Johanna Nylander

Jag kommenterar Björklunds skollagsförslag på bloggen Skiften. Finns att läsa här. Vill förtydliga att jag fortfarande ogillar Björklunds pekpinnar, även om jag gillar saker som elitklasser och religiösa friskolor. Varför kan inte en princip som “frihet under ansvar” kombineras med ett tydligt kunskapsmål? Skolan borde se till att elever införskaffar sig kunskap. Inte hur.

Meanwhile in the US: Den fantastiska presidenten Barack Obama tycker att barn skall vara ute och leka i stället för att spela dataspel. Annars kan de ju bli sjuka och dåliga.

I dag skriver jag om ACTA på Kvällspostens ledarsida. DN hade ju en rätt avslöjande artikel för ett par dagar sedan, som motsade rätt mycket av vad de borgerliga i näringsutskottet på Newsmill hävdade att ACTA handlade om. Karin Pilsäter blånekade.

Här kan du hitta det amerikanska dokumenten som läckt, och här finns de kanadensiska. För den som är nyfiken på hur tullens befogenheter att beslagta turistkopior av kända märken fungerar i Schweiz finns det en artikel här. Jag skulle tippa på att det är något liknande som ett skräckscenario-ACTA skulle fungera.

För den som skulle tvivla på att ACTA inte skulle handla om utökade tullbefogenheter eller handla om internetreglering, rekommenderas i synnerhet de kanadensiska dokumenten, där det finns en lista över punkter som diskuteras och förhandlas. Ett par av dem låter så här, min fetstil:

- “Provide customs authorities with ex officio powers to target, detain, seize and destroy counterfeit and pirated goods, as well as circumvention devices“

- “Provide customs authorities with ex officio powers to seize and destroy products confirmed to be counterfeit at the request of IP owners“

Hax skriver här, Isobel här och Karl Sigfrid här.

Opassande gör mig uppmärksam på att det är statssekreterare Magnus Graner som sköter ACTA-förhandlingarna. Han har tidigare arbetat med att ta fram Ipred-lagen. Om den sa han klämkäcka saker som “det finns visst utrymme att prioritera detta och samtidigt prioritera alla andra brott vi redan prioriterar idag” och “man har rätt att få betalt för det man skapar“.

Nu menar Graner att vi inte skall oroa oss för ACTA-förhandlingarna. Jag känner mig genast så mycket mer lättad.

Jag vet inte riktigt vad det var som fick det amerikanska Piratpartiet till att stödja Barack Obama i presidentvalet. Kanske hade de hoppas på förändring i den amerikanska upphovsrättspolitiken. Förändring kommer de troligen få, fast i så fall åt fel håll.

Obama har handplockat två jurister direkt från upphovsrättslobbyn, något som knappast är överraskande med tanke på att den något dåligt granskade vicepresidenten(nej, jag har inte varit bättre) Joe Biden, tydligen har en historia som anti-fildelningsaktivist.

Själv varnade jag för demokraterna i fildelningsfrågan tidigare i år. Både Hillary och Obama har nära kontakter med Hollywood med gigantisk nöjesindustri, och även om det säkerligen hjälper för att vinna val, lär stödet vara svårare att behålla med en restrektiv politik inom området. De stora lobbyorganisationerna RIAA och MPAA lär inte sitta tysta om de tror de har en chans att få igenom handelsavtal som ACTA eller hårdare krav mot fildelare.

Utnämningen av juristerna pekar på en utveckling åt fel håll. Återstår att se hur mycket det kommer påverka oss på hemmaplan. Utfallet kring ACTA-avtalet verkar bli viktigare och viktigare för varje dag som går…

Ett par reflektioner från nattens valvaka; Femmans Filip & Fredrik var tydliga Obama-anhängare. Befriande att se dem hålla en valvaka, i stället för den låtsasobjektivitet som förekom i de andra kanalerna. Dessutom delar de säkerligen åsikt med de flesta i det här landet.

