Klart vi måste skydda kvinnor och barn

Amelia Adamo, Gunilla Bolinder, Louise Bratt, Alexandra Charles, Annika Jankell, Titti Schultz och Linda Öhrn. Alla är de framstående personer inom olika områden som skulle kunna vara förebilder. I stället för att agera som sådana går de idag ut med en artikel där de vill “ta krafttag för att skydda kvinnor” från tobaksindustrins reklamsatsningar. Alltså, jag förtydligar; de vill SKYDDA kvinnor från reklam. Som att kvinnor inte kan ta ansvar själva, eller inte är kapabla att tänka själva och värdera reklambudskap. Jag som i min naivitet trodde att den kvinnliga frigörelsen hunnit lite längre än så.

Jag vill inte bli som någon av dem när jag blir stor.

En dag efter Moving Images

I går arrangerades mediebranschkonferensen Moving Images i Malmö. Med talare som KG Hammar, Carl Johan de Geer, Eva Hemmungs-Wirtén och Clay Shirky var det en snabbt förfluten dag, med ett fantastiskt brett innehåll.

Mediebranschens framtid var ett av de hetaste ämnena. Sociala medier dök upp flitigt, och Leo Nordwall talade om deltagarkultur och hur saker och fenomen från nätet dyker upp allt mer afk. Upphovsrättsfrågor ventilerades och debatterades. Talarna verkade vara rörande överrens om att dagens system har problem, och att synen på verk och upphovsrätt måste förändras. Bland annat talade KG Hammar om kulturell allemansrätt med både friheter och skyldigheter. Hemmungs-Wirtén resonerade kring efterskörd, och hur viktigt det är med sedvanjerätt, men hur sådana historiskt har inskränkts stegvis.

Framtiden är social. Tvåvägskommunikationen tar över allt mer, och det krävs inte längre dyra investeringar alá gutenbergska tryckpressar för att nå ut med ett budskap eller nyhet. Ledarskapshierakier försvinner sakta och deltagarkluster tar över en stor del av medielandskapet. Individer i kollektiv, och utveckling som sker tillsammans utan något direkt styre formar samtiden, där den som står utanför etablisemanget är den som är marknadsledande. Det pågår en värdeförskjutning bland intellektuella varor och tjänster, och framtidens ekonomiska system är fortfarande ovisst.

Ett ord för framtidens medievärld: spännande.

Tibet, datorlicens och bloggmarknadsföring

Några lästips såhär på måndagskvällen:

– Blogge ger en nyanserad bild av Tibet-frågan. Världen är inte svart eller vit, och när man inte är insatt själv, är det upplyftande att kunna läsa om mer än en sida av en fråga.

– Eva Hamilton uppgav i lördagens ekot att hon vill utöka tv-licensen att även gälla datorer med internetuppkoppling. Totalt orimligt att införa licens på ytterligare en teknisk produkt. Och vad definierar egentligen en dator? Men kanske är det en öppning i att ha tv-licensen på skattesedeln istället, och låta människor få betala proportionerligt mycket.

Ingerö diskuterar vad som egentligen är reklam, och att marknadsföringslagen är förlegad. Produktplacering är knappast någonting nytt, och om en bloggare får betalt för att skriva om någonting, borde det inte finnas något fel i det. Väldigt få bloggare har utgett sig för att vara oberoende, och så länge man inte ljuger om något, så tror jag läsarkretsen kan tackla det.

För om all reklam skall gå att identifiera, så borde vi genast ta itu med alla gråzoner. Var hamnar positiva bloggposter om företaget bloggaren arbetar på? Är det reklam? Även om ersättningen kanske inte är direkt uppenbar? Recensionsexemplar av böcker, kläder eller skor? Var ligger skillnaden där? Politiska partiers anställda ombudsmän som uppdaterar bloggen på arbetstid?

Jonas Morian är av en annan åsikt.