna när ansvarig minister själv påstår att ökad övervakning inte hotar den personliga integriteten. Vi är idag på väg mot ett samhälle där övervakning blir mer och mer accepterat, samtidigt som utredningar som den här försvinner förbi utan att de uppmärksammas nämnvärt. På den officiella politiska agendan diskuteras inte ens upphovsrättens vara eller icke vara, någonting som borde vara minst lika relevant som en ökad lagstiftning mot det. Upphovsrätten är inte en självklarhet, därmed inte heller de inskränkningar som jakten mot dess förbrytare faktiskt innebär.

Från nyliberalt håll brukar man få höra att skatt är stöld. Nu snor staten min integritet, vart ska jag vända mig för att få den tillbaka?

Det har blivit mycket feminsim den senaste tiden. Kanske för att jag tillbringar hela dagarna med spelprojekt, och blir trött på saker och ting som har med den digitala världen, inte för att timmarna framför laptopen blivit mindre, men ändå.

Någonting som mer än en gång slagit mej den senaste veckan är hur kvinnorollerna uppmärksammats. Anna Sjödin blir både försvarad och kritiserad över sitt upptåg i gårkväll. Frågan om hur kvinnor egentligen får bete sig blir återigen aktuell, och ärligt talat, hade nyheten verkligen varit lika stor om det hade drabbat Johan Forsell?

I årets första program av Big Brother, nej jag följer inte serien (visade sig speciellt när jag i höstas stod och snackade med Tina som var med förra året och hade ingen aning om vem hon var) men det fanns inget bättre, så har de bestämt sig för att låta tjejerna ha utröstningsmakten i början. Hela programmets upplägg handlar om att driva med könsroller, och även om man säkert kan läsa ut en stor portion humor i det hela, så känns det trist att det ens ska behöva förekomma.

För det är ju så att du som tjej, såväl som kille i det korta tjänar på att leva efter könsrollsnormen. Du blir inte lika ifrågasatt och inte heller rycker någon på ögonbrynen om du som tjej intresserar dig för klassiskt tjejiga saker. Samtidigt så ska du som feminist defintivt inte göra det, eftersom att du då själv faller för könsrollerna.

Ännu mer konserverande än den kvinnliga könsrollen måste jag påpeka att den manliga är. Är du en “manlig” tjej till sättet blir du trots allt ofta accepterad, även om det blir lättare ju mer “kvinnlig” du ser ut. En “kvinnlig” man har det svårare, kommer inte in i samma sociala norm, och blir oavsett verklig läggning stämplad som homosexuell. Samtidigt så får män som faktiskt förklarar att de inte hör till den klassiska stereotypen ofta beröm och positiv uppmärksamhet. En kvinna som gör lika dant tas inte på allvar och man undrar var felet ligger, om det ens uppmärksammas.

Trots allt så är det viktigaste att människor får mötas som individer, inte efter kön, och att man kan se att i dagens samhälle så finns det både könsroller och strukturer. Alla roller är inte av ondo, och man måste respektera människors val i frågan, men andra människors val ursäktar aldrig hur man beter sig själv, så lite respekt och eftertanke efterlyses.

Så här en söndag eftermiddag efter en lördagkväll där jag liksom Anna Sjödin var ute och festade (jag blev dock inte gripen av polis, fick uppleva en singelkväll med speed-dejting på kårhuset istället) så finns det inte så mycket intressant att skriva om. Eller kanske handlar det om inspiration. Sjödins upptåg vill jag knappt ens kommentera. Våld är inte bra någonstans. Låt polisen ta reda på vem som är skyldig, så kan man komma och plocka politiska poänger sen.

Jag blev igår bloggutmanad av Johan. Kanske inte världens mest intressanta utmaning, och mest en massa trist personligt dravel som verkligen inte alls behöver läsas, men svarar ändå, mest för sakens skull…

Fyra jobb jag har haft
Köksbiträde
Studentambassadör
Städare
Grafiker
(och det är bara några av de betalda, dessutom så pluggar jag ju fortfarande….)

