Fyra krönikor, en lunchpanel, tre spel och 50 nyanser

Så det är väl dags för en sån där uppdatering igen, som kommer alldeles för sällan, men mest handlar om att jag vill samla ihop allt på ett och samma ställe.

Gammal knapp från den där politiska tiden som jag hittade i en låda.

– Nästa vecka kommer jag hänga en del i Stockholm, för jobb och sådär, och bland annat medverka i en lunchpanel hos Fores om framtiden, fildelning och legala tjänster. Enligt uppgift kommer det att bambusras.

– Några krönikor har hunnits med sedan sist, som den senaste om Dinosauriepolitikerna som handlar om visionslösa politiker, och verkligen inte är menad att förolämpa dinosaurier. Den innan dess heter Öppna gränser är mänsklig rätt och tar upp det där med öppna gränser och fri rörlighet. Ja, vill väldigt gärna ha fler av dem. I september läste jag Myten om internet, och skrev om att Gamla tjänster behöver dö ut. Jag kan rekommendera nu bortgångne Anders R Olssons kapitel i den. Och i början av september tyckte jag att fler borde Plocka fram klänningen oftare. Nästa krönika finns i papper och på nätet på måndag och kommer troligen att innehålla ett räkneexempel.

– Sedan det förra långa inlägget om podcasts har jag börjat lyssna regelbundet på The Bugle och EconTalk, hittat till Slates Political Gabfest, men har börjat få en rätt lång lista med olyssnade avsnitt av Värvet. Skulle gärna lyssna på fler med kvinnliga röster.

– På ps3:an har jag spelat ut Lollipop Chainsaw, tröttnat på pusslen efter två banor i Catherine, och är nu på kapitel tre i Dead Space. Fortsätter jag i den här takten så kanske jag är klar i den döda rymden lagom till jul.

– Jag har också läst 50 Shades of Grey och blivit besviken på att sexscenerna var rätt vaniljliga. Jag som tänkte det var intressant att se hur boken kunde slå med explicita bdsm-beskrivningar. Tyvärr överanalyseras innehållet lite väl mycket på kultursidorna, det är ju trots allt bara en bok (men den svenska översättningen verkar ha blivit misslyckad). Mitt utlåtande är väl att huvudpersonen var lite väl mjäkig, att historien funkar som lättsam reselektyr, men att man nog allt kan bläddra förbi partierna som känns långsamma. Jag är glad att ha fått & läst den, men kommer nog inte köpa nästa.

Internetpolitiken just nu

I helgen befinner jag mig på Geek Girl Meetup i Stockholm, och under eftermiddagen höll jag ett föredrag om internetpolitik och vad som händer just nu. Min presentation (mina slides) finns digitalt här. De är ungefär så tråkiga som det blir med google docs, och säkerligen alldeles för torra för hur man borde göra presentationer, men se det som lite stödpunkter och överblick till den aktuella nätpolitiken.

Och ja. De är rosa bara för att tjejer skall förstå det. Det är ju trots allt internet det handlar om 🙂

COICA – ett steg närmare lag

COICA, lagen som skall ge det amerikanska justitiedepartementet rätt att ta bort sajter från DNS-systemet har passerat ytterligare en instans i senaten. I förslaget finns formuleringar som hotar fler sajter än typ Piratebay, utan även Dropbox, det amerikanska piratpartiets sajt och troligtvis ha stoppat Youtube om förslaget hade varit lag då.

Jag behöver knappast säga vad jag tycker om lagen. Jag skrev en längre analys om lagförslaget i mitten av oktober i samband med piratebay-rättegången. Finns att läsa här. EFF har bakgrundsinformation och Wired skriver om den senaste utvecklingen i senaten.

Ipred – fem år senare

Ipred-direktivet har varit lag i fem dagar. Tänk fem år framåt. Fildelningen har sjunkit drastiskt, internettrafiken avtagit väsentligt, och alla de musikskapare, författare och filmfolk landet över har fått tillbaka hoppet om exemplarförsäljningen. 1990-talets musikunder med Roxette och Ace of Base kan återuppstå, svensk film ser nya Bergman-dagar och Gulliou har börjat på sin nya thriller-serie om Hamiltons dotter.

Runt om i landet har hemelektronikkedjor som Siba och Elgiganten ökat sina ordrar på CD-spelare. Mp3-funktioner eller datorhögtalare behövs inte längre, då all framtidens musik kommer distribueras via cd-rom eller iTunes-store, där den senare kräver en specialipod med högtalare för att kunna spela filerna för fler än en person. Något annat kommer ju kränka upphovsrätten.

