Johanna Nylander

IPRED, lagförslaget som låter privata intresseorganisationer få polisbefogenheter och tillgång till fildelares personuppgifter är aktuellt. Med anledning av det har en ny upphovsrättsdebatt blossat upp, initierad av Mark Klamberg (killen som är gift med Birgitta Ohlsson och gjorde sig känd utanför folkpartistiska kretsar under FRA-debatten). Han frågar ifall det går att skydda upphovsrätten utan att stifta en mängd integritetskränkande lagar.

Mitt svar är att det inte är relevant. Integritetskränkande lagar eller inte, upphovsrätt eller inte. Digital kopiering har kommit för att stanna.

Det ligger i digitala filers natur att kopieras, och hela grejen med ett digitaliserat system är att kopieringsmöjligheten är oändlig. Att reglera den oändligheten är endast möjlig på bas av ett stort moraliskt stöd, eller en rigorös övervakning oförenligt med en demokrati. Hårda ord? Ja, men troligen mycket nära sanningen.

Kulturskapare och upphovsrättsbrancherna behöver anpassa sig till verkligheten, och det faktum att det inte går att hindra kopiering av digitalt material. I dagens läge kan man fortfarande motivera köp av fysiska ting av en digital vara, med att man får ett kvitto, ett konvolut eller något snyggt att sätta i bokhyllan. Några föredrar fortfarande wave-filen framför mp3:an, andra gillar att se dvd-filmer via en extern spelare framför s-videokabel och en tredje tycker att boken är oslagbar tryckt på papper. Ytterligare några vill verka smarta, kulturella eller personliga och köper de verk de gillar, just för att de gillar dem. Anledningarna är många, men vi bidrar fortfarande ekonomiskt till kulturindustrin. Folk som fildelar gör det till och med i större utsträckning än de som inte gör det.

Dessutom är den ideella upphovsrätten rätt säker, och med filer tillgängliga utan kostnad finns det ingen anledning att bidra ekonomiskt till någon halvskum handlare som inte ger skaparen någon ersättning tillbaka.

Fildelningens vara eller inte vara är inte längre en fråga, det är ett faktum alla måste förhålla sig till. Digitala filer finns. Digitala filer kopieras.

Givetvis kan man lätta sitt samvete genom att inte konsumera den som inte samtycker till det, eller så köper man en fysisk representation av det man konsumerat digitalt och funnit tycke för. Den egna moralen ser olika ut, men en kopia är aldrig samma sak som ett uteblivet köp. Kanske är ägande av digitala ting ett begrepp som kommer förpassas till historieböckerna snarare än vi tror. Den intressanta diskussionen ligger inte i upphovsrättens vara eller inte vara, den ligger i hur skapare av immateriell kultur kan hävda sig i en digital värld. För att göra det krävs det att vi erkänner att kopiering inte går att stoppa. Däremot går det utmärkt att förhålla sig till det.

—

Hanna Wagenius hävdar naturrätt (och värmer ett liberalt hjärta), Christian Engström drar upp en rapport jag skrev för snart ett år sedan, Falkvinge kör en hel serie om IPRED, Emma ser framtiden i Spotify och Rasmus ligger som vanligt ett ljusår före.

—

För övrigt anser jag fortfarande att FRA-lagen bör rivas upp, och att IPRED-förslaget skall kastas i papperskorgen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt tror sig kunna tiga ihjäl FRA-frågan genom hålla den långt borta från sig, och hans förhoppning är att vi alla ska glömma bort frågan lagom tills valet 2010.

Kanske har han en poäng. Gårdagens demonstration i Malmö lockade inte ens hälften så många som demonstrerade i somras, och den maratondemonstrationen i Stockholm var heller inte särskilt befolkad. Inte så konstigt egentligen (många var ju på jobbet). Vi är nog många som är rätt trötta på FRA-frågan sådär i allmänhet.

