Johanna Nylander

Jag gillar inte att upptäcka nyheter som berör Sverige genom amerikansk media. Ännu värre blir det när man inte hittar något om det i svenska medier sedan.

Det handlar om EU-kommissionen som gett sig in i dataspelsfrågan och nu ger återförsäljarna av spel två år på sig för att bli bättre på att ålderskontrollera köparna av spel i butik. Detta med bakgrund av att:

“Allmänhetens oro för att videospel kan leda till aggressivt beteende, förstärkt genom skottdraman i skolor, som i Helsingfors i november 2007, har fått flera nationella myndigheter att förbjuda eller spärra videospel som ”Manhunt 2”. Som svar på detta har kommissionen sett över den befintliga lagstiftningen till skydd för minderåriga mot skadliga videospel i alla EU:s 27 medlemsstater”

I stället för att syssla med fakta, så går EU-kommissionen på “allmänhetens oro” och vill styra upp PEGI-systemet ännu mera, “sprida kunskap” om systemet (med vilka pengar då?), oroa sig över “potentiella psykologiska effekter” och allra helst integrera åldersgänserna i lagstiftningen. När föräldrar redan i dag har ansvar över vad deras barn köper.

Förutom att lagstiftning i sig alltid kommer vara tandlös när det gäller att skydda barn från en produkt, om föräldrar inte tar något ansvar själva (för PEGI-gränserna är långt ifrån perfekta), så borde man från dataspelsbranchens håll verkligen oroa sig över vad EU-kommissionen sysslar med. Dataspel är ett hyffsat nytt medie (som visserligen funnits hela min livstid, men ändå), och från statliga och överstatliga nivåer verkar nya saker vara helt okej att reglera lite hur man vill. Nästan som att man måste reglera allt nytt, bara för att man kan. Det är naivt att tro att EU-kommissionen kommer ge sig när det gäller reglerandet även om PEGI skulle efterföljas överrallt till punkt och pricka, i synnerhet när stora länder såsom Storbritannien och Tyskland har förbjudit vissa våldsamma dataspel helt och hållet.

Det värsta med det här är att EU-kommissionen inte ens håller sig till fakta, utan utfärdar ett direktiv baserat enbart på moralism. Det finns fortfarande inte någon forskning som konstaterar att våld i dataspel är farligt, inte ens för små barn. Att en galning gått in med vapen skjutit folk på en skola i Finland beror inte på dataspel. Det är en tragisk och fruktansvärd händelse, men dataspel är inte orsaken, utan endast en billig bortförklaring och ursäkt för att slippa ta i tu med verkliga problem som sociala faktorer eller bristande psykvård.

Att man samtidigt går ut och säger att spelares och spelskapares yttrandefrihet är viktig, är en rätt klen tröst.

Jag undrar fortfarande när alliansregeringen kommer avskaffa censurlagen. Det är inte en dag för tidigt.

—

För övrigt har jag svårt för språket i EU-kommissionens svenska pressmeddelande. De har översatt “video game” till “videospel”. Det heter “dataspel”, eller möjligen “dator- och tv-spel” alternativt “datorspel och konsollspel”.

Barnombudsmannens årsrapport har släppts i dagarna, och hitintills är det mest delen om kollektiv bestraffning som tagits upp i media.

En annan intressant del i rapporten berör dataspel (s. 96-97). I rapporten föreslår Barnombudsmannen att regeringen

“ger en myndighet i uppdrag att särskilt bevaka frågor som
rör sådant datorspelande som inte rör spel om pengar”

Visst, det kanske är intressant att bevaka dataspel, men varför ska staten lägga resurser på det?

I rapporten skriver BO att det vetenskapliga stödet för negativa effekter av dataspel är oklart. Trots att den rapporten BO refererar till klart och tydligt kommit fram till att det inte finns något vetenskapligt stöd för negativa effekter av dataspelande.

Den andra anledningen som framförs som skulle kunna vara en orsak till att BO vill att en myndighet särskilt skall bevaka dataspelande, är att ungefär hälften av alla samtal till folkhälsoinstitutets nationella spelstödslinje handlar om dataspel. Men är det verkligen en anledning till att en myndighet skall bevaka dataspelande extra?

Nej, det låter snarare som att BO sysslar med moralism, och är av åsikten att dataspelande behöver bevakas av den enkla anledningen till att det är någonting barn tycker om att göra och kanske inte alltid faller inom konventionerna.

Staten har hållt sig hyffsat utanför dataspelande än så länge. Det borde den fortsätta med.