Fyra filmer jag kan se om och om igen
SoR (jag var på premiärerna och äger extendedboxarna)
KillBill (Uma är bara så snygg)
Pirates of the Caribbean (Depp är bara så snygg)
Corpse Bride

Fyra platser jag bott på
Hjortsberga (Alvesta)
Gullbranna (Halmstad)
Halmstad (inne i stan)
Skövde

Fyra tv-program jag tittar på
Commander in cheif
Family guy
The Simpsons
Sex and the City

Fyra platser jag varit på semester
Köpenhamn
London
Österrrike
Norrland

Fyra websidor jag besöker dagligen
SvD
QX
IDG
Högskolan Skövdes studentsidor

Fyra av mina favoriträtter
Skaldjur (i alla dess former)
Kyckling (som pappa lagat)
Riktigt god pizza
Glass i stora lass

Fyra platser jag hellre varit på nu
Någonstans varmt
Stockholm
Månen
En varm Halmstadstrand

Den som känner sig manad, eller lider av allmän brist på blogginspiration får härmed plocka upp stafettpinnen och fortsätta…

—

Uppdatering: blev utmanad av Louise också, hennes fyra-lista kan du läsa här.

Att allt fler kvinnor handlar sina prylar över nätet rapporterar N24 om idag. Samma artikel påstår att det beror på att kvinnor inte blir bra bemötta i vanliga elektronikkedjebutiker, någonting jag inte blir förvånad av alls. Visst finns det garanterat undantag, och jag är själv inte en stor kund i just elektronikkedjor, men de senaste gångerna jag varit inne i någon av de butiker som finns och haft manligt sällskap med mig, så har det uppstått en något speciell situation. Försäljaren har nämligen alltid börjat prata med mitt medföljande manliga sällskap före han börjat prata med mig.

Det har varit så i allt från laptopköp till köp av skrivarpatroner, eller som den gången jag bara var inne för att titta på hörlurar. När jag väl har fått ordet, och försäljaren insett att det faktiskt var jag som var kunden och inte mitt medföljande manliga sällskap, så har det inte varit allt för ovanligt att man då blivit behandlad som mindre vetande. Detta har faktiskt gjort att mina besök i elektronikkedjor minskat. Nätet är bättre både i bemötande, priser och utbud, för det är väl egentligen bara den där frånvaron av leveransvecka och personlig service som skulle göra att man handlade i vanlig butik. När då den personliga servicen är borta, så vad gör då ett par dagar i frakt?

Den här formen av smygdiskriminering som N24 pratar om som är så otroligt jobbig att behöva stå ut med. Det är också en form av smygdiskriminering som lättare skulle avhjälpas om det hade varit en jämnare könsfördelning i branchen, och om man hade reflekterat lite över sina attityder. Positivt är i alla fall att det i det här fallet finns en lösning på problemet, att bojkotta butikerna och handla över nätet.

Sverige har en gigantisk anti-rök policy, rökning förbjuds överallt, senast på krogen, och flera landsting börjar införa totala tobaksförbud samtidigt som det börjar komma upp förslag om att förbjuda rökning på balkonger.

Trots detta så kan du idag få tag på ciggaretter i vilken liten butik som helst, men vill du ha nikotinplåster för att sluta röka, så måste du vända dig till ett apotek. Den enkla snedvridenhet och dubbelmoral som finns i detta är inte särskilt svårt att förstå, apoteken är mycket färre än de vanliga affärerna, de stänger tidigt, och har inga generösa öppettider, speciellt inte på helger.

Livsmedelkedjan Axfood har nu gått emot detta och planerar att öppna upp för rökavvänjningsmedel i sina affärer, efter en dom i tingsrätten. Den rökförbjudsivrande regeringen tycker dock att det är ett lagbrott. Vårdministern Ylva Johansson uttalar sig om det, och läkemedelsverket polisanmäler. Trots det bara handlar om att det kommer kunna bli lättare för rökare att sluta. En mycket genomtänkt antirökningspolicy.

För övrigt så är apoteksmonopolet kasst. Jag vill kunna köpa huvudvärkstabletter en söndag, eller ipren för måntalig magont efter klockan sex. När nu inte staten kan styra min mens, så borde de inte styra tiderna jag kan få hjälp emot den. Receptfria läkemedel borde gå lika bra att köpa i närbutiken som på apoteket. Men, pappa staten har visst en annan åsikt, och då är det bara att följa den tills vettigare folk tar över makten, eller på att staten kommer på nåt fyndigt sätt att kontrollera när jag får ont. Fast, i övervakningssamhället borde det ju inte vara något som helst problem…

Microsoft öppnar äntligen upp källkoden till Windows Server efter påtryckningar från EU (de är bra att ha ibland), endast för licensinnehavare dock, men ändå. Äntligen, eller vad man nu säger…

Google däremot går i Microsofts spår och lanserar en censurerad version av sina tjänster i Kina. Några röster höjs och påstår att det är ett steg mot bättre informationsflöde där. Jag tror på det motsatta, att det istället gör det mer accepterat att västerländska företag går med på censur istället för att protestera. Att kina har långt kvar till demokrati är i alla fall klart och tydligt.