Sen försvinner poängen. För även om vi är trötta på FRA-frågan, handlar det snarast om att vi är trötta på regeringens ignoranta handlande, än att vi inte orkar diskutera mer. FRA-frågan kommer inte glömmas bort till valet 2010, och regeringens tystnad om FRA kommer påverka mångas syn i alla andra frågor. För att inte tala om att Piratpartiet kommer segla in på junilistans gamla mandat i Europaparlamentet…

Själv hoppas jag dock på att FRA-frågan kommer vara borta från diskussionen vid nästa riksdagsval, och jag hoppas att jag har de liberala kvinnorna att tacka för det. Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström, Solveig Hellquist, Agneta Berliner och Maria Lundqvist-Brömster har alla deklarerat att de vill riva upp FRA-lagen, och med anledning till att det bara behövs fyra röster för att lyckas med det, är chansen stor att de drar hem omröstningen.

Jag tänker inte ta ut någon seger i förskott, men kanske kan det finnas en poäng att gå och rösta om två år, när det finns ett gäng liberaler i riksdagen som fortfarande har ryggrad.

Ingerö briljerar angående Ryssland och försvarsläget:

“På motsvarande sätt har de socialdemokratiska regeringarna lagt ned, bland mycket mycket annat, vårt förband på Gotland – på grund av vad Per Nuder kallade “det allmänt goda säkerhetspolitiska läget” – och därmed frigjort resurser som FRA nu ska använda för att leta efter mail från sexy_putin83@hotmail.com i alla svenska mailboxar.”

Läs hela inlägget här.

Försvarsminister Sten Tolgfors gör dagens insats för att försvara FRA-lagen på SVD Brännpunkt. Tolgfors menar att eftersom alternativet till FRA-lagen är oreglerad signalspaning i etern, är lagen en bra idé, och den integritetskränkning kabelspaning innebär, kallar Tolgfors för “ökat integritetsskydd”.

Av någon anledning har han också fått för sig att kabeltrafiken inte kan lagras (“Den trafik som inte träffas av sökbegreppen passerar således obehandlad förbi och kan då inte lagras.”), vilket är ett lite märkligt argument med tanke på att datalagringslagen ligger på utredning hos regeringen.

Tolgfors menar också att inga svenska privatpersoner kommer avlyssnas. Trots den lista på 103 namn som räknar upp svenska privatpersoner som i allra högsta grad har avlyssnats. Givetvis kan man bortförklara det med att det var fall som hände “för länge sedan”, men det tar inte bort det faktum att FRA har avlyssnat svenskar som inte varit misstänkta för terrorbrott.

Överhuvudtaget missar Tolgfors kärnan i kritiken mot FRA-lagen. De flesta av oss kritiker tycker inte att Tolgfors alternativ, oreglerad signalspaning i etern, är särskilt bra det heller. De flesta av oss tycker helt enkelt inte att allmän övervakning av oskyldiga personer är bra någonstans, hur ädla motiven än är, och hur mycket “integritetsregleringar” man än lägger till lagen.

Hela försvarsministerns artikel luktar istället paternalism där regeringen genom Tolgfors säger till oss FRA-kritiker varför vi har fel och de har rätt. Samma argument rabblas, och regeringen försöker envist påstå att FRA-lagen är harmlös. Papegoj-alliansen verkar tro att om samma sak upprepas tillräckligt ofta – blir det en sanning.

—

I Tolgfors artikel nämns “integritet” sju gånger och övervakning noll gånger. Som Jonas Morian skriver; Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Övervakning är integritet.

Läs även Svensson och Opassande på samma ämne.

Alla fyra regeringspartier är överrens om att en civilkuragelag skall införas innan valet 2010. Den kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund nämner det ofta och gärna, och tanken bakom är att få fler människor att gripa in när något händer, i stället för att bara bli ytterligare en tyst betraktare.

Självklart behövs det mer civilkurage. Den tysta stumma massan som vare sig ser eller hör, vill knappast ingen ha i ett samhälle. Problemet är att civilkurage inte kan lagstiftas fram.

Vad som är rätt eller fel handlade i en situation när brott begås är omöjligt att säga. Alla reagerar vi olika. Ta ett misshandelsfall på öppen gata som exempel. Någon blir rädd och lämnar platsen, en annan går emellan och riskerar sitt eget liv och hälsa, en tredje ringer 112. Alla tre kan vara rätt, samtidigt som alla tre kan sluta fel.

