Johanna Nylander

På Expressens debattsida förs det för tillfället debatt om diskrimineringsombudsmannens – DO:s, beslut att stämma arbetsförmedlingen för att de dragit in arbetslöshetsersättningen för en muslimsk man som av religiösa skäl inte ville ta en kvinna i hand under en anställningsintervju. Maria Hagberg, ordförande i nätverket för hedersrelaterat våld, menar att DO gjort fel, och att det var den muslimske mannen som diskriminerade, och Leif Abd al Haqq Kielan, ordförande för svenska islamiska församlingarna, tycker DO gjort rätt, och att den muslimske mannen blivit diskriminerad.

Personligen blir jag smått upprörd över båda artiklarna. Att som Maria gör, jämföra ett uteblivit handslag med hedersvåld och shairalagar känns osmakligt, liksom Leifs försvar av Irans kvinnosyn.

Om man skall kunna ta riktig diskriminering på allvar, går det inte att kalla ett uteblivet handslag för kränkning. Samtidigt måste en arbetsgivare få en större frihet i vilka de vill anställda. Att en arbetstagare inte vill anpassa sig till rådande sociala normer och ta i hand, borde kunna vara ett fullgott skäl till att inte anställa den, men det gör inte arbetstagaren vare sig diskriminerad eller diskriminerare.

Arbetsförmedlningen gjorde fel när de drog in mannens arbetslöshetskassa eftersom det var bristande kompetens och erfarenhet som gjorde att han inte fick jobbet. Det berättigar inte att DO kallar hela historien för diskriminering, lika lite som det var en kränkning mot kvinnan som nekades handslaget.

Debatten kring handslaget har även cirkulerat kring religion och det sekulära samhället. Kanske är det synen på tro som är grunden i diskussionen. För ett öppet samhället måste kunna tåla meningsskiljaktigheter. Det måste vara lika okej att neka ett handslag, som att det måste vara lika okej att neka en handslagsnekande person arbete. Religionsfriheten måste finnas, men de som väljer att ha kontroversiella övertygelser måste också kunna ta konsekvensen av dem.

Läs även En vanlig Svensson på ämnet.

“Igår fick vi två oberoende tips från väldigt säkra källor (insiders som det heter) om att den 31-åriga mannen som blev dömd till villkorlig dom för fildelning, har fått sina böter och rättegångskostnader betalda av upphovsrättslobbyn – för att på så vis kunna ha ett prejudikat.” – TPBbloggen

Om det här tipset stämmer är det allvarligt. Upphovsrättslobbyn har i så fall köpt ett prejudikat, och rättssamhället Sverige har låtit ekonomiska intressen gå före lag och rätt.

För inte så länge sedan kom förslaget att obehöriga lärare inte längre skulle få sätta betyg i skolan. Ett förslag som kanske låter bra i teorin, men som i praktiken gör att behöriga lärare får en betydligt större arbetsbörda i betygstider, och eleverna får betyg från någon som inte känner dem lika väl.

Nu föreslår en utredning att bara behöriga lärare skall få fast anställning på skolor i landet. Obehöriga lärare får inte bara nöja sig med lägre lön, utan också otryggare anställning. Det nämns att obehöriga lärare skall kunna vidareutbildas, men hur det skall lösas nämns inte.

Visst vore det optimalt om alla som arbetade i skolan också hade pedagogisk utbildning. Men att i tider då den befintliga lärarutbildningen kritiseras, kräva att alla lärare skall ha gått den, verkar inte riktigt genomtänkt. Obehöriga lärare (framförallt på gymnasiet) kan dessutom ha ämneskunskaper som inte finns bland de behöriga lärarna, eller relevanta yrkeskunskaper. Att regeringen vill lagstifta om att dessa personer inte skall få lika bra anställningsvillkor är absurt. Inte minst eftersom den gång på gång lyft fram de praktiska utbildningarna som viktiga, och står för att skolan skall vara en kunskapsskola.

Nej, regeringen borde ta det lugnt med att reglera skolan, och låta skolorna få anställa den personal de anser är mest kompetent, och fungerar bäst i situationen. Det borde bli en konkurrensfördel för de skolor som har lärare som är duktiga, och är de dessutom behöriga kommer man säkerligen kunna locka ännu fler elever. Om regeringen desstuom satsar på att göra det enklare för en ämneskunnig lärare att bli behörig, kanske det går att få den kunskapsskola Björklund talat så varmt om.