I samband med att Youtube spärrades (de kunde ju i Kina) har Svt storsatsat på tio säsonger av Voxpop där de fem stora skivbolagen sponsrar med rättigheterna för att den statliga tv-kanalen skall göra reklam för deras musik på bästa sändningstid. Britney Spears, Kiss och Metallica får alla ställa upp på videoklipp med one-linern: “det ärw duwe såm bewstämwer huwr listan i woxpåp skaw ce ut – ringw och röwsta” (röstning är ju alltid demokratiuppmuntran). Måns Zelmerlöv blir castad som programledare och efter att MTV förbjuds (sms-tjänsten som rullade längst ner blir klassad som olaglig spelverksamhet och censureras för att bevara landets oligiopol) är programmet det enda som lagligt sänder musik på tv.

I samband med att alla öppna nätverk försvann skapades “IT-ID”. Ett virtuellt personligt ID-kort som krävs för att komma ut på Internet över hela landet (det var alliansens förslag för att lösa datalagringsdirektivet). Till ID-numret knyts all information om informationssökning/surf, mail och chatt som användaren gör, och lagras i en nationell databas. Myndigheter eller polis får givetvis inte tillgång till uppgifterna – om inte personen misstänks för ett brott som kan ge fängelse, eller om fallet rör internationella relationer. FRA och Säpo har tillgång till all information i förebyggande säkerhetssyfte. Allt för att garantera medborgarnas trygghet och säkerhet.

Det är inte längre några problem att surfa trådlöst, och den som försöker ta sig in på sajter som sysslar/tillhandahåller med vapen, porr, spel, upphovsrättsskyddat material eller något annat omoraliskt, stoppas snabbt av polisens filter som direktrapporterar alla försök till “IT-ID”:s databas och markerar intrånget. Den med markeringar får svårt att hitta en anställning där kontakt med barn, gamla och sjuka är en del av arbetsuppgifterna.

Hur gick det då med upphovsmännen? Jodå, de mår bra, för att kunna ge ut en skiva krävs det att ha hamnat i finalen för antingen den stora Höst-tävlingen (gamla idol) eller den stora Vår-tävlingen (gamla melodifestivalen). Lyckas man att ta sig förbi den stenhårda branschjuryn kan man bli licensierad musiker, släppa skivor och få material från upphovsmännen. Utan beskydden från de fem stora bolagen finns det inget sätt att nå ut med sitt material.

All kopiering av digital media är sedan länge förbjuden. Det hotade ju upphovsrätten.

Antipiraterna hatar minst lika mycket

Antipiratbyråns Henrik Pontén skriver på svt:s opinionsida om fildelning och nivån i debatten. Visst förekommer det överdrifter från båda håll, och jag vet inte riktigt vad Pontén egentligen vill med artikeln, så jag skall fokusera på en enda del, nämligen hatmail och hot.

Ponten skriver:

“För mig har hatmejlen och telefonsamtalen från de mest militanta piraterna blivit en del av vardagen. Tidvis har det även riktats hot mot min familj och andra i min närhet, vilket givetvis passerar alla gränser för vad som är acceptabelt.”

Det är beklagligt när personer inte kan skilja mellan en privat och en proffessionell eller offentlig roll. Hot mot personer är aldrig okej, och jag försvarar inte någon som med militanta medel försöker påverka en demokratisk debatt.

Nu ska jag berätta en sak jag nämnt tidigare på den här bloggen; Antipirater och fildelningsmotståndare är minst lika militanta och “hatfulla”.

För trots alla kontroversiella frågor jag skrivit om under de dryga tre år jag bloggat och skrivit på andra ställen, är det fildelningsfrågan som genererat flest obehagligheter. Jag har fått min dos av hatbrev, de som tycker jag borde stanna hemma och koka kaffe, kommenterar mitt utseende eller de som tycker jag “skall passa mig”. Jag har blivit uppringd på arbetstid och har haft människor runt mig som blivit både telefonterroriserade och spammade med sms. Jag har fått länkar till barnporrbilder i mail och råkat ut för rena lögner om mig som person. Alla dessa händelser har varit kopplade till personer som tyckt att jag haft fel åsikt om fildelning.

