Johanna Nylander

Det finns många saker att kritisera om de olika presidentkandidaterna och deras VP-val. Men om det mest upprörande är att Sarah Palin tycker det är okej att lära ut kreationism (intelligent design), vid sidan av evolutionsläran, borde republikanerna ta hem en jordskredsseger i valet.

Kreationism må vara både löjligt och ovetenskapligt. Den bästa undervisningen om kreationism sker sida vid sida med den samlade vetenskapens uppfattning. Barn är inte dumma, och kan även vid låg ålder bilda sig en egen uppfattning. I vissa fall är det säkert bättre med skolundervisning i båda, än att barn när de kommer hem får lära av sina föräldrar att skolan ljuger helt och hållet.

Vad som är skrämmande är snarare svenska tyckares rädsla för annorlunda religiösa världsbilder. De allra flesta av oss är överrens med vetenskapen, men om man vill tro att världen skapades på sex dagar, varför skall samhället säga att det är fel? Är det verkligen ett stort samhällshot; att människor tror på Gud och att hon har ett finger med i spelet om hur vi blev till?

Det är ju knappast så att resten av skolundervisningen här eller på andra sidan atlanten inte är genomsyrad av olika övertygelser och ideologier, ta bara samhällsundervisning och historia som två exempel.

Jag kan förstå att man vill kritisera Palins ståndpunkter när det gäller dödstraff, aborter, miljö eller dubbelmoral. Det finns många frågor jag inte håller med henne i, men att hon tycker saker skall diskuteras i skolan, och att man inte skall vara rädd för information, i det har hon helt rätt.

Å andra sidan skrev jag om intellegent design och religionsförbud i undervisningen redan förra året, och har inte ändrat åsikt på grund av Palin.

Den respekt jag hyste för den republikanske presidentkandidaten John McCain ökade väsentligt i går när han djärvt utsedde Alaskaguvernören Sarah Palin till sin vice-kandidat. När demokraterna och Obama pratar om kvinnors rättigheter, gör McCain slag i saken och utser en kvinna till sin högra hand. Palin är inte en skolad politikerbroiler, utan har en proppfylld meritlista där allt från fiskare och fröken Alaska-tvåa, till sportjournalist och fembarnsmamma står med.

Palin är uttalat värdekonservativ, samtidigt som hon listas som libertarian. Liksom McCain är hon abortmotståndare och vill upphäva Roe vs. Wade-direktivet (och ge delstaterna makt att bestämma i frågan). Hon är för dödstraff och emot homosexuella äktenskap, liksom både Obama och McCain. Dock är hon rakryggat konsekvent med en fem månader gammal son med Downs syndrom, och har som guvernör lagt veto mot förslag som skulle ge homosexuella statanställda sämre villkor än heterosexuella.

Hennes största meriter är att hon i sin delstat städat bort korruption, politiskt rövslickeri och ekonomiskt slösande med resurser. Hon har som guvernör dessutom erfarenhet av att verkställa beslut, något som varken Obama eller McCain har.

Palins kön kommer säkert vara i fokus flera gånger under valrörelsen, men jag har svårt att se att någon av de manliga potentiella kandidaterna skulle vara bättre. McCains val av Palin visar också mer på “change” än vad Obamas val av Joe Biden gör, och jag får intrycket att även om Obama är en otroligt duktig retoriker med en fantastisk karisma och dragkraft, finns det mer substans bakom McCains ord.

Inte minst visar Palin att det kan finnas hjärna bakom ett snyggt leende, och att även gamla vita republikanska heterogubbar kan visa mer framsynthet än en Barack Obama som valde just en sådan till sin medkandidat.

Den här skulpturen återfinns i “the Capitol“, Washington DC, och visar tre av USA:s mest betydelsfulla kvinnor. En plats är outhuggen och sparad för bysten av landets första kvinnliga president. Den kommer inte förändras de närmaste fyra åren.