Under min tid som scoutledare fick jag gå en mängd kurser där civilkurage och krissituationshantering kom upp. Oavsett om det var brandskydd eller hjärt- och lungräddning som stod på schemat togs en viktig sak upp; det går inte att handla fel i en akut situation, just eftersom alla reagerar så olika, det viktiga var att reagera. Med en civilkuragelag hade vi helt plötsligt haft en lagtext som deklarerat vad som var rätt och fel handlande i akuta fall, med tyngd på situationer där brottslighet förekommer.

Det är tragiskt varje gång någon som skulle kunna förhindra ett brott bara står stilla och låter det passera. Det förhindras inte av att bötfälla någon som råkar vara rädd, är chockad eller av andra orsaker blir handlingsförlamad då det är minst lägligt. Feghet må vara moraliskt förkastligt, men det borde inte vara brottsligt.

—

Wagenius, Falkvinge och Fridén skriver tänkvärt, även om jag utgått från att det endast var i situationer när annans liv och hälsa var i fara som en eventuell lag skulle råda över.

“…men efter i natt så får jag nog omvärdera det…” Så lät ett sms jag fick i går från en vanligtvis glad värmlänning. Då var han på sjukhuset på väg att röntgas för de skador han fick av polisen under ett omhändertagande. Hela historien, som började med en tunnbrödrulle, läser du här. Jag brukar inte svära, men nu passar det faktiskt.

Fy fan för svensk polis.

Förteckning över de riksdagsledamöter som aktivt var på plats, tryckte på JA-knappen, och därmed röstade för allmän övervakning (FRA-lagen) vid kvällens omröstning.

Folkpartister:
Acketoft, Tina – Skåne läns västra
Andrén, Gunnar – Stockholms län
Backman, Hans – Gävleborgs län
Brodén, Anita – Västra Götalands läns norra
Ertsborn, Jan – Hallands län
Flyborg, Eva – Göteborgs kommun
Granbom, Karin – Östergötlands län
Hagberg, Liselott – Södermanlands län
Hamilton, Carl B – Stockholms kommun
Krantz, Tobias – Jönköpings län
Larsson, Nina – Värmlands län
Malm, Fredrik – Stockholms kommun
Lundqvist-Brömster, Maria – Västerbottens län
Nilsson, Ulf – Skåne läns södra
Pehrson, Johan – Örebro län
Pilsäter, Karin – Stockholms län
Tysklind, Lars – Västra Götalands läns västra
Westerholm, Barbro – Stockholms län
Widman, Allan – Malmö kommun
Wigström, Cecilia – Göteborgs kommun
Winbäck, Christer – Västra Götalands läns östra

Centerpartister:
Andersson, Jan – Hallands län
Bergström, Sven – Gävleborgs län
Carlsson, Ulrika – Västra Götalands läns östra
Danielsson, Staffan – Östergötlands län
Eriksson, Erik A – Värmlands län
Federley, Fredrick – Stockholms kommun
Johansson, Annie – Jönköpings län
Johansson, Jörgen – Västmanlands län
Kornevik Jakobsson, Maria – Västra Götalands läns västra
Larsen, Sofia – Örebro län
Levi, Lennart – Stockholms län
Lundgren, Kerstin – Stockholms län
Nilsson, Karin – Kronobergs län
Pettersson, Lennart – Skåne läns västra
Qarlsson, Annika – Västra Götalands läns norra
Sellén, Birgitta – Västernorrlands län
Ternström, Solveig – Stockholms kommun
Tiefensee, Roger – Södermanlands län
Tornberg, Stefan – Norrbottens län
Västerteg, Claes – Västra Götalands läns södra
Zander, Solveig – Uppsala län
Åkesson, Anders – Kalmar län
Åsling, Per – Jämtlands län

Kristdemokrater:
Andersson, Yvonne – Östergötlands län
Attefall, Stefan – Jönköpings län
Davidson, Inger – Stockholms län
Eldensjö, Kjell – Södermanlands län
Enochson, Annelie – Göteborgs kommun
Gustafsson, Holger – Västra Götalands läns östra
Gustafsson, Lars – Hallands län
Henriksson, Emma – Stockholms län
Lindén, Lars – Västernorrlands län
Lindgren, Else-Marie – Västra Götalands läns södra
Oscarsson, Mikael – Uppsala län
Persson, Sven Gunnar – Örebro län
Pethrus Engström, Désirée – Stockholms kommun
Runegrund, Rosita – Västra Götalands läns västra
Sacrédeus, Lennart – Dalarnas län
Svensson, Ingvar – Stockholms län
Tjernberg, Gunilla – Västerbottens län
Vänerlöv, Ingemar – Västra Götalands läns norra

