Nytt jobb

I bland går tiden väldigt snabbt, sådär fort att man inte riktigt hinner stanna till och reflektera över vad som händer. I månadsskiftet februari/mars lämnade jag Köpenhamn och marknadschefsjobbet på Gameloft för att börja arbeta som ansvarig för samhällsfrågor för Dataspelsbranschen. Det har varit tre intensiva veckor med det nya jobbet, men det är roligt att få kombinera spel med samhällsfrågor. De av er som följt den här bloggen en längre tid kanske kan ana att det är lite av en perfekt match. Det är en smula ovant att vänja sig vid att arbeta för en svensk branschorganisation i stället för ett börsnoterat internationellt företag, men förhoppningsvis kommer jag kunna bidra med kompetens både från mobilspelsvärlden och från marknadsföringssidan, och arbeta för alla spelföretagen i Sverige istället för ett enda i Köpenhamn.

Jag kommer fortsätta skriva krönikor och göra andra saker vid sidan av i den mån det inte krockar med jobbet. Sedan sist har jag skrivit om sexistisk reklam, dinosauriemän, och Ukraina.

Så var det dags för Almedalen igen

I morgon (måndag) åker jag till Almedalen för första gången sedan 2010. Jag var där mellan valåren 06-10 och åkte under åren som aktiv ungdomsförbundsmedlem, ledarskribent på Expressen, fristående debattör/skribent, bloggare, och som nybliven författare när jag smyglanserade Är det så farligt?.

I år har jag något enstaka uppdrag, men tänkte försöka hinna njuta lite av ön och träffa gamla vänner. Och så ska jag skriva en krönika till kristianstad/ystad/trelleborgs-tidningarna så klart. Jag är lite nyfiken på hur jippot förändrats under de år jag inte varit där, om det är den statusjakt som sociala medier ibland kan ge intryck av, eller om det är det inkluderande Visby jag minns.

Under veckan kommer jag twittra och instagramma så långt mobilbatteriet räcker. Jag åker hem på fredag.

Så här såg Gotlandsfärjan i Oskarshamn ut på söndagsmorgonen. Jag besöker vänner i stan innan jag åker till politikerveckan i Visby.

Min senaste skånemedia-krönika handlade om köttätande och vårt förhållande till mat. Finns att läsa till exempel här.

Att inte göra sig tillgänglig

Att sätta taggarna utåt.

Jag har efter långt tvekande tagit mig igenom uppdrag granskning om allt det hat och alla de hot som många mer eller mindre offentliga personer fått skickat till sig. Grövst är kanske alla de mängder hot om sexuellt våld, utelämnade adresser och direkta personangrepp som kvinnorna i reportaget vittnar om.

Se programmet, det är synnerligen välgjort.

Själv har jag varit lyckligt lottad och än så längre aldrig behövt ta emot några direkta hot, och jämförelsevis få hatiska kommentarer. När jag bloggade som mest hände det rätt regelbundet att folk kallade mig idiotiska saker, kommenterade mitt utseende, eller tyckte att jag var en naiv flicka som inte borde uttala mig om något. Jag skakade av mig det mesta, och tyckte att kommentarerna argumenterade ner sig själva i sin idioti. En längre period skickade en äldre herre vid namn Pär Brumark regelbundet mail till mig där han på olika sätt beskrev hur jag inte kände till något alls, hur jag borde ta avstånd från upphovsrättsfrågorna, och hur andra människor med liknande åsikter hade kopplingar till barnpornografiska nätverk och andra skumraskheter. Vid ett tillfälle ringde han upp mig för att han tyckte jag kallat honom stalker, och vid ett annat tillfälle skickade han länkar till pornografiska bilder på minderåriga flickor för att bevisa sina poänger. 2010 stod han på kommunvalsedeln för Folkpartiet i Malmö. Jag röstade på ett annat parti.

Vid ett annat tillfälle fick en av mina krönikor i Kvällsposten en lång diskussionstråd på flashback för att jag skrivit en mening om att den vanligaste förövaren vid en våldtäkt är etnisk svensk. Inte ens i den långa flashbacktråden finns det några grova saker som ens ligger i närheten av vad uppdrag granskning tar upp, men den fick mig att fundera på ifall jag borde använt ordet etnisk.

Jag är kvinna, fortfarande ung, och jag har haft en stor bildbyline i ett par av landets stora tidningar, mitt namn har prytt många krönikor, jag har synts i debattprogram och hörts i radio, och jag har bloggat i snart åtta år, men jag har ändå sluppit hoten och det värsta hatet. Kanske har jag förträngt något, men jag har fått frågor om hot- och hat-mail tidigare, och lämnat förvånade journalister svarslösa.