Hillary Clinton kommer under dagen (eller kanske i natt för oss här) öppet deklarera sitt stöd för Barack Obama. Hon förlorade det demokratiska premiärvalet till fördel för Obama, och personligen tycker jag det är rätt skönt.

Clinton hade nämligen varit en rätt torr och trist presidentkandidat om det inte vore för att hon var kvinna.

Jag hoppas att den del av hennes primärvalskampanj som varit lyckad, kan få färga av sig och öppna upp för fler kvinnliga presidentkandidater i framtiden. Med det sagt, är jag glad att hon inte kommer ta sig till vita huset detta valet (i alla fall inte som president) då både hon som person och politik är den där vita medelålders gubben personifierad. Förutom att hon har bröst, hör till överklassen och är en del av den amerikanska politiska eliten. Dessutom är hon amerikansk vänster, hör till de där surtanterna som vill reglera mera med ursäkt att hon vill “skydda barnen”, har gått hårt fram emot dataspel, och har nära kontakter med hollywood och den piratjagande filmindustrin.

En annan surtant när det gäller dataspel är Barack Obama. Under sin primärvalskampanj har han gått hårt åt GTA IV, och porträtterat spel som personifierat moraliskt förfall. Annars är skillnaderna mellan Obama och McCain desto intressantare. Obama vill dra sig ur Irak direkt, McCain vill stanna, Obama vill behålla nuvarande abortlagstiftning, McCain vill upphäva Roe v. Wade-prejudikatet och ge makt åt delstaterna.

Båda vill att samkönade äktenskap skall avgöras av delstaterna, att illegala invandrare skall ha en väg till legalt uppehåll (Obama vill dock straffa arbetsgivare som anställer någon som uppehåller sig illegalt), förstärka den nationella säkerheten och sänka skatter (om än på olika sätt). McCain vill förbjuda tortyrmetoder som waterboarding, behålla och vidareutveckla frihandelsavtal, och stödjer färre jordbrukssubventioner. Obama å sin sida för en tuffare klimatpolitik och vill ha obligatoriska sjukförsäkringar för fler än McCain vill.

John McCain är visserligen mer gubbe än vad Hillary Clinton är, men han kör med raka kort, och har en långt mer ödmjuk syn i sociala frågor än vad flertalet tidigare republikanska kandidater har haft. Obama är vältalig och karismatisk, men personkulten, (eller ska jag säga gräsrotsrörelsen?) kring honom tenderar ibland till att bli läskigt oifrågasättande. Är det något jag misstror är politiker som visar omänskliga perfekta skal utan repor.

Oavsett vem som faktiskt blir vald i november, kommer valrörelsen bli intressant även ur svenskt perspektiv, med kandidater som båda placerar sig en bit in på en gråskala mellan bra och dåligt.

Frihandelsfrågan är en av de viktigaste i det amerikanske presidentvalet i höst. USA:s ekonomi är rätt nerkörd, och bland presidentkandidaterna går åsikterna i sär över huruvida det är mer eller mindre handel som är lösningen.

Reuters har jämfört McCain och Obamas ståndpunkter i frågan. McCain vill till skillnad mot Obama behålla NAFTA-avtalet, och även stifta frihandelsavtal med både Colombia och Sydkorea. Personligen tror jag det är riktigt vettigt. (via the Foundry)

Hur de olika presidentkandidaterna förhåller sig till ACTA-avtalet (som syftar till att motverka piratkopiering och inte låter upphovsmän fritt dela ut sina egna verk) har jag inte lyckats hitta. Dock bör det påpekas att de demokraterna traditionellt står närmare Hollywood än republikanerna, och filmindustrin är övertygad om att en demokratisk president skulle stifta hårdast upphovsrättslagar.

—

Missa inte Johan Norberg som skriver om hur både Hillary och Barack nyligen röstad för ännu mera jordbruksstöd till inhemska bönder. McCain röstade emot.

Återfinns i ett webmemo från amerikanska Heritage Foundation:

“Members of Congress must resist rising protectionist sentiment. Virtually every economist on both the Left and the Right agrees that free trade benefits the economy”…”Americans will not become more prosperous by shutting off trade and investment from the rest of the world.”

