Sökes: Hälsoansvar

I första avsnittet av teveserien Mad Men får vi se hur Don Draper myntar Lucky Strikes klassiska tagline “It’s toasted”. I det allra senaste avsnittet återser han en numera heroinberoende kvinna, vilket resulterar i att Mr Draper gör slut med hela tobaksindustrin. Han menar att tobaksreklam är irrelevant eftersom alla ändå kommer köpa sina cigaretter ändå, och att han inte vill göra sig beroende av en bransch som inte ger honom några utmaningar (och gör folk sjuka).

I dag är tobaksreklam förbjudet och få vill associeras med industrin. Vi vet att rökning är skadligt i längden, att beroenden är dåliga för oss, och att det inte är något man borde syssla med. Likaså vet vi att övervikt är dåligt, att socker och fett är dåligt i för stora mängder, att alkoholmissbruk kan orsaka förödelse och att många av oss borde röra på oss lite mera.

Om man har genomgått sin skolgång i Sverige (eller levt i det svenska samhället i några år) så vet man om det här. Även om man är lågutbildad och lågavlönad. Trots detta så tar många risken att röka, berusa sig på alkohol eller låter lättjan styra en till godisskålen framför teven istället för ut i löpspåret. Om du dessutom är kvinna så ingår det nästan i normen att du ska ha ditt paket cigg, bag-in-boxen i kylen, färdigmat i frysen och partypåsar med chips i skåpet. I synnerhet om du säg, jobbar i kassan i matbutiken och födde ditt första barn när dina vänner pluggade vidare. Vet ni vad? Normer och föreställningar om folk blir väldigt lätt självuppfyllande.

Om jag hade varit vänster hade jag kallat en av de stora faktorerna till ohälsa för klass. Nu tycker jag att klassbegreppet är knepigt och otidsenligt, och framför allt, det fortsätter att sätta onödiga etiketter på människor som inte behöver sönderdefinieras av andra.

Jag tror att det som behövs för en bättre hälsa är ansvar. I ett land där socialstyrelsen ser det som sin stora uppgift att rekommendera trettio minuters motion om dagen, är det svårt att föra diskussioner om hur vi som egna individer ska ta ansvar för vårt eget välbefinnande. Det blir allt för lätt att belasta systemet, tycka att någon annan skall lösa ens problem, eller förlita sig allt för blint på staten. Eget ansvar premieras inte av systemet, och i välfärdsstatens kvävande famn kan vi vara hur oansvariga vi vill utan större konsekvenser.

Folkhälsoproblemen löser sig inte genom att vi beaktar duktigheten, beordrar läkare att fråga ut patienter om livsstilsval, eller formar nya roller för hur den lågutbildade lågavlönade kvinnan borde vara. Vi måste få mer makt över våra liv, och det måste få vara tillåtet att välja de osunda lockelserna. Lycka och livskvalitet handlar mer än om att leva länge, och som risksökande människor behöver vi omge oss av små farligheter. Då kanske inte godisskålen, vinglaset eller den där cigaretten på festen är så skadlig i jämförelse.

För visst, man kanske kan tjäna pengar i vårdkostnader på några fler folkhälsosatsningar, och ja, vi kanske skräms bort från några av de där farligheterna tack vare några till informationskampanjer. Frågan är vad vi får för samhälle, när människor slutar fatta självständiga beslut kring de där vardagliga sakerna som hur lång promenad man skall ta, eller vad man ska äta till kvällsmat?

Och vad har Don Draper med svensk folkhälsa att göra? Jo, han visar att det finns fler aktörer än staten som kan påverka människors attityder.

Och ja, jag har faktiskt skrivit en bok på det här ämnet, mer om den (och finansieringen från tobaksindustrin) kan du läsa här.