Jag vet inte om jag har en “icke acceptabel dygnsrytm” som skriver det här blogginlägget vid den här tiden på natten, men med anledning av de senaste dagarnas rubriker om våld, dataspel och Internet, så tyckte jag att mitt inlägg i debatten behövs.

DN skriver om hur nätvåldet lagras i hjärnan, och tar upp en forskningsöversikt som Cecilia von Feilitzen skrev för sex år sedan. Nu råkar det vara så att jag har översikten hemma, och även om von Feilitzen vill påskina att medievåld kan vara skadligt, så framhäver hon likväl i sin översikt, att det är precis lika möjligt att det är helt ofarligt. I de fall man lyckats påvisa ett samband mellan aggressivt beteende och konsumtion av medievåld har man inte lyckats klarlägga om barn som är aggressiva tittar mer på våld för att de är aggressiva, eller om de blir aggressiva av att titta på våld. Hon har heller inte tagit upp det faktum att trots att medievåldet ökar, så minskar antalet unga våldsbrottslingar.

Hon konstaterar dock att det inte finns någon koppling mellan medievåld och aggression för barn som lever under ordnade förhållanden, något det borde finnas om det faktiskt var medievåldet som stod för aggressivitetsökningen.

Att det dessutom inte finns någon ordentlig forskning på internetvåld borde också vara ett större inslag i hela nyhetsrapporteringen. Tittar man på den medieforskning som handlar om våld och som utkommit efter von Feilitzens översikt, och inkluderar det interaktiva mediet spel i det hela, så är forskningen allt annat än enhetlig om hur medievåld påverkar barn. Däremot så tycker media om skandalrubriker, och visar inte en rättvis bild över vad forskningen egentligen säger.

Våld i media kan snarare ge en påverkan på betraktaren en kortare stund efter tittandet, men inte mer bestående än vilka andra känslor som helst. De långsiktiga effekterna är överlag försumbara, och flera rapporter visar också på positiva effekter, som att tex. spelande av våldspel kan vara ett sätt att avreagera sig från aggressivitet.

Men, som vanligt är det tyvärr lättare att skriva om hur saker är dåligt, än att hålla sig till vetenskapliga fakta.

—

Läs för övrigt Rasmus utmärkta sammanställning om Fair Play och moralpaniken här.

Å så har Storbritannien gett sig in i censurdiskussionen genom att förbjuda spelet “Manhaunt 2″. Helt plötsligt kommer mängder av 15-åringar försöka kommer över spelet, i stället för att det kunde passera obemärkt med en 18-årsgräns.

Det har sagts innan, och kan helt klart sägas igen, men vuxna människor är vuxna, och fullt kapabla till att fatta beslut om hur mycket våld de klarar av att konsumera. Staten vet inte bättre. Varför man överhuvud taget förbjuder ett spel på grund av dess våldsamhet har jag mycket svårt att förstå, eftersom det måste handla om någon sorts vilja att övermoralisera över människors liv. Det finns ingen enhetlig forskning om att våld i spel är farligt ens för barn och ungdomar, och vuxna människor i synnerhet borde kunna avgöra själva vad för typ av spel man vill spela.

Censurern i Storbritannien påminner mig om att vi ju faktiskt har en censurlag för vuxna här i Sverige också.

Avskaffa. Nu.

Jag måste erkänna en sak. Jag har blivit mutad för att skriva det här blogginlägget. Inte för att jag inte skulle göra det ändå, och mutan var inte så stor, men jag tänkte påtala det ändå, eftersom det är första gången det händer.

Eftersom det var lite väl magstarkt att göra ett turordningsbaserat strategispel med dynamiska murgrönerankor som skulle ritas ut på ett 3d-träd på bara tio veckor, så kan jag inte posta nån flashig bloggpost där jag länkar till det fantastiska spel jag varit med och utvecklat. Av olika orsaker blev det inte klart.

Därför tänkte jag i stället göra reklam för ett av de spelen som faktiskt blev klara, och är ett i princip komplett spel, nämligen Flipside. Spelet finns att tanka hem här, och eftersom att flipside-gänget inte bara är trevliga, utan också mycket fildelningsvänliga, så är det bara att tanka.

För att inte verka helt köpt så rekommenderar jag Grim Breed också. Troligen det snyggaste spelet av de sex som gjordes i år.

Ett av de där eviga problemen mellan män och kvinnor sägs vara huruvida toasitsen skall lämnas uppfälld eller nerfälld efter ett besök. Freddie tar upp det efter en fråga till vett och etikettexperten Magdalena Ribbing.