Det underligaste var dock när Mona Sahlin var på besök och fick frågan om vad som var det sämsta med Sarah Palin och Barack Obama. Tydligen var Palins abortmotstånd hennes värsta ställningstagande, och Obamas försiktighet i sociala välfärdsfrågor var hans akilleshäl. Vad hände med båda sidors gillande av dödsstraffet? Palins religiösa fundamentalism, eller Obamas protektionism i handels-, arbets- och invandringsfrågor? Fast det senare kanske Sahlin håller med om…

På Svt begick programledaren Claes Elfsberg nästintill tjänstefel när han kallade sveriges mest kända gospelsångerska Cyndee Peters för “en kvinna på valvakan”.

Obama är i alla fall vald, och även om jag tippar på att hjälteglorian kommer trilla av nån gång i slutet av januari, har han fantastiska förutsättningar att genomföra sin politik. Med demokratisk majoritet i både senaten och kongresshuset finns det bara interna hinder för förändringar, och det finns ingen republikansk mur att skylla eventuella misstag på. Kanske är det hälsosamt att USA får ett riktigt demokratstyre som omväxling, frågan är väl snarast vilka som hamnar i kläm…

Själv hoppas jag på att Obama bidrar med de där sociala förändringarna som de konservativaste republikanerna inte vågar ta i med tång. Som att garantera homosexuella par lika juridiska rättigheter som heterosexuella, eller slutar tävla med påven om vilka biståndsorganisationer som mest undervisar avhållsamhet istället för att prata om preventivmedel.

Någon form av “change” lär det i alla fall bli. På gott och ont.

—

Till sist anser jag fortfarande att FRA-lagen bör rivas upp, och att IPRED-förslaget skall kastas i papperskorgen.

Med bara dryga veckan kvar till det amerikanska presidentvalet verkar Barack Obama leda rätt överlägset. Om han lyckas dra hem segern eller inte återstår att se, men med två kandidater som står på samma sida för att rädda storkapitalet i finanskrisen, kanske det inte blir så mycket förändring vem som än kommer till makten.

Även om jag inte har så mycket till övers för Obamas politik hoppas jag att Bradley-effekten inte kommer avgöra valet, utan politiken.

Med det sagt, tycker jag det intressantaste i den här valrörelsen är hur kvinnorna har porträtterats och tagits emot av press, politiker och väljare.

Primärvalen började med Hillary Clinton som inte lyckades få demokraternas nominering. Trots storstilad kompetens och etablisemangsgrund föll hon mot Barack Obamas oklanderlighet och karisma. Hennes motsats, Sarah Palin, har istället anklagats för okunskap och hårt konservativa åsikter.

I sak håller jag vare sig med Clinton eller Palin i särskilt mycket. Jag delar många av Clintons värderingar i sociala frågor, men samtidigt förespråkade hon överstatlighet i många frågor och representerar minst lika mycket etablisemang som George Bush. Palin är motsatsen. Jag delar mycket få av hennes sociala värderingar, men representerar ett parti som vill lämna större makt åt delstaterna och i förlängningen befolkningen, även för många av de sociala frågorna, samtidigt som hon är allt annat än etablisemang och inte har en lika korrumperad bakgrund som många andra höga politiker. Å andra sidan är jag inte amerikansk medborgare, så min röst är lika med noll i det här valet.

Bortsett från sakfrågor och åsiktsskiljaktigheter tycker jag både Palin och Clinton är två intressanta personer och fenomen. Det är första gången kvinnor tagit upp så mycket utrymme i en amerikansk presidentvalskampanj, och det har byggt upp hoppet om att det någon gång kan sitta en kvinna på USA:s högsta position, och få sitt ansikte urkarvat på statyn nedan (jämta andra kvinnliga pinojärer i den amerikanska historien).

Clinton och Palin har samtidigt satt ett helt annat fokus på politiken. Tack vare att de båda står för en så fundamentalt skillnad i politiska frågor visar det att kön inte behöver vara avgörande för att rösta höger eller vänster. Även om flera feministiska organisationer har försökt få det till att Palin mest skulle göra livet surt för världens kvinnor, är det ändå tydligt att hon står för sin övertygelse. Sedan behöver man som kvinna inte hålla med alla andra kvinnor just för att de är kvinnor. Det finns lika lite en enhetlig kvinnlig politik, som det finns någon enhetlig manlig politik.