Moderater:
Anger, Staffan – Västmanlands län
Appelros, Staffan – Malmö kommun
Arkelsten, Sofia – Stockholms kommun
Asplund, Lena – Västernorrlands län
Axén, Gunnar – Östergötlands län
Bengtson Skogsberg, Eva – Kalmar län
Bengtsson, Finn – Östergötlands län
Berg, Ulf – Dalarnas län
Bergheden, Sten – Västra Götalands läns östra
Bergkvist, Anna – Kronobergs län
Bill, Per – Uppsala län
Blix, Gustav – Stockholms kommun
Bouveng, Helena – Jönköpings län
Brännström, Katarina – Kronobergs län
Cederbratt, Mikael – Västra Götalands läns norra
Cederfelt, Margareta – Stockholms kommun
Elinderson, Lars – Västra Götalands läns östra
Engblom, Annicka – Blekinge län
Engström, Hillevi – Stockholms län
Enström, Karin – Stockholms län
Ericson, Jan – Västra Götalands läns södra
Fahmi, Mahmood – Stockholms kommun
Garstedt, Inge – Malmö kommun
Gerdau, Mats – Stockholms län
Gunnarsson, Rolf – Dalarnas län
Habsburg Douglas, Walburga – Södermanlands län
Hamilton, Björn – Stockholms län
Hammar Johnsson, Ann-Charlotte – Skåne läns västra
Hammarbergh, Krister – Norrbottens län
Hansson, Anders – Skåne läns södra
Hedquist, Lennart – Uppsala län
Hjälmered, Lars – Göteborgs kommun
Holm, Christian – Värmlands län
Jernbeck, Isabella – Stockholms län
Johansson, Bengt-Anders – Jönköpings län
Johansson, Mats – Stockholms kommun
Johnsson, Jeppe – Blekinge län
Jönsson, Christine – Skåne läns södra
Khelili Dylami, Reza – Stockholms kommun
Kierkemann, Marianne – Hallands län
Kihlström, Dan – Värmlands län
Kinberg Batra, Anna – Stockholms län
Kjellberg, Bertil – Västernorrlands län
Kjellin, Margareta B – Gävleborgs län
Lavesson, Olof – Malmö kommun
Leivik, Björn – Västra Götalands läns norra
Lilliehöök, Anna – Stockholms kommun
Lindblad, Göran – Göteborgs kommun
Lindblad, Lars – Skåne läns södra
Löfgren, Ulla – Västerbottens län
Löfsjögård, Malin – Stockholms län
Malmberg, Betty – Östergötlands län
Montan, Göran – Skåne läns norra och östra
Nilsson, Mats G – Stockholms kommun
Nilsson, Nils Oskar – Stockholms län
Nilsson, Rolf K – Gotlands län
Norlén, Andreas – Östergötlands län
Olsson, Kent – Västra Götalands läns västra
Persson, Sven Yngve – Skåne läns västra
Pettersson, Göran – Stockholms län
Plass, Maria – Västra Götalands läns västra
Polfjärd, Jessica – Västmanlands län
Pourbaix-Lundin, Marietta – Stockholms län
Rivière, Helena – Stockholms kommun
Roszkowska Öberg, Eliza – Stockholms län
Rothenberg, Hans – Göteborgs kommun
Sander, Mats – Skåne läns västra
Schulte, Fredrik – Stockholms län
Sjösten, Ulf – Västra Götalands läns södra
Staxäng, Lars-Arne – Västra Götalands läns västra
Sundell, Ola – Jämtlands län
Svantesson, Elisabeth – Örebro län
Sydow, Henrik – Hallands län
Thalén Finné, Ewa – Skåne läns södra
Thingwall, Göran – Stockholms län
Tobé, Tomas – Gävleborgs län
Wachtmeister, Peder – Södermanlands län
Wallmark, Hans – Skåne läns norra och östra
Weibull Kornias, Marie – Skåne läns västra
Widegren, Cecilia – Västra Götalands läns östra
Wikström, Rune – Stockholms län

