En av de absolut sjysstade personerna i liberala ungdomsförbundet gick ur igår. Fick mig att fundera på mitt eget engagemang i förbundet. Det finns en anledning till att jag har trappat ner på det, och tyvärr är kulturen i ungdomsförbunden någonting man behöver fundera över mer än en gång.
Det är sjukt svårt att i ett blogginlägg kunna förklara den där hatkärleken till ungdomsförbundet som jag faktiskt har. Kritiserar jag för mycket kommer de som är aktiva bara tycka att jag är jobbig och inte ta åt sig något, kritiserar jag för lite, så finns det ingen poäng i det, och jag skulle lika gärna vara tyst.
Det liberala ungdomsförbundet borde ta sig en funderare över är varför så många sjukt duktiga och smarta personer har lämnat det senaste året. De flesta på den så kallade högerkanten (dvs. inte socialliberala), och oftast med någon form av intern konflikt med ledningen som grund.
Någonting ungdomsförbund och politiska partier i allmänhet måste fundera på, är vilka människor man egentligen vill ha med i beslutsfattande församlingar, och på den offentliga debattens arena.
Kanske är det bäst om bara de politiskt korrekta och riktigt duktiga människor företrädde politiska partier. Det är inget fel på att vara politiskt korrekt och duktig (jag var det också när jag var sexton), men i ett rum där alla tänker lika tänks det inte särskilt mycket, och det är alldeles för lite tankar i svensk partipolitik idag.
Om knappt en vecka kommer jag inte längre sitta i folkpartiet Skövdes styrelse. Jag hade visserligen bara en ersättarplats, men att gå på ett möte en gång i månaden, höra hur styrelsen enhälligt bifaller samtliga förslag utan något ifrågasättande och sedan gå hem igen ger inte mig så mycket mer än två och en halv timmas förlust i tid. Det har under det senaste året handlat om möten där man får handlingarna vid sittande bord, ingen möjlighet för paus innan viktigare beslut, skitsnack och utfrysning av enskilda medlemmar.
När jag kritiserade utnämningen av nämnd och styrelseposter i folkpartiets tidning NU (som var fruktansvärt sexistiska), så fick jag i en replik höra att jag inte varit närvarande på ett enda styrelsemöte, och att jag inte varit aktiv i valrörelsen (jag var närvarande på de flesta, och jag jobbade heltid för ungdomsförbundet i valrörelsen). På efterföljande styrelsemöte fick jag en utskällning av personer i styrelsen som ansåg att jag inte visste vad jag pratade om. Valberedningens förslag som utan ändringar röstades igenom bestod av ytterst få kvinnor, de kvinnor som var med fanns på traditionellt kvinnodominerade poster, och medlemmar i valberedningen och förhandlingsdelegationen med de övriga partierna hade själva fått topposter.
Tilläggas kan göra att personen som är ordförande i kommunföreningen också är ordförande i länsförbundet, samt sitter i riksdagen som ledamot. Maktspridning finns knappast med där.
Jag har absolut ingenting att göra eller hämta hos folkpartiets kommunförening i Skövde. Det finns ingen idédebatt, och jag längtar faktiskt tillbaka till mitt första möte där det diskuterades huruvida skräphantering skulle skötas av fastighetsägare vs. restaurangägare. Det finns ett par bra människor kvar, men de är få och har inte särskilt mycket handlingsutrymme.
Min poäng är hur dåliga ledningar kan få engagerade och smarta människor att ge upp och gå vidare. Folkpartiet i Skövde är ett extremt exempel, och de två andra kommunföreningar jag varit med i, har varit otroligt mycket bättre på i princip allt. Annars hade jag aldrig fortsatt. Sen måste man också fundera på om det är helyllemänniskor som alla är politiskt korrekta och följer utsatta spår som skall syssla med politik, eller om det skall vara en bredd av alla typer av personer, och flera olika vinklar på liv och politik.
Jag vet att jag föredrar det senare.
