Johanna Nylander

En god, frihetsfull, feministisk och fildelande jul önskar jag alla läsare. I juletid skall man som bekant dela med sig så se till att seeda torrenterna lite extra.

Njut av julmaten och sötsakerna ordentligt, för än så länge har vi vare sig socker- eller fettskatt, och njut av att årets tv-julvärd inte är en barfotavandrande inredare som bäst skulle platsa i uppslagsboken vid ordet “klyscha”.

För den som av någon anledning vill se Kalle Anka redan innan klockan 15, så finns förra årets avsnitt här.

Sharing is caring.

Själv har jag redan fått en fil i julklapp. Den var blå.

Nej, jag har inte varit en särskild fantastisk bloggare i höst. Skriver alldeles för sällan, och inte så många bra saker som jag skulle vilja. Lovar bättring efter jul.

Just nu är jag sur på SJ, vill ha en bil (vad som helst som rullar, är godkänd av vägverket och kan frakta mig och en katt blir bra), ännu hellre ett riktigt jobb (eller vad som helst så länge det är inkomstbringande), eller i alla fall en ex-jobbsplats. Tyvärr är väl allt inte så lätt som man vill ibland.

Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om feminism ikväll. Om varför det är så få nobelpristagande kvinnor, om genus och verkligheten och om manlig vänskap. Det får bli en kväll med lite mindre bitterhet över livet. Eller så återkommer jag i morgonbitti. Får se.

Ibland är det sånt där onödigt blaj som blir som roligast. Expressen rapporterar om ringen som visar bärarens google-träffar, vilket tydligen ska vara den nya statusprylen. Förutom att den var exceptionellt ful, så har samma tidning tagit reda på hur många google-träffar några kändisar har. Med mina 59 400 träffar så slår jag både David Hellenius, Jessica Almenäs och Lars Adaktusson. Å andra sidan så ligger Natacha Peyre långt framför.

“Frihet, Fildelning och Feminism” hamnar över 100 000-strecket.

Med expressenlogik borde jag alltså ha större nätstatus än Adaktusson. Fast, det är ju expressenlogik…

—

och ja, jag ska blogga om nåt vettigt också, men jag känner inte för att kommentera vare sig stureplansdomarna, skattefusket eller eu-fördag. Kan det inte hända nåt intressant i svensk politik snart?

Att sitta på tåget och läsa Tanja Suhininas bok “PhonePhucker” kan ge lite effekter. I synnerhet om kvinnan som sitter jämte läser läkartidsskrifter och nyfiket spanar in Elin Jonssons mindre påklädda illustrationer som fyller boken.

PhonePhucker räcker ungefär till en tur och returresa mellan Skövde och Stockholm. En rosa-svart historia om en telefonsexförsäljares vardag. Om hur telefontorskarna förlänger sina lemmar med fem centimeter, viskar för att barnen inte ska höra, och hur ett samtal kan mynna ut i prat om bistånd och tredje världen.

Tanja undervisar i konsten att ge en orgasm med bara ord. En stor portion välskriven humor som gjorde att jag flera gånger någonstans mellan Hallsberg och Södertälje skrattade högt. Stereotypa förväntningar, rollspel, dominans och undergivenhet, samt en lista över grejer som funkar alldeles utmärkt att göra samtidigt som man säljer telefonsex.

Det är tvåhundrasidor regelrätt underhållning och en liten dos feminism. PhonePhucker analyserar klassiska fördomar från telefontorskarna, men dödar samtidigt en hel del av mina fördomar om telefontorskarna själva. Boken har en sorts värme, som gör att den går hem, och visar på att även de sjukaste beskrivna samtalen ändå är rätt okej.

PhonePhucker är från början en blogg, och det är där flera andra med mig först har läst om Tanja. För den som inte läst den, så finns den här. Som bloggande PhonePhucker har jag bara läst Tanja ibland, eftersom den i längden lite tråkade ut mig. Därför hamnade den heller aldrig i min RSS-läsare. Som bok är PhonePhucker dock helt underbar, och den har en löpande röd tråd, i stället för att vara upprabblade blogginlägg efter varandra.

Boken kommer finnas i handeln nu på torsdag (den 20/9), och kostar runt nittio spänn.

För övrigt finns min favoritillustration på sidan 73.

—

Blogge har också recenserat boken såhär i förväg.

Upphittad, bara sådär i min korridor tidigare i kväll. Undra om jag kan packa mina grejer i den och ha med på flyget till USA senare i höst?