Två personer bland alla närvarande borgerliga riksdagsledamöter, båda folkpartister, gick emot partilinjen. Birgitta Ohlsson (Stockholms kommun) avstod från att rösta, och Camilla Lindberg (från Dalarna) röstade emot. Båda två handlade helt riskfritt, och visste troligen att de inte skulle fälla regeringen. Om jag skulle råka bo i Lindbergs valkrets 2010 kommer hon ha min röst (chansen att jag flyttar till Dalarna är dock rätt liten). Däremot är jag grundligt besviken på Birgitta Ohlsson. Om någon i riksdagen skulle ha ryggrad hade jag tippat Ohlsson, men det är inte ryggrad att avstå i en omröstning när man borde rösta emot. Sorry Birgitta, men det räcker faktiskt inte.

Till alla riksdagsledamöter som inte var närvarande: Ynkryggar! Ni kommer inte bli värda min röst. Aldrig någonsin.

Sverige är dessutom ute i EM. Som land hade vi inte förtjänat något annat. Vi får alla emigrera till Dalarna, välja Camilla Lindberg till president och utropa en självständig nation. Moraknivar och dalahästar ftw!

Precis hemkommen från en veckas semester i soliga Bulgarien. Ägnar en dag åt att reda ut vad som egentligen hänt i FRA-frågan (bla. 967 olästa inlägg i rss-läsaren), och planerade att prioritera riksdagsdebatten framför fotbollen (jag är inget fotbollsfan, men har ändå sett de två första matcherna).

Sen visade det sig, att trots att vi bor i ett land med statlig tv, och obligatoriska tv-avgifter, så kan den statliga kanal som stundtals visar direktsända riksdagsdebatter, inte ens lyckas sända kvällens avgörande riksdagsdebatt om allmän övervakning av oskyldiga. I stället blir man som väljare utelämnad till riksdagens webbtv, som är så överbelastad att jag med den snabbaste internetuppkoppling som går att få till min mors hem i Småland, inte ens får en oavbruten ljudström. Bild är inte att tala om.

Men, det är väl inte mer att vänta sig i ett land där riksdagen på högsta allvar tror att övervakning av tant Agdas telefonskvaller och moster Esters porrsurfande kommer förebygga terrorism.

Jag har spenderat de senaste dagarna i ett av mina barndomshem, beläget mitt bland de många sjöarna och skogarna i Småland. Med sjöutsikt och två vackra hästar i hagen mitt emot fönstret kunde man tro att landet, grusvägarna och hödoften var den idylliska oas att hamna i, tidigt en svensk sommar med 25°+, sol och jordgubbsstånd längs med landsvägarna.

Småland är vackert. När man en lördagskväll kan höra texten till dansbandslåtarna som spelas på den lokala fotbollsplanen någon kilometer bort blir Småland charmigt, och när man kan räkna antalet passerande bilar till noll under en söndagspromenad, skulle jag vilja kalla den lilla byn för riktig idyll. Det är den värd.

Varje idyll har dock en baksida. I den lilla byn finns baksidan redan på sidan två i lokaltidningen. Jag syftar på Smålandspostens ledarsida. I bland har sidan fyllts med vettiga åsikter, men de senaste dagarna har den visat på sprickorna i den småländska idyllen. Ledarsidan, med Marcus Svensson i spetsen, har tagit tydlig ställning för FRA-lagstiftningen, och menar att förslaget är både försvarbart och nödvändigt.

Marcus Svensson avfärdar alla bloggar med att de handlar om sex eller bara är upprepningar av andras åsikter. Av Svensson själv återfinns det minst 18 ledare om sex (sexuellt sex, och inte siffran) i smålandspostens nätarkiv. 18 ledare kanske inte är mycket, men det är ändå 18 artiklar.

Genom att avfärda i princip alla bloggares åsikter, har Svensson i ett handslag nästan avfärdat all kritik mot FRA. Traditionell media är fortfarnade relativt tysta, även om undantagen är fler än tidigare. Smålandsposten och Marcus Svensson är dock bland de få som öppet går ut och deklarerar sitt stöd för övervakning av oskydliga. Svensson försvarar förslaget genom att hota med terrorism. På sin blogg skriver han:

“Kritikerna av FRA-förslaget har överlag gjort det väldigt enkelt för sig. De tycker inte om övervakning (som om någon gjorde det), men säger inget om hur vi ska skydda Sverige från yttre hot.”

