Johanna Nylander

Av någon anledning har det lyckats blossa upp en spelvåldsdebatt, där några dåligt pålästa personer moralpanikrasat över några interaktiva scener och lyckats provocera fram ett smått ironisk diskusssion om en fråga vi andra begravde för tio år sedan.

Kristdemokraten Anders Bergsten skriver på svt opinion om spelvåld, drar in ett förlegat fem år gammalt uttalande från forskaren Frank Lindblad som inte alls handlar om spel utan om videovåld, blandar med lite spelmissbruk och sätter sig över den forskning som finns och menar i kraft som kristdemokratisk kommunpolitiker att han vet att dataspelsvåld visst är farligt.

Jag har gjort ett utförligare inlägg om Frank Lindblads dataspelsforskning här, och ni har väl inte glömt Anders Bergstens spelförbudsivrande och nazist-jämförelser som han skrev förra året?

Journalisten och socialantropologen Charlotte Celsing skriver på newsmill om att “alla skolmassakrar” (“alla” upprepas tre gånger i artikeln) har begåtts av “killer-spelare”. Tydligen har det undgått henne att den värsta av dem alla, mördaren vid Virginia Tech-massakern inte spelade några som helst våldsamma spel. Ska man hårddra statistiken byggt på det, borde det snarare leda till att det är större risk för att unga killar som inte spelar våldsspel blir massmördare, än att unga killar som spelar våldspel blir det.

Celsing hänvisar till tveksamma forskningsrapporter skrivna av forskare som på förhand haft en negativ syn på spelvåld och använt sig av metoder som knappast kan anses representativa för vardagligt spelande. Dessutom missar hon helt och hållet att det faktiskt finns positiva effekter av att spela våldsamma dataspel, inte minst för att de ger spelaren möjlighet att avreagera sig och bli mindre aggressiv. Likaså har hon missat att antalet unga våldsbrottslingar faktiskt har minskat de senaste åren.

Dataspelsbranschens Per Strömbäck gör ett tappert försök till försvar av spelen i tisdagens Debatt på Svt. Janne Josefssons avsky mot våld i spel var överhängande i hela programmet, och även om Strömbäck lyckades med konststycket att slänga en känga på fildelning mitt i debatten, var det ett bra klart och tydligt försvar mot både censur och nymoralism.

Folkpartisterna Cecilia Wikström och Camilla Lindberg håller också ett försvarstal för yttrandefriheten och mot censur. Jag hoppas att de kan få regeringen att inte bara avskaffa biografbyrån, utan också hela lagen om olaga våldsskildring.

En gång för alla; Det finns inga belägg för att våld i spel skulle vara farligt. Kan vi släppa den eviga våldsdebatten nu, och diskutera något viktigt i stället?

—

Till sist: Louis Vuitton stämmer Google för att de inte trivs med sökresultaten. Kullenberg och Sidvind har tagit sig an en tysk dom om datalagringsdirektivet.

Det verkar som att filmcensuren är på väg att försvinna. Det har läckt ur utredningen kring Statens Biografbyrå, och tydligen är Kristdemokraterna okej med att skrota myndigheten.

Inte en dag för tidigt om det nu går igenom. Själv hoppas jag på att utredningen inte bara föreslår en nedläggning av Biografbyrån, utan också en gång för alla skrotar lagen om olaga våldsskildring. För utan biografbyrån kan “förråande” filmer hamna hos justitiekanslern och förbjudas och bötfällas i efterhand, eftersom lagstiftningen om olaga våldsskildring fortfarande finns kvar och moraliserar över vad vuxna människor vill titta på.

I höstas skrev jag en krönika om filmcensuren och skrev inför det ett mail* till biografbyrån och frågade om vad de egentligen hade klippt och förbjudit de senaste åren. Det visade sig att de visserligen inte förbjudit någon icke-pornografisk film sedan 1997 (den här), men senast de klippte i en “vanlig” film var i den här, år 2002.

I porren är det vanligare med klipp. Två filmer totalförbjöds 2005, och förra året klipptes det i minst fem filmer. Grov BDSM verkar vara det vanligaste, men ett klipp innehåller bara knogjärnsslag, något som verkar ha gått obemärkt förbi i “vanlig” film. Våldsamt sex är knappast värre än något annat som skildras på film och det är inte statens uppgift att moralisera ens över porrens innehåll.

Vuxna människor borde få avgöra själva vad de vill titta på. Föräldrar borde ha ansvaret för vad deras barn tittar på, och staten borde inte ha någonting att göra med hur mycket våld som skildras i media. Det är bra om biografbyrån äntligen kan slopas, men det hjälper inte så mycket om lagen om olaga våldsskildring finns kvar.