Det både Clinton och Palin kan bidra med är att vara förebilder för andra kvinnor, och inspirationskällor som bereder vägen för andra. Samtidigt är ingen, inte minst politiker, gjorda av stål, och med en hel värld emot sig måste det vara okej att då och då få lov att misslyckas. Trots allt är det trevligare med en politiker som agerar som människa, än en som tror att den är Gud.

—

Till sist: Anna Dahlberg frågar sig om Sverige är redo för en svart man på statsministerposten. Jag säger nej. Det finns ingen svart man som är tillräckligt profilerad inom svensk politik. Däremot finns det en svart kvinna: Nyamko Sabuni. Hon är både kompetent och har vettiga åsikter, fast frågan är om ens Anna Dahlberg är redo för det scenariet.

—

För övrigt anser jag fortfarande att FRA-lagen bör rivas upp, och att IPRED-förslaget skall kastas i papperskorgen.

Det finns många saker att kritisera om de olika presidentkandidaterna och deras VP-val. Men om det mest upprörande är att Sarah Palin tycker det är okej att lära ut kreationism (intelligent design), vid sidan av evolutionsläran, borde republikanerna ta hem en jordskredsseger i valet.

Kreationism må vara både löjligt och ovetenskapligt. Den bästa undervisningen om kreationism sker sida vid sida med den samlade vetenskapens uppfattning. Barn är inte dumma, och kan även vid låg ålder bilda sig en egen uppfattning. I vissa fall är det säkert bättre med skolundervisning i båda, än att barn när de kommer hem får lära av sina föräldrar att skolan ljuger helt och hållet.

Vad som är skrämmande är snarare svenska tyckares rädsla för annorlunda religiösa världsbilder. De allra flesta av oss är överrens med vetenskapen, men om man vill tro att världen skapades på sex dagar, varför skall samhället säga att det är fel? Är det verkligen ett stort samhällshot; att människor tror på Gud och att hon har ett finger med i spelet om hur vi blev till?

Det är ju knappast så att resten av skolundervisningen här eller på andra sidan atlanten inte är genomsyrad av olika övertygelser och ideologier, ta bara samhällsundervisning och historia som två exempel.

Jag kan förstå att man vill kritisera Palins ståndpunkter när det gäller dödstraff, aborter, miljö eller dubbelmoral. Det finns många frågor jag inte håller med henne i, men att hon tycker saker skall diskuteras i skolan, och att man inte skall vara rädd för information, i det har hon helt rätt.

Å andra sidan skrev jag om intellegent design och religionsförbud i undervisningen redan förra året, och har inte ändrat åsikt på grund av Palin.

Den respekt jag hyste för den republikanske presidentkandidaten John McCain ökade väsentligt i går när han djärvt utsedde Alaskaguvernören Sarah Palin till sin vice-kandidat. När demokraterna och Obama pratar om kvinnors rättigheter, gör McCain slag i saken och utser en kvinna till sin högra hand. Palin är inte en skolad politikerbroiler, utan har en proppfylld meritlista där allt från fiskare och fröken Alaska-tvåa, till sportjournalist och fembarnsmamma står med.

Palin är uttalat värdekonservativ, samtidigt som hon listas som libertarian. Liksom McCain är hon abortmotståndare och vill upphäva Roe vs. Wade-direktivet (och ge delstaterna makt att bestämma i frågan). Hon är för dödstraff och emot homosexuella äktenskap, liksom både Obama och McCain. Dock är hon rakryggat konsekvent med en fem månader gammal son med Downs syndrom, och har som guvernör lagt veto mot förslag som skulle ge homosexuella statanställda sämre villkor än heterosexuella.

Hennes största meriter är att hon i sin delstat städat bort korruption, politiskt rövslickeri och ekonomiskt slösande med resurser. Hon har som guvernör dessutom erfarenhet av att verkställa beslut, något som varken Obama eller McCain har.

Palins kön kommer säkert vara i fokus flera gånger under valrörelsen, men jag har svårt att se att någon av de manliga potentiella kandidaterna skulle vara bättre. McCains val av Palin visar också mer på “change” än vad Obamas val av Joe Biden gör, och jag får intrycket att även om Obama är en otroligt duktig retoriker med en fantastisk karisma och dragkraft, finns det mer substans bakom McCains ord.

Inte minst visar Palin att det kan finnas hjärna bakom ett snyggt leende, och att även gamla vita republikanska heterogubbar kan visa mer framsynthet än en Barack Obama som valde just en sådan till sin medkandidat.