Men det är inte bara tur som gjort att jag sluppit att ta emot den värsta skiten. Under hela mitt skrivande liv har jag byggt upp en medveten skyddsmur och anpassat mig. Jag skriver väldigt sällan personligt, och aldrig om privata ting. Ingen av mina krönikor återfinns i jag-form, och jag håller mig till allmängiltiga slutsatser på en armslängds avstånd från mig själv som person. Bloggandet är lite av ett undantag från det, men inte ens här skriver jag så mycket annorlunda nu för tiden. Kanske gör det distanserade språket mig till en bättre skribent för att det kan inkludera fler läsare, kanske gör det texterna tråkigare.

Jag försörjer mig inte längre på mitt skrivande på heltid, och därför har jag haft råd att anpassa mig. Min mailadress finns inte i papperstidningen jämte mina krönikor, det är inte jättelätt att hitta mitt telefonnummer, i bland tackar jag nej till offentliga sammanhang, jag svarar sällan på meddelanden från okända personer och kommentarerna här stängs numera efter någon vecka. Det har blivit ett förhållningssätt som passat mig, lite som att jag har klätt på mig en lite längre kjol för att slippa bli våldtagen.

Jag råkar gilla den längre kjolen, men det är tragiskt att det skall vara det enda sättet att slippa hatet och hoten. Det behövs fler personliga texter, det behövs fler som sticker ut hakan, och det måste vara okej att yttra kontroversiella åsikter. Alla förtjänar att bemötas med medmänsklig respekt och argument.

Integritet i en digital värld och lite till

Nästa måndag, den 26:e november, är det äntligen boksläpp för en antologi jag medverkar i. Boken heter Integritet i en digital värld, och ges ut av tankesmedjan Fores. Förutom undertecknad medverkar riktigt smarta människor som Isobel Hadley-Kamptz, Johan Norberg, Nicklas Lundblad, Nina Wormbs, Rasmus Fleischer och Robert Östling i boken. Råkar man dessutom vara i Stockholm den kvällen kan man skaffa boken på plats först av alla.

Min text handlar om facebook, sociala medier, internet och hur vi förhåller oss till vår egen integritet, att vissa saker blir bättre om man delar med sig av information, och att allt inte är dystert och hemskt.

Hos Fores lunchpanelade jag ju dessutom för ett par veckor sedan. Här kan man se seminariet i efterhand.

På andra håll har jag det senaste skrivit om koffein, livsmedelsverket och energidrycker, och försökt döda myten om att energidrycker skulle vara extra farliga. Kan dessutom tillägga att skälet till att vissa avråder från att blanda energidrycker med alkohol är inte för att det på något sätt i sig är en farlig kombination, utan för att man inte känner sig så full med koffein i kroppen, och därför kan dricka mer, vilket givetvis är farligt om man dricker mer än man klarar av. Men det beror på alkoholen och inte på koffeinet.

Senaste krönikan handlar om den viktiga ideella sektorn och vad man väljer att skänka pengar till.

På spelfronten har det blivit väldigt mycket My Little Pony, mest på grund av jobbet. I går installerade jag Bioshock 2 på PS3:an och har dödat min första storasyster. Inte jättemycket nytt från ettan, och jag vet att många såg tvåan som en besvikelse, men än så länge trivs jag med lite mer i samma stil. Rapture revisited liksom. För ett par veckor sedan bytte jag bort fps-våldet som annars präglat mitt playstationspelande mot stämningsfulla Journey. Helt klart värt hundralappen på PSN för en kvälls vackert svävande.

Bilden ovan är något jag tecknade i veckan och kommer från mitt numera publika instagramkonto. Där lägger jag annars mest upp bilder på klänningar och vardagstrivia.

Boken finns ute nu!

I kväll är det stor release för boken på Pressklubben i Stockholm. Kom gärna förbi, lyssna på debatten och fira, om du har tid och möjlighet.

Men redan nu går boken att beställa. Förlaget skriver om den här, Adlibris har den här, Bokia här och Bokus här.

Själv väntar jag nu med spänning på att någon ska läsa något av de recensionsexemplar som skickades ut i dagarna, och såga hela innehållet… Det är lite läskigt att skriva bok trots allt.

Lite av varje

Förhoppningsvis får jag lite mer tid inom kort och hinner skriva utförligare om saker och ting. Tills dess blir det en lista:

Social+Cash. Konferens av Disruptive Media som försökte ta sig ett steg vidare i den digitala värdediskussionen. Jag höll både med och emot. De ska komma ut filmer från konferensen här, och spana i synnerhet in delen med Anders Mildner och Unni Drougge.

– Efter Social+Cash hamnade jag på wp-night och fick kli i fingrarna för att göra om den här bloggen, igen. WordPressgrundaren Matt Mullenweg var med på videolänk och svarade på frågor. Det var lite coolt.

– CopyLinda på Internetdagarna.se intervjuade mig om dataspel, politik, vinterhat och Juliagruppen. Frågor och svar återfinns här.

– Någon gång ska jag skriva något om macmän, dvs. män med mac. Påminn mig om jag glömmer bort det.