När jag var fjorton år så bodde jag i en liten by som hette Sjöatorp(Hjortsberga) utanför Alvesta, Småland, ungefär två och en halv mil från Växjö.

Som fjortonårig lantistjej fanns det inte så mycket att göra om man inte kände för att hänga utanför den lokala grillen, sommartid badplatsen vid den lilla sjön, och tråna efter de femtonåriga killarna med moppe intagandes folköl eller hembränt. Eftersom att jag aldrig tyckt att snus är särskilt sexigt, och föredragit fyra framför två hjul, så var det där inte riktigt min grej, utan jag var utelämnad åt andra fredagsnöjen.

Ville man heller inte slåss på dansgolvet med de små sjuorna på det lokala kommunalt arrangerade högstadiediscot (som titt som tätt fick nazistbesök och hade ett brandlarm som gick för att folk tjuvrökte på toaletten), så var en tripp in till stora staden Växjö och ett niobiobesök med tjejgänget eller den där snygga killkompisen det ultimata sättet att tillbringa fredagskvällen på. Ofta föregicks biobesöket med måltid på McDonalds, och man tog den tidiga nattbussen hem eller tvingade en stackars förälder att hämta.

Nu vill en vänsterpartist i Växjö ta bort fredagsnöjena för alla fjortonåringar och yngre efter klockan tjugotre. Utan att lita på föräldrars ansvar för sina barn, eller att tänka på de fjortonåringar som faktiskt sköter sig, så vill de istället se till att förbjuda fjortonåringar att växa upp till ansvarstagande människor som faktiskt kan bestämma själva.

Förslaget är både otroligt korkat som ogenomtänkt. Det innebär slutet för nio-bions fjortonåriga besökare. Det skulle innebära stora svårigheter för alla ungdomsgrupper att kunna ha verksamhet längre än till elva och sedan skicka hem ungdomarna själva. Ännu färre ungdomar skulle således ha någonting att göra, något jag före detta ungdomsledare fick erfara när man såg hur många det är som inte har föräldrar som kommer och hämtar en fredagkväll. Ett förslag som alltså kommer att slå på de som sköter sig och de som redan är utsatta. Korkat och fånigt.

I december gjorde FP:s Mauricio Rojas ett ogrundat uttalande om invandrares brottslighet i Sverige. Jag efterlyste hans avgång, samma avgång som Liberala ungdomsförbundet nu kräver. Bra agerat tycker jag, och funderar samtidigt på när senast något av de andra ungdomsförbunden gick ut och krävde avgång av människor som missbrukat sina poster.

Var var SSU efter tsunamiföljderna, de apatiska barnen, migrationsverksskandalerna? Var var ung vänster när lasse kallade sig för kommunist? Inga avgångar där i sikte. Ska inte den personen som är ytterst ansvarig för något också ta konsekvensen av det? Istället för att som idag kunna känna sig säker på sin post, bara stå ut med lite extra arbetsbörda.

Lite mer ideologi efterlyses i politiken.

För övrigt är jag inte det minsta glad över homofientliga kärnfamiljsivraren Ulla-Britt Hagströms övergång från KD till Folkpartiet. Hon har tidigare varit ordförande för det kristdemokratiska kvinnoförbundet, och förordar så kallad “etisk feminism”. Liberal är hon i alla fall inte, och jag känner mig inte glad någonstans att stå på samma lista som henne till kommunfullmäktige, eller sitta med i samma kommunförening. Hur utgången blir får vi se, kanske är hon helt omvänd i sina åsikter, någonting som jag tyvärr betvivlar, då hon senast i juli förra året fällde följande citat angående en “god skolanda” (min kursivering):

“Att skapa ett klimat där ungdomar möts med respekt och respekterar andra, där medmänsklighet ses som naturligt och eftersträvansvärt, är den bästa förebyggande insatsen mot mobbning och våld. Därför är den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism den bästa värdegrunden“

En åsikt man visst kan få ha, men knappast den bästa värdegrunden för en liberal eller folkpartist, någonting Ulla-Britt nu vill vara.

Aftonbladets ungt val-sida hade idag en chatt mer CUF-ordföranden Fredrick Federley. Jag klickade in mig lite tidigt på chatten och möttes av den här bilden:
Så nu är det inte bara kopplingen aftonbladet-sossarna i ungt val-sammanhang, utan även centerpartiet och LRF…