—

Jag tyckte hetsjakt var ett ypperligt kvällstidningsord som rubrikinledning

Under gårdagens Eurovision Song Contest nämnde kommentatorerna hur arrangörerna försökt tona ner de politiska kommentarerna under festivalen. De lyckades de bra med, men oavsett hur man vinklar det, är schlager minst lika mycket politik som sport. Om inte mer.

Första ESC vanns av Schweiz tack vare röstfusk bland domarna, och under festivalens gång har röstsystemet utvecklats från jurygrupper till folkomröstningar via telefon. Diktaturen Vitryssland brukar uppmärksammas som ett land som fortfarande låter en jury rösta istället för folket, men hur det var i år, vet jag faktiskt inte. Kanske har det blivit, eller är på väg att bli, telefonomröstningar även där.

Israels deltagande är en annan het fråga. Både socialdemokratiska riksdagsledamöter som Monica Green, och mer vänsterreaktionära som Motkraft ifrågasätter landets deltagande. Nu är Israel med i festivalen eftersom de också är med i EBU som är en tvbolags-sammanslutning mellan länder i europa, mellanöstern och nordafrika. Libanon, som är EBU-medlem var nära att delta i schlagerfestivalen 2005, men blev diskade och fick tre års avstängning då de vägrade visa Israels bidrag i direktsänd tv. Palestina förhandlar också om att få vara med i festivalen, men uppfyller än så länge inte alla krav för att få vara med i EBU.

Samtidigt är Eurovision en festival som bryter gränser. Transsexuella schlagerdivor, ukrainska revolutionspolitiker, hbt-manifestationer i öppningsnummren och en konservativ utrikesminister som kommentator. Eurovision sätter Georgien på samma scen som Ryssland, Albanien på samma scen som Serbien och Vitryssland på samma scen som demokratier.

I år vann Ryssland. Med tanke på landets totalitära utveckling vore det ännu mer relevant att prata politik i stället för att undvika det i samband med schlagern. De politiska ungdomsförbundens OS-bojkotter hade gärna fått smitta av sig på schlager i Moskva, inte för att jag tycker att någon bojkott behövs, utan för att sätta fokus på utvecklingen i det stora landet i öster. Dessvärre tror jag att ord som “männskliga rättigheter”, “yttrandefrihet” och “tjetjenien” kommer vara frånvarande i samma stycken som “schlager”, trots att vi nu har en utmärkt möjlighet att sätta fokus på Ryssland.

—

Till sist tycker jag det är konstigt att de lettiska piraterna inte fick mer poäng, och Georgiens bidrag borde åtminstonde nått topp-tre.

Frihandelsfrågan är en av de viktigaste i det amerikanske presidentvalet i höst. USA:s ekonomi är rätt nerkörd, och bland presidentkandidaterna går åsikterna i sär över huruvida det är mer eller mindre handel som är lösningen.

Reuters har jämfört McCain och Obamas ståndpunkter i frågan. McCain vill till skillnad mot Obama behålla NAFTA-avtalet, och även stifta frihandelsavtal med både Colombia och Sydkorea. Personligen tror jag det är riktigt vettigt. (via the Foundry)

Hur de olika presidentkandidaterna förhåller sig till ACTA-avtalet (som syftar till att motverka piratkopiering och inte låter upphovsmän fritt dela ut sina egna verk) har jag inte lyckats hitta. Dock bör det påpekas att de demokraterna traditionellt står närmare Hollywood än republikanerna, och filmindustrin är övertygad om att en demokratisk president skulle stifta hårdast upphovsrättslagar.

—

Missa inte Johan Norberg som skriver om hur både Hillary och Barack nyligen röstad för ännu mera jordbruksstöd till inhemska bönder. McCain röstade emot.

Svenska dagbladet rapporterar om att den organisation som fått ansvaret att ta fram EU:s nya kostråd, har starka kopplingar till livsmedelsindustrin, och företag som Heinz och Coca Cola. Det kan man givetvis bli upprörd över, och tidigare i år uppdagades det i Sverige att en av livsmedelsverkets experter som tog fram kostråd, också var anställd av ett knäckebrödsföretag.

Det som är skandal i det här fallet, är dock inte Coca Colas eventuella kopplingar till EU:s råd över hur mycket läsk jag borde dricka, utan att EU från första början lägger 123 miljoner kronor på att ta fram direktiv över vad för sorts mat jag och alla andra borde knapra i oss.

Vad gemensamma europeiska kostråd skall syfta till annat än att uppfostra EU-medborgare ytterligare, tycka att småbarnsmammor skall vara nyktrare än småbarnspappor, eller basunera ut andra råd för pengar som gott kunde få gå till viktigare saker.