De allra flesta pirater och fildelare är fredliga. Några kan vara arga, men liksom den stora majoriteten fildelningsmotståndare är vi på den andra sidan lika fredliga. Vi försöker debattera, diskutera, skapa opinion och påverka beslut. När Henrik Pontén tar upp hatmail till den debatten är det han som är osmaklig. Det har ingenting med sakfrågan att göra.

Läs även Brokep på samma ämne.

Amerikanska handelsavtal

Frihandelsfrågan är en av de viktigaste i det amerikanske presidentvalet i höst. USA:s ekonomi är rätt nerkörd, och bland presidentkandidaterna går åsikterna i sär över huruvida det är mer eller mindre handel som är lösningen.

Reuters har jämfört McCain och Obamas ståndpunkter i frågan. McCain vill till skillnad mot Obama behålla NAFTA-avtalet, och även stifta frihandelsavtal med både Colombia och Sydkorea. Personligen tror jag det är riktigt vettigt. (via the Foundry)

Hur de olika presidentkandidaterna förhåller sig till ACTA-avtalet (som syftar till att motverka piratkopiering och inte låter upphovsmän fritt dela ut sina egna verk) har jag inte lyckats hitta. Dock bör det påpekas att de demokraterna traditionellt står närmare Hollywood än republikanerna, och filmindustrin är övertygad om att en demokratisk president skulle stifta hårdast upphovsrättslagar.

Missa inte Johan Norberg som skriver om hur både Hillary och Barack nyligen röstad för ännu mera jordbruksstöd till inhemska bönder. McCain röstade emot.

Ifpi och rättigheterna

Ifpi drar tillbaka en av målsägarangivelserna i det stundande piratebay-åtalet då det visat sig att det rör sig om en artist de inte företräder.

Det är nästan ironiskt och skrattretande när en rättighetsorganisation inte har koll på regelverket om det de företräder. Dessvärre är det inte första gången Ifpi är ute och cyklar. Att det inte ens är rättstavade namn på artisterna i stämningsansökan visar ju dessutom på hur lite tid man lagt på att faktagrunda sina egna argument.

Nu har Ifpi visserligen bett Max Peezay om ursäkt för det inträffade, men då kommer frågan; Hur många av de artister som inte äger sina egna kommersiella upphovsrättigheter står egentligen bakom anmälan mot piratebay?

Och jo, bloggen går fortfarande på lågvarv med fokus på exjobbet. I morgon kommer jag dock ta mig från Skövde till Göteborg och prata “Medier, upphovsrätt och fildelning” på årsmötet för journalistförbundets västra distrikt. Har lagt in min twitterfeed i högerspalten om någon funderar på om jag fortfarande lever. Den är av betydligt mer privat karaktär, så får se hur länge jag behåller den som den är.

Al Gore, presstöd och färgskydd

Finns det inget bättre sätt att spendera tre miljoner på miljön, än att flyga in en 100kilosman från USA till Växjö för att prata under en förmiddag?

Hur fri är egentligen en tidning, om den är beroende av statligt bidrag för att klara sin ekonomi?


Mobiloperatören T-mobile tycker att de har ensamrätt på färgen magneta, eftersom den finns med i deras logotyp. Med anledning av det, kan jag berätta att headerbilden på den här bloggen har en lila grundfärg som motsvarar hex: #5c196f. Ser jag den färgen någon annanstans kan ni givetvis räkna med ett stort skadeståndsbrev.

Foton, upphovsrätt och Dagens Nyheter

Det där med upphovsrätt är alltid intressant, i synnerhet när man tar upp upphovsrättsligt skyddade verk som inte är musik och film.

Nu rapporteras det om att en av världens största bildbyråer i samband med New York-guvernören Elliot Spitzers egna lilla prostutitionsskandal, har kopierat bilderna från kvinnan i frågas MySpace-sida. Utan att ha gett någon ersättning för det. Allmänintresset har fått gå före.

Om det är rätt eller inte, är en intressant moralisk fråga. Inte minst när det inte ens handlar om “kopiering för eget bruk” som “vanlig fildelning” handlar om, utan om kopiering som uppenbarligen sker för ett kommersiellt bruk. Personligen tycker jag att det senare borde garantera någon form av ersättning till upphovsmannen, men det finns gråzoner även här. Inlänkar till bilder på nätet är ett exempel på det.

Inte ens den ideella upphovsrätten respekteras i det här fallet, då till och med Dagens Nyheter anger MySpace som fotograf.

Fast, våra upphovsrättsliga regler bestäms ju av de stora företagen snarare än upphovsmännen i det här landet, så det kanske inte är särskilt konstigt.