Appropå Hillarys och Baracks krig om vem som är mest emot frihandel.

Heritage har dessutom en blogg, där man bland all konservativ propaganda återfinner något så trevligt som “Dagens frihandelsfakta“.

Nu är ju Ron Paul helt och definitivt uträknad i presidentvalet, men kan ändå inte riktigt undvika att visa den här musikvideon som du hittar här.

Kvinnan bakom heter Aimee Allen och har medverkat både på ett par filmsoundtrack och i American Idol.

Via Politiski.

I morgon bitti finns det stor chans att vi har lite större koll på vilka två kandidater som det amerikanska presidentvalet slutgiltigen kommer stå emellan. Jag har tidigare skrivit om hur jag inför supertisdagen i början av februari trodde det skulle stå mellan Obama och McCain, och kanske kommer jag få rätt. Återstå att se.

Hur som helst, så är Hillary Clinton populärast bland svenska kvinnor. Det har Timbro tagit reda på (och “Come to think of it” skriver mer). Detta trots att Hillary på en höger-vänster-skala ligger mer till höger i ekonomiska frågor än vad Barack gör. I alla fall om man skall tro “Political compass“. Själv har jag inte någon kandidat som ens ligger i samma fyrkant som jag gör (nedre högra).

Nu är det dock svårt att dra några för stora slutsatser med tanke på hur den svenska mediebevakningen ser ut. Jag som ändå läser de flesta artiklar jag kommer över om USA-valet och räknar mig som hyfsat intresserad, kan ändå inte riktigt säga vad vare sig Hillary eller Barack egentligen vill. I stället låter det som att man rapporterar om och skriver om ett sportevenemang där bästa kapplöpningshästen kommer vinna.

Någon nämner frihandelsfrågan som viktig, och man bör faktiskt inte glömma bort, att det är demokraterna som tävlar om vem som vill stänga gränserna mest.

Det är nu praktiskt omöjligt för någon annan än McCain att vinna den republikanska nomineringen till presidentkandidat. Det är bara han som kan komma upp i de 1191 delegater som behövs. Det kan kanske komma upp någon sorts teoretisk möjlighet för Huckabee om han skulle lyckas med att ta samtliga delegater som är kvar, men McCain är i praktiken klar.

Med tanke på hur det gått för Obama de senaste dagarna, så verkar min spådom inför supertisdagen kunna falla in.

—

Årets bokrea närma sig, och boken “Help! Mom! There Are Liberals Under My Bed“, som lär små barn konservativa värderingar, är nästan ett måste. Humor. Annars ska jag ta och spana internetbokhandlarna i lugn och ro, och spendera de hundralappar jag lyckas ha kvar på csn i slutet av månaden.

—

Regeringens utredare verkar vara klar med hur kårobligatoriet skall avskaffas. Istället för att vi studenter själva ska pröjsa kåravgiften, så kommer regeringen betala 310kronor per student, direkt till kårerna.

I stället för att bli fri från en organisation som påstår sig företräda dig som student, så får vi istället ett system där staten tar skattepengar och ger till en organisation, oavsett om jag väljer att vara medlem i den eller inte. Knappast en förbättring. 310kronor är dessutom mer pengar än vad tex. Studentkåren i Skövde kräver för obligatoriet redan i dag (här ligger kåravgiften på 250kr/termin).

Christer Sjögren och Amy Diamond vann gårdagens melodifestivaldeltävling. E-Type med pudlar gick till andra chansen ihop med Sussie Tapper (före detta Lili&Suzie-halva före detta Suzzies Orkester). Precis som jag tippade på bloggen i går. Sjögrens låt var fruktansvärd, men farlig, eftersom samtliga melodifestivaltittare kommer komma ihåg textraden “I looove Euuurope…” ända tills finalen. Som limmet från ett avslitet gammalt tygplåster, ungefär.