Det är inte EU:s ansvar att säga till vad medborgarna skall äta, eller inte äta.

Kristdemokraten Anders Bergsten – han som förra veckan ville förbjuda GTA IV, har fått en replik på sin debattartikel i Expressen. Nu pratar han inte längre om våld och sex i dataspel, utan bara om våld, och vill att PEGI-systemet skall bli lagstiftning.

Bergsten skriver:

“Jag avsåg med min artikel inte enbart debattera spelet GTA-4 utan mer generellt ta upp en diskussion om den våldskultur som breder ut sig, i synnerhet bland ungdomar. Hur har beteendet att sparka mot huvudet på en liggande person lärts in? Det är här som spelvåldet kommer in.”

Han totalt struntar i fakta som säger att under tiden dataspel sprids, har våldsbrottsligheten bland unga konstant minskat, och att den vetenskapliga forskning som finns om våld i spel tydligt säger att det inte är våldet i spelen inte är farligt för spelaren. Att många av de som röstat i Expressens nätundersökning vill förbjuda våldsspel, gör inte att våld i dataspel blir mer farligt. Även om Bergsten verkar tro det.

Inte heller är argumentet att

“15 länder har gått längre och infört åldersgränser för försäljning av spel i butikerna. Tyskland, Irland, Italien och Storbritannien har helt förbjudit vissa våldsamma spel.”

en anledning för Sverige att följa deras exempel. Föräldrar bör vara de som är ansvariga för sina barn, och det känns faktiskt småfånigt att dataspelsbutiker skall kunna straffas för missade legitimationer (seriösa butiker är stenhårda på PEGI redan i dag), när andra åldersgränsbelagda varors system inte fungerar hundraprocentigt. Åldersgränserna är dessutom rekomendationer, och föräldrar bör ges ansvaret för vilka spel deras barn får spela. I de fall där föräldraransvaret brister kan även Bergsten glömma att lagstiftning skulle ha någon effekt.

Till sist skriver Bergsten att han hoppas på branchens egen självsanering – när åldersgränser är lagstiftning och de våldsammaste spelen är förbjudna. Det verkar som kärnan i Bergstens resonemang, och det som man bör reagera mest emot. För om gränser inte skall kunna brytas, var finns då utvecklingen? Kulturyttringar i alla dess former har alltid provocerat. Inte alla, och inte för alla, men om kultur, vare sig det är dataspel, filmer, böcker, musik eller tavlor, inte får utforska gränslanden för vad som är socialt accepterat, vad lever vi då i för demokrati?

Tvåtusen kronor. Det, och att jag modererar kommentarer som publiceras på bloggen, är vad staten vill ha av mig, om jag skall åtnjuta fullt grundlagsskyddad yttrandefrihet för vad jag skriver här på bloggen. Kanske kunde blogspots kommentar-pop-upp-fönster vara tillräckligt för att kommentarerna skulle vara åtskilda och slippa moderering, men det skulle likaså kunna kosta mig tvåtusen kronor för att få reda på att det inte skulle vara fallet.

Två tusen spänn kanske inte är så mycket för en handläggare på Radio och TV-verket, eftersom den i SvD intervjuade trodde bristen på utgivningsbevis på bloggar främst berodde på okunskap. Även om vissa bloggare har andra motiv bakom, så beror bristen på utgivningsbevis på den här bloggen, enbart om ekonomi. För på en annonsfri blogg som den här, driven av en student som jag, är två tusen kronor en rätt saftig summa för yttrandefrihet.

Jag vet inte riktigt var den ekonomiska smärtgränsen för mig hade gått, men om det inte kostat mig nästan en tredjedel av CSN-stödet för att få ett utgivningsbevis, utan varit gratis (eller i alla fall haft en överkommlig engångsavgift), hade jag mycket väl kunna tänka mig att moderera kommentarer för att åtnjuta grundlagsskydd. Systemet med utgivningsbevis för grundlagsskydd är i grund och botten idiotiskt, men det finns det många system som är – och vi lever trots allt i dem.

För än så länge har jag klarat mig. Även om åtskilliga blivit upprörda av saker jag skrivit, har ingen av alla de som hotat lämnat in en polisanmälan (även om det fanns de som hävdat till media att de gjort så). Under de snart tre åren jag bloggat har jag dock blivit försiktigare med vad jag skrivit, och kommentarer som innehållit hot, förtal och andra olagligheter har raderats så fort jag sett dem.