Eftersom jag läser en något mansdominerad utbildning där nästan alla håller till i samma lokaler, och därmed också använder samma toaletter måste jag få göra en reflektion.

De allra flesta män antingen sitter ner när de använder en toalett, eller så fäller de faktiskt ner sitsen efter sig.

Min ytterst subjektiva, men empiriska slutsats bygger på att jag aldrig någonsin behövt fälla ner ett toalock på någon av dataspelsvåningens toaletter. Vi är ungefär tio procent av eleverna som är tjejer, men om de nerfällda locken beror på någon sorts gentlemmanamässig artighet till oss, ren inbyggd vana, eller att just dataspelsutvecklare har högre sittfrekvens på toaletten har jag ingen aning om…

Jag är inte särskilt förtjust i påven. Min syn på kristendom och Gud går inte ihop med en man som vare sig verkar som Guds sändebud på jorden (påven är tillsatt på politiska maktgrunder, ingenting annat), eller med att systematiskt diskriminera kvinnor och hbt-personer. Sorry påven, men i Guds ögon är alla lika.

Nu är tydligen datorspel djävulens senaste påfund, i synnerhet om det finns någonting av våld eller sex i sig. Inte någon förvånande åsikt från Påven, men det har i det här fallet ingenting med religion att göra, utan ett passande uttalande lagom till Tysklands ordförandeskap i EU, och vissa politikers vilja att ha ett totalförbud på våldsskildringar i spel överhuvudtaget. Tyvärr ger det bara en ännu sämre syn på katolska kyrkan och hur den blandar sig i politiska frågor.

—

I sverige där den katolska kyrkan inte är lika stark, har vi istället Svenska Kyrkan som lyckats få en längre reklamfilm sänd i det reklamfria och “oberoende” svt. Bara att gratulera svenska kyrkan, men det borde vara möjligt för fler företag och organisationer att göra det samma, och att vi slapp det där med television som var statlig. Leijonborg snuddade vid det tidigare i veckan, men tappade de väsentliga delarna om avskaffande av tv-licens och att inte särprioritera något specifikt medium.

Men, förespråkare av svt och påven har i alla fall någonting gemensamt, och det är förespråkandet av finkultur. Det människor faktiskt vill se på tv eller spela på sin ps2 eller dator räcker inte, utan något bättre skall till (och helst skall någon annan betala för det). Personligen så tror jag lite våld och mainstreamkommersiell tv är sundare i längden.

Nu tänkte jag utnyttja bloggen till max, och eftersom jag har lite idétorka, hoppas jag att få in så mycket galet som möjligt.

Jag ska börja skriva B-uppsats inom ämnet spelanalys. Det innebär att jag har exakt tio veckor till förfogande för att få ihop någon form av vetenskaplig text som handlar om något som kan knytas an till spel. Problemet är att jag lider av dålig fantasi, och inte har en blekaste aning om vad jag skall skriva om.

Eftersom jag vet att en hel del av bloggens läsare är spelintresserade på ett eller annat sätt, så tänkte jag efterlysa så galna idéer som möjligt över tänkta ämnen att skriva om. Se det som en chans att få reda på det där om spel du alltid undrat över, nån fråga du vill ha bevisat, eller tycker att du vet precis vad jag ska ägna mina närmaste tio veckor åt. Bestämmer jag mig för någon av idéerna lovar jag att på något sätt lägga ut analysen här sedan, annars får ni använda er av den svenska offentlighetsprincipen och söka upp den själva…

De tankar jag haft hitintills har handlat om genusanalyser (beyond good and evil), spelberoende och barn (dissa fair play), samt censur och våldsbilder i spel (postal 2). Problemet är att även det är breda ämnen (man kan göra genusanalys på allt) och specifika frågor tas tacksamt emot, antingen via kommentarer eller mail (under “kontakta mig”).

Okej. Jag vet att det här vare sig är politiskt korrekt eller kanske lämpligt att posta här, men när man suttit tretton timmar i skolan för att få ihop ett animationsprojekt, så är det här humor på hög nivå.

En uppdaterad version av vår(min projektgrupps) karaktär(Roger) skulle constrainas till en gammal version. Maya(3D-programmet) gjorde fel bland tracksspåren, och istället för att visa en enda animation, så visar den två olika.

Deadline på fredag morgon. I skrivande stund krånglar muster och det verkar som att det blir manuell rendering på ett mindre antal burkar. Jag fick gå-hem-tidigt-dispans från min grupp eftersom jag måste till skolan först i morgon bitti. Har inte ens hämtat ut datorn som borde stå någonstans på posten vid det här laget. Ett säkert tecken på att ha mycket att göra…