—

HAX skriver om EU:s skyddstullar mot stearinljus från Kina. Om någon undrar varför det finns politikerförakt, så är det här en av anledningarna.

—

På tal om politiker och regleringar så fick Ron Paul tydligen hela 21% av rösterna i caucauset för Washington DC. Bara 5procentenheter från segrande McCain. Paul är visserligen uträknad för länge sedan, men att folk som lever så nära maktens korridorer (vilket DC ändå måste räknas som), i så stor utsträckning röstar på någon som vill minska statens makt, är ändå lite intressant.

Det verkar mer och mer som att republikanernas kandidat till höstens presidentval i USA kommer heta John McCain. Om man tittar på sammanställningen som Mathias Sundin på Amerikansk Politik letat upp, leder han överlägset opinionsmätningarna inför supertisdagen, och han har heller inget riktigt motstånd från vare sig Romney eller Huckabee för att attrahera mittenväljare i senare skede.

Om McCain blir republikanernas kandidat till presidentposten, finns det alltså en reell chans att han kan bli vald. Läser man dock svenska valsammanställningar som SvD:s guide till kandidaterna, så skulle man kunna tro att han är lika råkonservativ som de andra, när han enligt den:

“Vill stoppa aborter, anser att äktenskap bara kan ingås av en man och en kvinna. För starkare gränsskydd, möjlighet för illegala invandrare att ansöka om medborgarskap.”

För att se det lite mer ur ett svenskt perspektiv, tänkte jag kort titta igenom vad McCain egentligen tycker i de så kärt omdiskuterade “sociala frågorna”.

Under rubriken “Human Dignity & the Sanctity of Life” på McCains sajt, får man en kort överblick om vad han tycker i några av de frågor som går innanför den personliga sfären, och det ser ut ungefär såhär:

- Aborter
McCain vill avskaffa det direktiv som gör det olagligt för en delstat att förbjuda abort innan 24:e veckan. Även om han personligen är emot aborter helt, så vill han överlåta regleringen av det till delstaterna, och inte på lagmässig grund stoppa aborter (vilket SvD verkar tro). Inte ens här har vi en diskussion om att utöka 18-veckorsregeln till 24-veckor, snarare det omvända, så särskilt kontroversiellt borde det inte vara att överlåta lagen till delstaterna.

- Homoäktenskap
McCain tycker det är okej att på delstatsnivå förbjuda homoäktenskap, men tycker också det är okej att tillåta. Han vill inte att domstolar ska ha makt att hänvisa till konstitutionen om delstaten förbjuder, men vill heller inte ha in ett tillägg i konstitutionen om att äktenskap bara skall vara mellan man och kvinna. Även om han personligen tycker det senare. Lite som KD.

- Porr
McCain har röstat för att det skall finnas antiporr-filter på alla statliga skolors datorer, för att “skydda barnen”. Han trycker också särskilt på hårdare straff för både sexualbrott mot barn, och dömda sexualbrottslingar som inte registrerar sig i en särskild databas. Lite som när vänsterpartiet och KD samarbetar.

Han är visserligen klart konservativ, men vill ändå inte leka så mycket överförmyndare över delstaterna som de andra republikanska kandidaterna. Med tillägget att han också vill ha en väg för illegala invandrare att bli legala, är en tydlig tortyrmotståndare (han har själv blivit utsatt för det), och vill sänka skatten för låginkomsttagare, så är han en bra bit från arketypen av en republikan.

Oavsett om det blir Clinton eller Obama som blir McCains motståndare, så kommer inte höstens presidentval bli särskilt svartvitt. Inte ens sett ur ett inrikespolitiskt perspektiv.

—

På onsdag kommer jag kanske ångra att jag skrivit det här inlägget med McCain som så given vinnare. Just nu tror jag i alla fall att han blir president till slut. Med Obama som demokratisk motståndare, och kanske ihop med Rice som vicekandidat. Det senare är dock mindre sannolikt. Eller så blir det någon helt annan, från båda sidorna.