—

Missa inte gårdagens kvällspostenledare om FRA-motståndet, eller att Peter Sunde kommit ut som miljöpartist.

—

*Svaret kom den 4:e september 2008 och vad för klipp det förekommit efter det har jag ingen koll på.

Jag gillar Ulla-Britt Hagström!

Ibland märks det att Malmö är en vänsterstyrd stad. Nu senast vill politikerna i Fritidsnämnden bojkotta en tennismatch mot Israel som skall spelas i staden, och vägra släppa in folk på arenan. Givetvis är det inte de säkerhetsskälen man pekar på i beslutet som är avgörande, utan vänsterns politiska synpunkter om Israel som nation. Det är trist att man inte kan låta människorna som är intresserade av sporten välja om de vill besöka matchen eller inte, i stället för att bidra till en lite mindre öppen stad.

Om en vecka kommer Melodifestivalen till staden. Det finns chans för vinnaren att tävla mot Israel i musik, kanske dags att kräva att schlagern också sjungs inför en tom publik?

—

Malmö Högskola erbjuder en kurs i Marxistisk teori. Det är en grundkurs på distans som går under hösten. Själv vet jag inte om jag kommer ha tid att läsa, men för den som ha bättre koll på Marx, går det nu att få högskolepoäng i utbyte mot nedlagd tid. Det skadar aldrig att veta lite till, och det vore trevligt om det inte bara var vänstersympatisörer som tog upp utbildningsplatserna… Här är kursens blogg, och här är en facebooksida för den samma.

Konstfack har kritiserats ordentligt de senaste veckorna. Först efter Anna Odells resa till psykakuten, och nu med grafittikonstnären Nugs tunnelbanevagnsinstallation. Båda är verk som upprör, och många verkar vilja ut och tycka till om verken, även om ingen sett helheten av Odells verk, och Nugs dito skapades för minst ett år sedan.

Visst, jag tycker det är helt okej att bli upprörd av båda verken, även om det känns lite fånigt att gapa om Odells verk innan vi vet hur det ser ut. Men snälla, att från det gå ut och kräva tillbaka alla skattepengar från Konstfack, har väl inte ens med verken att göra?

I facebookgruppen med namnet “Inga mer pengar till Konstfack” deltar många liberaler. Personer som i normala fall brukar hålla med om att staten inte skall detaljstyra vare sig högskolor eller kultur. Vad sägs om fri akademi, och fri konst?

Om en konstnär begår ett brott – polisanmäl och låt rättsväsendet bedöma. Om en konstnär gör dålig konst – strunta i att besöka utställningen och köp inte verket. Konstfack är trots allt en utbildningsinstutition, och så länge man skall skattefinansiera högskolor och universitet överlag, bör staten totalt strunta i hur lärosäterna bedömer examensarbeten.

—

På samma ämne, men nästan: Karl Sigfrid har ett par rader om kopieringens betydelse för kulturen, i SvD.

I skuggan av Piratebay-rättegången har Ipred antagits av näringsutskottet och behöver bara röstas igenom i riksdagen också för att börja gälla den 1 april. Noterbart är att Socialdemokraterna inte yrkar på avslag utan ställer sig bakom huvuddragen i propositionen (men vill givetvis ha med några smärre ändringar), vågmästarröster verkar alltså inte kunna fälla förslaget.

Debatt och omröstning är den 25:e februari, det vill säga onsdag om en vecka. Det vore olyckligt om Ipred tyst röstas igenom för att allas blickar riktas mot Piratebay-rättegången, när det just tack vare rättegången borde kunna få så mycket mer uppmärksamhet. Var är riksdagsledamöterna som vågar bryta partilinjen och rösta ner förslaget? Var är oppositionens motstånd till lagen? Bara för att ett förslag blivit till proposition måste det inte bli till lag.

Läs fler inlägg om Ipred här.

—

Uppdatering:

Nu skriver SvD om det också.

I dag kallar jag spektaklet mot Piratebay för talibanrättegång, och listar några av alla tveksamheter som föregått:

“- I efterspelet till razzian jämförde Thomas Bodström personerna bakom sajten med människohandlare.
- När propagandainvigningen för OS i Kina läckte ut på Piratebay skrev IOK brev till svenska regeringen och krävde att de censurerade bort klippen.
- I förundersökningen för rättegången tas spridning av World of Warcraft-spel upp som bevis, trots att kontot som krävs för att spela ändå behöver betalas.
- En av de poliser som varit ansvarig för utredningen fick, kort efter att fallet gick till åtal, anställning hos Warner Bros. Han var troligen betald av både polisen och filmjätten samtidigt.
- Parallellt har polisen dessutom fruktlöst försökt filtrera in sajten i barnporr-registret för att stoppa allmänhetens åtkomst, utan de minsta indikationer på att det ens gått att hitta barnporr via söktjänsten.”