Han har en poäng. Jag har inget bra förslag på hur vi skall skydda landet från yttre hot. I alla fall inget som får plats i en text här på bloggen, eller som skulle vara genomförbart i en handvändning. Dock, handlar FRA-förslaget inte om att skydda Sverige från yttre hot. Det har det aldrig gjort. Retoriken kring terrorism kan vara hur välformulerad och fin som helst, och det är mycket möjligt att FRA-lagen skulle kunna stoppa någon liten småbov (som skulle åkt fast redan idag på grund av sin klantighet), men det är ju inte så att de som verkligen vill begå stora avancerade attacker och kommunicerar via Internet och telefon, inte vet hur man krypterar och skyddar sig från den övervakning som FRA kommer kunna genomföra när lagen är klubbad.

Konsekvensen av FRA-lagen är inte att terrorbrott kommer bekämpas. Konsekvensen av FRA-lagen är att oskyldiga medborgare, som inte sätter sig in i hur man krypterar, övervakas av staten. Resurser som skulle kunna gå till att skapa verklig trygghet i människors vardag kommer i stället krympa integriteten till ett ohållbart minimum.

—

För övrigt kommer det vara knäppt tyst på den här bloggen närmaste veckan (dvs. tills efter FRA-omröstningen). Jag kommer befinna mig på den soliga stranden i landet som kom elva i andra finalen av årets upplaga av eurovision.

I dag är det exakt två veckor tills “Proposition 2006/07:63 – En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet“, även kallad “FRA-lagen” röstas igenom i riksdagen.

Att lagen kommer röstas igenom råder det inga tvivel om. En stor majoritet av partierna i riksdagen är för förslaget, även om Socialdemokraterna hellre skulle vilja ha sina egna formuleringar. Om de liberala riksdagsledamöter som finns kvar, skulle ta och lägga ner sina röster, eller rösta emot förslaget den 17 juni, spelar faktiskt inte någon större roll. Om de skulle lyckas fälla förslaget kommer det återkomma, med socialdemokraterna som medförfattare, och i allra värsta fall efter valet 2010 och Thomas Bodström som avsändare.

Vid dagens ja till förslaget i försvarsutskottet ville nämligen oppositionen inte helt kasta det i papperskorgen, utan “att regeringen ska utreda saken bättre och återkomma till riksdagen”. Den som trodde att socialdemokraterna var bättre i frågan än sittande regering bör läsa den här motionen av herr Bodström som klart och tydligt skriver så här om FRA-lagen:

“Vi inser att det finns ett behov av att kunna signalspana också via kabel för att skydda Sverige och svenska medborgare från grov brottslighet som terrorism.”

Sossarna och alliansen sitter i samma båt.

Det är två veckor kvar till omröstningen i riksdagen som kommer ge försvarets radioanstalt rätt att avlyssna och övervaka all telefon- och internet-trafik. Personligen är jag en stor motståndare till förslaget, men jag vet inte om jag önskar mig ytterligare en uppskjutning av förslaget, stödd på konstjord andning. Riksdagsmajoriteten för att övervaka oskyldiga medborgare är helt enkelt för stor.

Det som verkligen skulle kunna förändra läget inför omröstningen om två veckor vore ett gammalt traditionellt mediedrev. Än så länge har tidningarna, med ett fåtal undantag, varit tysta. Var är kvällstidningsjournalistiken när den verkligen behövs? Var finns löpen om “hetsjakt på oskyldiga”, “massövervakning” och “yttrandefriheten hotad”. När det i går var tryckfrihetens dag skanderades det ut en bild över hur bra det var i Sverige, trots att FRA-lagen kommer påverka både källskydd och yttrandefriheten. Var är de långa skandalartiklarna om FRA?

För utan en riktig opinion i landet som dissar det där med massövervakning, handlar frågan om FRA-lagen endast om avsändare. Och finns det något som är värre än en FRA-lag om övervakning, så är det en FRA-lag om övervakning som Thomas Bodström står bakom.

—

Om ni inte redan läst vad Oscar Swartz, Rick Falkvinge, Emma Opassande, Christian Engström eller Projo har skrivit på ämnet, så gör det. NU.