Mer om Hexotol.

Bilden är tagen i ett annat sammanhang och gör definitivt inte att jag tycker mer om sjalen som sådan, utan är enda gången någonsin som jag kommer ha en palestinasjal på mig.

Är av klädkedjan Lindex. De har palestinasjalar i sortimentet (i alla fall i deras butik i Halmstad city) och israelvänliga motiv lyser med sin frånvaro. Lindex får hysa vilka politiska åsikter de vill, och sälja vilka plagg som helst, men jag tänker definitivt utnyttja min konsumentmakt till att sluta handla där helt.

Den som känner för att gå klädd i samma plagg som massmördare a´la Hizbollah eller Arafat kan ju alltid fortsätta handla på Lindex. Vi lever i ett fritt land.

Födelsedagspresenten till min lillasyster inhandlades därför på ett annat ställe.

—

Saga skrev om palestinasjalar och Cosmopolitan för ett par veckor sedan. Läsvärt.

Jag har fått valuta för mina skattepengar i dag (taxerades förra året i halmstad kommun), genom att besöka Mjellby Konstmuseum och utnyttjade årets satsning på gratis inträde. Klassisk surrealism i form av Halmstadgruppen upplevdes på plats, med en underbar Farfar som kunde komplettera med historier om hur de där gamla målande gubbarna egentligen hade varit IRL.

För den som har vägarna förbi Halmstad rekommenderas ett besök. Den politiskt intresserade borde passa på att titta förbi innan mitten av september, för då finns utställningen med Öjvind Fahlström kvar. En smula politisk popkonst med inslag av både serievibbar, olja, tusch och surrealism. Jag hade svårt för vissa delar av det som påstods vara konst, men det fanns ett par pärlor bland obegripligheterna.

Om någon av den här bloggens läsare hade varit insatta i amerikansk kristen blues, så kanske det hade varit lite kul att skriva att jag serverat Glenn Kaiser mat i dag. Eftersom jag tvivlar på att någon har så bra koll, så tänkte jag nöja mig med att göra någon sorts reklam för Gullbrannafestivalen så länge.

Är man något så när inne på det där med gospel och befinner sig i närheten av Halmstad på fredag runt 23-tiden ska man definitivt besöka festivalen, för då har Andrae Crouch konsert. Själv jobbar jag.

Annars spelar Blindside i morgon kväll, å mellan dess och på lördag är det en massa andra artister som jag har något mindre koll på.

—

När jag ändå är inne på ämnet restaurangjobb, så undrar jag varför ingen på vänsterkanten lägger ett bud på Federleys salladsbar. Det hade väl varit perfekta sättet att visa alla oss fackliga kritiker hur man både bedriver företag, har kollektivavtal, och kanske till och med kan betala de anställda mer än kollektivavtalets lägstanivåer. Plus att de anställda slipper vara oroliga över vad som händer vid ägarbytet.

Eller är vänsterkanten inte så intresserade av att själva skapa arbetstillfällen, utan bara ställa orimliga krav på de som gör det?

…måste tillfalla mig. Har burit en stor blå ikeaplastsäck med ringbrynjor varav några varit med i sagan om ringenfilmerna. En kompis extrajobbar med att göra och laga ringbrynjor till Arn-filmerna (verkar som att alla i skaraborg har nån anknytning till det där filmprojektet). En del av dem är visst ärvda från SoR-inspelningen. Som tolkien-fan får jag lov att i alla fall tycka att det är lite häftigt.

Någon av ringbrynjorna kan ju ha suttit på Orlando Bloom, eller Viggo Mortensen, eller killen som spelar Faramir…

På Eurovisiontorrents.com. Alla videorna på bidragen, och hela skivan finns att hitta här. Bara att titta, lyssna och njuta av!

För min del ska det bli schlager hela veckan, och en helkväll framför tv:n i synnerhet på lördag kväll… Rosa, glitter, schlager och glamour!

—

Förhoppningsvis kommer det en torrent med alla låtarna också. Finns faktiskt ett par poänger med sidan, inte minst eftersom att alla får rösta, och inte bara utsedda människor i mer eller mindre demokratiska stater. Inte alla européer som får telefonrösta på schlager ens…

—

Uppdatering 23:51:
Här hittar du en torrent med alla samlade videor. Sätt en röst på sidan också, på lördag får inte alla bestämma, men nätet är fortfarande mer fritt än IRL…