Läs hela artikeln här.

Uppdatering: Nu finns det länkar till längre artiklar om alla påståenden i texten ovan.

Sjöstedt vs. Wikström

Det här är en av alla anledningar till varför jag gillar Madeleine Sjöstedt och har så svårt för Cecilia Wikström.

Å så synen på digital kultur förstås.

Edge Online har listat de 15 tydligaste fördelarna med att spela dataspel. För att en gång för alla konstatera att det finns en mängd anledningar till att spela, listar jag anledningarna på svenska. Hos Edge finns forskningsrönen och andra detaljer.

1. Empati. Inte minst barn kan bli mer empatiska av att spela.

2. Post-traumatisk stressterapi. Casual Games har visat sig både vara humörsförhöjare och hjälp för att hantera post-traumatisk stress.

3. Distraherar bort smärta. Att slukas upp av spel kan lindra både ångest och intensiv smärta.

4. Fysisk rehabilitering. Wii hjälper till med både motorik och motion.

5. Synen förbättras. Rörelser urskiljs lättare och den visuella förmågan förbättras.

6. Kordinationen mellan öga och hand förbättras. Något aspirerande kirurger borde komma ihåg.

7. Simulerar riktiga händelser. Smarta spel kan utbilda spelare i allt från klimatförändringar till att rädda någon ur en voltad bil.

8. Problemlösande. Problemlösning kan vara både effektivare och ett komplement till minnesövningar för inlärning.

9. Stimulerar fantasin. Kreativitet och fantasi är kärnan i många spel, så som i mycket annan kultur.

10. Kognitiv hälsa. Korttidsminnet och andra kognitiva förmågor kan förbättras av spel.

11. Ökad förståelse för andra tankesätt. En förutsättning för att kunna klara av multiplayerspel.

12. Social kompetens. Interaktion med fasta ramar stärker den sociala kompetensen.

13. Tekniska framsteg. Mer och mer avancerade spel och konsoller främjar utvecklingen av tekniska innovationer som kan få positiva effekter även på andra områden.

14. Fysisk träning. DDR-mattor och Wii fit är de mest kända. Hemmagymet behöver inte vara tråkigt.

15. Spel är kul.

Dagen då datorn kommer omfattas av tv-avgiften närmar sig. Lagmässigt finns alla möjligheter, och när Svt väl får ut alla sina program på nätet är det lätt för radiotjänst att fakturera alla som kan tänkas äga en dator, privatperson som företag.

Skall tv-kontrollanterna räkna datorskärmar eller internetuppkopplingar? Blir licensavgiften ens ett val möjligt att välja bort? Vad finns det egentligen kvar som kan försvara avgiftsmodellen framför skattefinansiering eller privatisering? Var finns de protesterande politikerna?

Det finns tre rimliga alternativ för public service-finansieringen:

1. Skattefinansiering. Låt politikerna bestämma en procentsats. Lägg den separat i deklarationen (a´la kyrkskatt) och skeppa pengarna direkt till public-servicebolagen. Var när och hur någon tittar på tv blir irrelevant, pengarna som går till radiotjänst kan få gå till kulturproduktion i stället och studenter slipper lastas med samma avgift som höginkomsttagarfamiljer.

2. Privatisering. Sälj ut public service-företagen och behåll ett öppet arkiv på webben med allt som producerats med tvångsindrivna medel. Låt public service bli en kulturskatt för alla att ta del av, och förflytta tvproduktionen till framtiden. Det finns garanterat människor som vill fortsätta göra bra tv.

3. Låt folk välja. Behåll public service-företagen i statlig regi, men koppla tv-licensen till tillgången av kanalerna. Svenska folket gillar svt och de allra flesta kommer säkerligen fortsätta betala för att kunna titta, men de som vill slippa och välja att lägga sina pengar på annat kan få göra det.

Även om jag själv skulle föredrag alternativ två, kan jag ändå köpa alla tre alternativen. Obligatoriska tv-licenser, internetskatt till statliga tv-företag och ojämnlik avgiftsfördelning är inte okej. Tvåtusen kronor är mycket pengar för många hushåll. Det går att välja bort en tv, ska man behöva välja bort datorn?

—

Till sist: LAS, fack och arbetsdomstol i all ära, de rasistiska malmöpoliserna borde sparkas från jobbet, lagbrott eller inte.