Besök i gammal och ny radio

För det mesta brukar jag ju skriva, men den senaste veckan har jag varit med i både nyradio (podcast) och gammelradio (public service) och talat om spel på olika sätt.

I eftermiddags var jag med i Sveriges Radios Nordegren & Epstein i P1 och diskuterade datorspelsberoende med medieinstitutet och Sven Rollenhagen som skrivit en bok på ämnet. Programmet finns att lyssna på här (jag dyker upp ungefär elva minuter in i klippet).

På baksidan av Rollenhagens bok kan man läsa följande:

“Rollenhagen uppfattar dataspelsberoendet som en av vår tids stora utmaningar. Det medför mycket stillasittande och en rad fysiska problem. Det kan också leda till social fobi, depressioner, konflikter med anhöriga och svårigheter i skolan. Och här är vissa nyckelgrupper viktigare än andra. Men det finns vägar att komma ur beroendet, vilket författaren skriver om. I boken finns även konkreta råd om hur man skall hantera beroendet.”

Jag fick aldrig tillfälle att bemöta just det eftersom Rollenhagen försökte hålla sig mer nyanserad i programmet, men jag säger några meningar om moralpanik, spel som kulturform och försöker få fram att det inte är spelande i sig som är problemet i de fall det går illa. Spel är något positivt och fler borde spela mer, inte mindre. Dessutom finns det fler positiva effekter av att spela mycket som tonåring, till exempel en senare alkoholdebut, bättre engelskakunskaper och inkluderande sociala sammanhang.

Också om spel, men väldigt annorlunda är veckans avsnitt av podcasten Den Nervsvage & Psykopaten som jag gästar. Jag pratar om digital underhållning, porrspel, Wilhelm Dafoes orgasm-min, fantastiska Beyond: Two souls, och cookie-clicker.

I väntan på att radiosändningen i P1 skulle börja, på länk från studiorummet Uno i Malmö.

Feministiska drag hos Elizabeth i Bioshock

Mitt exemplar av Bioshock Infinite

Ända sedan jag spelade första Bioshockspelet på PC har jag varit ett stort fan av serien. Blodig FPS i estetiskt vacker miljö med flörtar till vetenskap och politik är definitivt min spelgenré. Jag såg därför fram emot Bioshock Infinite, och spelade ut det i helgen på min playstation. Mitt betyg på det stora hela är gott, och spelserien hör fortfarande till mina absoluta favoriter. En sak som jag gillar extra mycket med spelen, och Infinite i synnerhet, är hur de porträtterar kvinnor. Det finns kvinnor i nästan alla miljöer, som monster, som poliser, som bossar och som rebeller. Den som har störst betydelse i senaste spelet är Elizabeth. Hon är sidekick, en roll som kan vara knepig att skapa som spelmakare, men som jag tycker de lyckats med. Listan nedan avslöjar några detaljer ur spelet så om du vill spela det och veta så lite om handlingen som möjligt bör du sluta läsa nu, men jag har försökt formulera det utan att spoliera spelet för mycket.

Elizabeth

Några feministiska drag hos Elizabeth i Bioshock Infinite:

– Det första man får lära sig om Elizabeth är att hon inte skall beskyddas. Kanske är det i längden orimligt att hon aldrig tar skada eftersom hon inte aktivt deltar i fighterna, men hon hjälper till, hittar ammo, liv och salt (spelets mana).

– Elizabeth är smart och karaktärsutvecklas rätt ordentligt under spelets gång. Det finns väldigt lite mähä-ight över henne.

– Det är ingen sexuell spänning mellan Elizabeth och Booker (snubben man spelar som). De utvecklar en intressant relation, men det har man lyckats fixa utan att de skall vilja ligga med varandra. Faktum är att potentiella kärleksintressen bara är en liten bisats i handlingen och inte centralt alls. De har lyckats göra ett actiondrama utan en obligatorisk kärlekshistoria som förstör allt. Det är ett rätt imponerande historieberättande.

– Elizabeth snackar mycket, men när det väl kommer till våld, och hon tar till våld, så bara gör hon utan att fråga, och har ingen ångest över det efteråt. Brutalt befriande ickenormativt.

– Elizabeth blir räddad vid något tillfälle, men hon räddar Booker fler gånger. Hela tiden faktiskt, hon är den som återupplivar spelaren när den dör.

– Elizabeth har vuxit upp oerhört skyddad från omvärlden, men hon är inte ett offer för övergrepp eller har haft en svår traumatiserad barndom som berättigar hennes handlande. Hon kan vara tuff ändå.

– Spelet klarar Bechdel-testet.

Man kan säkert problematisera och analysera henne i bitar, men just nu tänker jag sätta punkt här, och vara nöjd över en bra kvinnlig karaktär i ett spel.

Tjejer och spel

För ett par veckor sedan talade jag på Geek Girl Meetup i Stockholm om tjejer och spelande. Utgångspunkten var min roll som digital marknadsföringschef på mobilspelsföretaget jag arbetar på, och hur vi det senaste året har utökat mängden spel, och försökt vidga målgruppen som vi arbetar mot. Det är helt enkelt enklare att sälja pusselspel, casual games, eller sociala spel, än det är att klumpa ihop allt till tjejspel.

Samtidigt är tjejer en växande målgrupp för spel, och tittar man på de sociala och de mobila plattformarna, så är tjejer en större målgrupp än killar. Ja, jag skulle till och med vilja påstå att det är vanligare att tjejer spelar än killar.

Oavsett hur man tittar på statistiken så är det klart att tjejer spelar, och avfärdar man spel som en killgrej har man helt enkelt fel.

Så vad stödjer då detta?

Jo, här är till exempel en undersökning som säger att män ägnar aningen mer tid och pengar på freemiumspel än kvinnor. Förhållandet är 47/53 med aningen mer spelande för männen.

Här är en undersökning som säger att 55% av alla “social gamers” är kvinnor, och 45% är män.

Tittar man på iphonespelare är 43% kvinnor och 57% män enligt den här undersökningen från Admob. Androidspelarna är betydligt fler män, och iPod-spelarna något fler kvinnor.

Factbrowser samlar en massa studier från olika källor, och där kan man hitta uppgifter om att 74% av alla sociala spelare som också betalar är kvinnor, att 27% av alla kvinnor över 30år spelar mer än 3 timmar om dagen, jämfört med bara 19% av männen i samma åldersgrupp. De kan också berätta att 45% av amerikanska män äger en spelkonsoll, jämfört med 40% av amerikanska kvinnor. I Storbritannien spelar 66% av alla män, och 65% av alla kvinnor, och kvinnor som spelar har sex något oftare än kvinnor som inte har det. Tittar man på alla sorters spel, hävdas det här att 42% av alla spelare är kvinnor.

Det finns säkert mycket fler och nyare studier, och länka/tipsa gärna om dem i kommentarerna. Vad som väl borde vara rätt klart vid det här laget är att kvinnor spelar.

Sånt här borde därmed förpassas till historien.