Om knappt ett år skall en utredning om privatpersoners yttrandefrihet på nätet presenteras för regeringen. JK Göran Lambertz är i spetsen för utredningen, och det är bara att hoppas att reglerna kring utgivningsbeviset reformeras, och att det någon gång i framtiden inte skall krävas tvåtusen spänn för att få åtnjuta grundlagsskyddad yttrandefrihet.

—

Missa inte Magnus Anderssons och tre andra centerpartisters inlägg på dagens brännpunktsida. De kräver papperslösas rätt till vård.

—

Piratnytt är en ny blogg som samlar nyheter om fildelning. Missa heller inte nyheten om att polisen Jim Keyzer, ni vet polisen som blev anställd av Warner Brothers, fick lön av filmjätten redan under pågående utredning av piratebay. Keyzer är numera polisanmäld, och om alla uppgifter stämmer, och det inte får några konsekvenser för både Keyzer och kommande rättegång, är det bara att återigen efterlysa det där med rättssamhället.

“Welcome to Liberty City – om vi får bestämma lägger vi alla pengar på barn och antiterrorism. Vi måste ju skydda alla våra glada blonda blåögda barn från allt ont. Som terrorism, och från dataspel med 18-årsgräns. Våldsspel är ju nästan lika farliga som tortyr och koncentrationsläger. Det vet ju alla.”

Ang. tidigare inlägg och den här tråden. Bilderna i collaget har viss likhet med de som kan återfinnas på kd:s webbsida. Jag hoppas att KD kan uppskatta den politiska satiren.

Tipstack till Victoria.

KD-politikern Anders Bergsten skriver på Expressens sidan fyra att han vill förbjuda våldsamma dataspel, såsom GTA IV. Bergsten upprör sig över vålds- och sex-innehållet, som knappast är värre än innehållet i valfri film med 15-årsgräns, eller flera hundra år gammal litteratur.

Med respekt för att Bergsten tycker att dataspel som GTA IV är ett obehagligt spel (ingen har tvingat honom att spela det – om han nu verkligen har det), är det anmärkningsvärt hur lätt han tar på den forskning som finns på ämnet våld i dataspel, utan förkastar all spelforskning med: “Så är det naturligsvis inte.”

Det finns ingen vedertagen forskning som visat att våld i spel skulle vara farligt, inte ens för små barn. Snarare visar den forskning som finns på positiva effekter av spelande av samtliga dataspel, och att spelande av våldsspel kan vara ett substitut för våldsamhet i det verkliga livet. Att Bergsten reagerar på våldet i spel får stå för honom, och som vuxen människa behöver han inte spela de spel han reagerar emot. Liksom ingen tvingas läsa skräckromaner eller titta på actionfilm. GTA IV har en åldersgräns på 18 år, just för att det är ett spel som riktar sig till myndiga människor, vuxna nog att besluta sig för att spela det eller inte. En åldersgräns, som om man skall titta på de vetenskapliga belägg som finns, enbart beror på den samhällsmoral som finns.

Att våldet bland unga ökar är även det ett påstående utan grund. Antalet lagförda våldsbrott där förövaren var mellan 15-20 år har minskat de senaste tio åren, samtidigt som våldsspelen blir fler, och antalet spelare ökar. Givetvis är det fruktansvärt när unga begår våldsbrott, men vare sig de eller offren gynnas av att dataspel utmålas till syndabock, när det snarare är dåliga hemförhållanden, eller bristande psykvård som är orsaken. För den sjuka person som letar inspiration till våldsdåd återfinns både våldtäkter och mord i Bibeln med. Det är kanske en bok som kristdemokraten Bergsten också vill förbjuda?

Bergsten fortsätter hjärnsläppet med att dra paralleller med koncentrationsläger – Godwins lag någon?, och citerar ett forumsinlägg från 2004 (Dennis på Sänd mina rötter regn har letat upp det) som inte alls handlar om GTA IV, utan om föregångarna, och Postal 2-debatten. Han hävdar också att upprepad kontakt med våld leder till avtrubbning, och att det är allmänt känt. Vad denna allmänna kännedom finns och bygger på lämnar han osagt, eller om det i sig är någonting skadligt. Att spelare är mycket duktiga på att skilja spel från verklighet tar han heller inte upp.

Nej, Bergstens artikel är en orgie i känsloargument. Våldsamma spel är tydligen inte anständiga nog för Bergstens smak, och det fina med dagens system är att Bergsten inte behöver spela dem, eller ens ta i dem med tång om han inte vill. Det är när han i egenskap av politiker vill tvinga på sin syn på alla andra och förkastar all vetenskap kring ämnet, som det börjar bli läskigt. Han har helt rätt. Han sysslar med moralpanik.