Den här skulpturen återfinns i “the Capitol“, Washington DC, och visar tre av USA:s mest betydelsfulla kvinnor. En plats är outhuggen och sparad för bysten av landets första kvinnliga president. Den kommer inte förändras de närmaste fyra åren.

Hillary Clinton kommer under dagen (eller kanske i natt för oss här) öppet deklarera sitt stöd för Barack Obama. Hon förlorade det demokratiska premiärvalet till fördel för Obama, och personligen tycker jag det är rätt skönt.

Clinton hade nämligen varit en rätt torr och trist presidentkandidat om det inte vore för att hon var kvinna.

Jag hoppas att den del av hennes primärvalskampanj som varit lyckad, kan få färga av sig och öppna upp för fler kvinnliga presidentkandidater i framtiden. Med det sagt, är jag glad att hon inte kommer ta sig till vita huset detta valet (i alla fall inte som president) då både hon som person och politik är den där vita medelålders gubben personifierad. Förutom att hon har bröst, hör till överklassen och är en del av den amerikanska politiska eliten. Dessutom är hon amerikansk vänster, hör till de där surtanterna som vill reglera mera med ursäkt att hon vill “skydda barnen”, har gått hårt fram emot dataspel, och har nära kontakter med hollywood och den piratjagande filmindustrin.

En annan surtant när det gäller dataspel är Barack Obama. Under sin primärvalskampanj har han gått hårt åt GTA IV, och porträtterat spel som personifierat moraliskt förfall. Annars är skillnaderna mellan Obama och McCain desto intressantare. Obama vill dra sig ur Irak direkt, McCain vill stanna, Obama vill behålla nuvarande abortlagstiftning, McCain vill upphäva Roe v. Wade-prejudikatet och ge makt åt delstaterna.

Båda vill att samkönade äktenskap skall avgöras av delstaterna, att illegala invandrare skall ha en väg till legalt uppehåll (Obama vill dock straffa arbetsgivare som anställer någon som uppehåller sig illegalt), förstärka den nationella säkerheten och sänka skatter (om än på olika sätt). McCain vill förbjuda tortyrmetoder som waterboarding, behålla och vidareutveckla frihandelsavtal, och stödjer färre jordbrukssubventioner. Obama å sin sida för en tuffare klimatpolitik och vill ha obligatoriska sjukförsäkringar för fler än McCain vill.

John McCain är visserligen mer gubbe än vad Hillary Clinton är, men han kör med raka kort, och har en långt mer ödmjuk syn i sociala frågor än vad flertalet tidigare republikanska kandidater har haft. Obama är vältalig och karismatisk, men personkulten, (eller ska jag säga gräsrotsrörelsen?) kring honom tenderar ibland till att bli läskigt oifrågasättande. Är det något jag misstror är politiker som visar omänskliga perfekta skal utan repor.

Oavsett vem som faktiskt blir vald i november, kommer valrörelsen bli intressant även ur svenskt perspektiv, med kandidater som båda placerar sig en bit in på en gråskala mellan bra och dåligt.

Frihandelsfrågan är en av de viktigaste i det amerikanske presidentvalet i höst. USA:s ekonomi är rätt nerkörd, och bland presidentkandidaterna går åsikterna i sär över huruvida det är mer eller mindre handel som är lösningen.

Reuters har jämfört McCain och Obamas ståndpunkter i frågan. McCain vill till skillnad mot Obama behålla NAFTA-avtalet, och även stifta frihandelsavtal med både Colombia och Sydkorea. Personligen tror jag det är riktigt vettigt. (via the Foundry)

Hur de olika presidentkandidaterna förhåller sig till ACTA-avtalet (som syftar till att motverka piratkopiering och inte låter upphovsmän fritt dela ut sina egna verk) har jag inte lyckats hitta. Dock bör det påpekas att de demokraterna traditionellt står närmare Hollywood än republikanerna, och filmindustrin är övertygad om att en demokratisk president skulle stifta hårdast upphovsrättslagar.

—

Missa inte Johan Norberg som skriver om hur både Hillary och Barack nyligen röstad för ännu mera jordbruksstöd till inhemska bönder. McCain röstade emot.