“Du har ansökt om bidrag för en varm tröja, overall, regnkläder, fodrade byxor, vinterstövlar samt vantar åt din son. Enligt för dagen gällande priser hos second hand butiker i Falkenberg kan din sons behov tillgodoses med det bidrag du beviljats.”
– Migrationsverkets syn på vad 170 kronor ska räcka till. Upphittat hos Merit Wager.
Regeringen har gått ut med ett nytt utspel om att det skall bli hårdare krav för anhöriginvandrare. Kortfattat innebär det att den anhöriga som är bosatt i Sverige kommer vara tvungen att visa upp möjlighet till försörjning och boende för att familjemedlemmar skall få uppehållstillstånd i landet. Det kommer inte gälla flyktingar, anhöriga till barn och när annat skyddsbehov föreligger.
Det är ett rätt rimligt krav att ställa. Kommer man hit och inte har ett särskilt skyddsbehov eller är flykting, så borde man också ansvara för sin egen försörjning.
Vad som saknas i den utredning som regeringen kommer tillsätta i frågan, är att det här borde gälla en större grupp än bara anhöriginvandrarna.
Om regeringen verkligen ville göra framsteg i invandringsfrågan, så borde man välkomna samtliga personer till landet som kunde ansvara för sin egen försörjning och sitt eget boende. Istället för att behöva ha familjeband till någon, ha ett verk till att avgöra vem det är mest synd om och får stanna, så skulle migrationspolitiken kunna bli så mycket enklare och mer medmänsklig.
De personer som idag klassas som flyktingar och har behov av skydd ska vi givetvis fortsätta hjälpa ekonomiskt, antingen under en temporär period för att personen sedan vill återvända, eller under en längre period med mål att personen skall kunna stanna permanent i landet.
De personer som inte klassas som flyktingar skulle välkomnas direkt utan köer av handläggningstider på migrationsverket eller i famnen på andra myndigheter. Om man klarar att ta hand om sig själv*, så ska man också få stanna. Sedan kan rättigheter till diverse bidrag för vuxna människor få prövas efter hand och få öka proportionerligt mot hur lång tid man varit här och haft ett arbete.
Det hade inte behövt vara så mycket svårare än så. Vi hade fått in lite mer medmänsklighet i migrationspolitiken, sluppit humanitärt katastrofala avvisningar, och människor hade kunnat få koncentrera sig på att leva istället för att vänta på en massa byråkrati.
Men det är väl lättare för regeringen att bara presentera hårdare krav, utan att öppna upp för fler möjligheter.
—
*Dvs. klarar av att försörja sig själv och har en bostad. Om det sedan är frugan/maken/dottern/sonen som står för den faktiska inkomsten är sedan mindre relevant.
Oscar Swartz skriver bra på SvD brännpunkt om FRA:s övervakning. På bloggen tar han upp det försök som vänsterpartisten Alice Åström planerar göra för att skjuta upp beslutet om lagen i riksdagen ytterligare. All heder till de som hakar på, och gör det till en blocköverskridande manifestation för integritet.
—
För att dra övervakningsförslaget till sin spets. Går det igenom så kommer myndigheter få bedriva spaning efter “yttre hot”. Innebär det att migrationsverket, som är en myndighet, kan få avlyssna telefon och e-post-trafiken med syfte att stoppa en massinvandring? Kommer flyktingar kunna ha någon form av rättsäkerhet längre? Med tanke på hur migrationsverket behandlat människor tidigare, och lämnat ut uppgifter till andra länder, kommer det innebära att avlyssnade samtal till släkt och vänner kommer kunna lämnas ut till flyktingars hemländer också? Migrationsverket är trots allt en myndighet där man firat avvisningar med tårta&champange.
Frågor som alla lagstiftare borde ta sig en ordentlig funderare på.
