Ifall du får för dig att spontanåka till Tokyo

Vad gör man om man upptäcker att man kan ta en veckas semester? Jo, man drar såklart till Tokyo. Nej, det var tyvärr inte varmt där i mitten av januari, men storstadsbrus och några soliga vårdagar gjorde det definitivt värt typ trettio timmar (t.o.r.) på ett flygplan.

Vare sig jag eller mitt resesällskap kan ett ord japanska, men det funkade faktiskt utmärkt ändå. Inte var det sådär överdrivet dyrt heller, flyget och hotellet kostade i hop ungefär som en standardsolsemester på valfri kanarieö eller egyptisk solkust såhär års. Här kommer några resetips innan jag glömmer bort dem:

Tokyo sett från flyget dit
  • Har man en olåst mobil kan man beställa ett datasim i förhand. 300kr och man hämtar ut det på postkontoret på flygplatsen. Det finns rätt lite öppna wifinät i Tokyo, och internet är väldigt bra att ha till hands om man skall ta sig runt. Lätt bästa investeringen inför resan. Tror inte att det går att få tag i på plats, så beställ innan.
  • Om man tänker åka tunnelbana eller tåg i Tokyo är denna appen superenkel och smidig. Man skriver in var man är och vart man skall, man får fram priset (som är det man köper biljett utifrån) och vilka linjer man kan åka med. Funkar dessutom i offlineläge.
Fiskcarpaccio, en av alla fantastiska måltider i staden.
  • Mat är billigt, prylar är dyrt, och resten kostar ungefär som hemma.
  • Man tar av sig skorna när man kliver in i provrum, och ibland finns det engångssminkskydd de vill att man skall ha över huvudet när man provar överdelar.
  • Vissa butiker säljer bara kläder med en och samma storlek, antingen är den definierad som “Free” eller typ “M”. För mig som är 157cm lång, kurvig och har XS/S i de flesta av mina kläder hemma funkade både “Free”, “M” & “S” utmärkt som storlek. I några fall var “M” för stort.
Star Wars-slipsar, upphittade i en butik i Akihabara.
  • På både dam- och herrsidan upptäckte vi att ett återkommande klädproblem var att många av de japanska plaggen hade väldigt smala ärmar. Även när allt annat hade lagom proportioner.
  • På de allra flesta ställen hade restaurangmenyerna bilder på maten. Att bara beställa genom att nicka, le och peka, funkade alldeles utmärkt i nio fall av tio. Den sista tiondelen av överraskning är bara bevis på att man vågar testa något oväntat.
  • Dricks förekommer inte (enligt de guider jag hittade ska man inte ens försöka). På några av de mindre ställen vi åt på betalade man i kassan på väg ut. Lämnar man mer pengar än det kostade (vid bordsbetalning) kommer personalen springande med växeln.
Totoro-mania i en leksaksbutik
  • Räkna inte med att folk kan engelska.
  • Kontanter är nödvändigt. Några restauranger tog kort, och de flesta klädbutiker, men annars var det cash som gällde. Kollektivtrafik & taxi accepterar dock suica-kort som man kan skaffa, vilket är extra bra om man tänkte åka med Narita Express från flygplatsen. Vi klarade oss dock bra utan Suicakortet.
  • Japan har samma typ av eluttag som i USA, så har man en amerikansk elplugg funkar samma där. Dock lägre volt (om man tänkte köpa något med sig hem).
  • Undvik bröd & bakverk. Ät fisk, kött, nudlar och ris.
Tokyo sett från ett av stadens alla höghus.
  • De har vänstertrafik för bilar, och i tunnelbanan är det också det omvända, dvs. stå till vänster & gå till höger i rulltrappor. Vilket kanske är ännu märkligare eftersom “stand to the right” kommer från vänstertrafikens London.
  • Det är rent överallt och offentliga miljöer håller generellt hög standard. Uppvärmda toalettsitsar! Desinfektionsmedel finns lite överallt, och alla matställen tillhandahåller antingen uppvärmda handdukar eller våtservetter vid besök. På krogtoaletter kunde man även hitta småförpackningar av munskölj.
  • Tokyobor är snygga och välklädda. Okej, kanske en generalisering, men den står jag för 🙂
Ponyo blickar ner från flygfönstret på vägen hem

På andra håll så handlade min första krönika det här året om hälsohets. Finns att läsa här. Missa dessutom inte att Hanna börjat blogga igen, du hittar henne här.