ser ju nästan ut som min hittekatt, Psst hette/kallades han, som också trodde han var en hund iallafall ur trofasthetssynpunkt ! hans öde blev tyvärr ett övergångsställe där han blev överkörd, galet eller hur!?

och vad jag saknar att ha katt. hade gärna övertagit din Bibi, men jag går bara hemma ett år framåt (förhoppningsvis). jag pluggar på distans, men sedan är min ambition att få jobb och då är det heltid/fulltid som gäller. och därför blir jag inte med katt, av precis samma anledning dom du! tyvärr!

men din – vad är det – svägerska (min eng-lärare), i Victoria Park, de hade väl behövt en katt att sätta fart på grannskapet där haha!

mvh ingrita

Är det inte intressant att fråga om “vi” dvs staten har råd med bara pekpinnar framöver? Allt större resurser går till behandling av kroniska välfärdssjukdomar, kanske på bekostnad av de som verkligen är sjuka av andra anledningar. Flera landsting har ju redan börjat ställa krav för behandling, t ex att man måste gå ner i vikt eller sluta röka.

Självklart ska folk få röka / snusa / äta / supa / knarka ihjäl sig om de väljer det, men ska vi alla betala för det? Det tycker jag är en intressant perspektiv, liksom var man drar gränsen och vad man kan kräva av individen i form av motion och kosthållning.

Det är också intressant att titta på vem som granskar de med pekpinnarna. Vem kollar av Livsmedelsverkets rekommendationer, eller Folkhälsoinstitutets påståenden?