Att utvisa barn till misstänkt misshandel borde inte vara förenligt med vare sig barnkonventionen eller svensk lag. Det handlar om två flickor i Karlshamn som efter misstänkt misshandel omhändertagits av socialtjänsten och polisanmälan är inlämnad. Dock så har familjen flickorna tillhör blivit avvisade, och flickorna måste följa med sina föräldrar.
Att inte ens kunna skjuta upp avvisningen tills polisutredningen är klar visar på brister i det svenska rättsväsendet. Inte heller blir det bättre av att migrationsverket uttalar sig såhär:
“Jag tror inte att motsvarande situation skulle ses vänligt av svenska myndigheter om svenska barn skulle tvångsomhändertas utomlands. Tryggheten har barnen i hemlandet. Man är fortfarande medborgare där”
Nu framgår det inte någonstans varför familjen sökt asyl i Sverige, och jag kan inte svara på hur flickornas situation ser ut i landet de är medborgare i. Men att avsluta en rättsprocess och helt överlämna barnen i händerna på de föräldrar som är anmälda för misshandel är inte trygghet i mina öron. Att svenska barn skulle skyddas från sina föräldrar utomlands fram tills dess att en anmäld misshandel av barnen är utredd låter faktiskt som sunt förnuft. I synnerhet om det inte finns några garantier för att misshandeln fortsätter utredas i hemlandet och att barnen får skydd fram tills dess.
—
Ett annat fall där en flickas situation visat sig vara särskilt utsatt var i Karlskogas tingsrätt. En femtonårig flicka var på fest, fick köpa vodka langad av en 18-åring och hade sex. Sen ville inte flickan mera, och sa det till de tre närvarande killarna. Ett klart och tydligt nej som tingsrätten också trodde på. Killarna lyssnade inte på det örat, utan fortsatte och våldtog tjejen. Inget våld behövdes eftersom att hon hade fått i sig över en hel flaska vodka*, men eftersom hon enligt tingsrätten inte var “tillräckligt full” så frias männen.
Ett nej är alltid ett nej, och det borde också svenska tingsrätter inse. En lagstiftningen om samtycke borde i detta fallet faktiskt inneburit fällande dom. Nu har vi tyvärr inte den formuleringen, och männen går fria.
Svenskt rättsväsende är otroligt ibland.
—
*En hel flaska vodka är väldigt mycket alkohol. Speciellt om man är femton och ännu mer om man är tjej (och ytterligare ännu mer om man inte är en jättelång, jättevältränad eller jättestor tjej). Även om hon bara druckit lite drygt hälften av flaskan borde hon varit tillräckligt full för en svensk tingsrätt, men “tillräckligt berusad” kanske är samma sak som medvetslös?
Uppehållstillstånd är ibland livsviktigt. Av någon anledning så verkar inte migrationsverket med domstol inse det, och bestämde sig därför, för ett par dagar sedan för att utvisa en homosexuell man till Iran. Igen. Trots att homosexualitet i iran är belagt med dödsstraff.
Migrationsminister Billström vill inte utfärda en generell amnesti för homosexuella iranier. Det heter att “alla skall ha rätt till en individuell prövning”, men eftersom vi faktiskt åtagit oss att följa de mänskliga rättigheterna, så får vi inte utvisa folk till död eller tortyr, vilket därför måste innebära att homosexuella (och bi för den delen) iranier skall få stanna.
Men, för minister Billström verkar inte de mänskliga rättigheterna ha så mycket värde, inte heller för domstolen som tyckte sig veta mer om den iranska mannens sexuella läggning än han själv. Den förra regeringen blundade för de dödstraffhotade iranierna. Tyvärr verkar den nya gärna följa i det socialdemokratiska spåret.
—
Postitivt på samma ämne är att de apatiska barn som faktiskt fick uppehållstillstånd till slut också blivit bättre. En del av de barn som “inte var sjuka” och därför kunde avvisas överlevde det politiska spelet. Men, varför lyssnade ingen på dem innan?
Om välmenande politiker, förbudshets & myterna som borde avlivas en gång för alla. Köp den här!
