Johanna Nylander

Av någon anledning har det lyckats blossa upp en spelvåldsdebatt, där några dåligt pålästa personer moralpanikrasat över några interaktiva scener och lyckats provocera fram ett smått ironisk diskusssion om en fråga vi andra begravde för tio år sedan.

Kristdemokraten Anders Bergsten skriver på svt opinion om spelvåld, drar in ett förlegat fem år gammalt uttalande från forskaren Frank Lindblad som inte alls handlar om spel utan om videovåld, blandar med lite spelmissbruk och sätter sig över den forskning som finns och menar i kraft som kristdemokratisk kommunpolitiker att han vet att dataspelsvåld visst är farligt.

Jag har gjort ett utförligare inlägg om Frank Lindblads dataspelsforskning här, och ni har väl inte glömt Anders Bergstens spelförbudsivrande och nazist-jämförelser som han skrev förra året?

Journalisten och socialantropologen Charlotte Celsing skriver på newsmill om att “alla skolmassakrar” (“alla” upprepas tre gånger i artikeln) har begåtts av “killer-spelare”. Tydligen har det undgått henne att den värsta av dem alla, mördaren vid Virginia Tech-massakern inte spelade några som helst våldsamma spel. Ska man hårddra statistiken byggt på det, borde det snarare leda till att det är större risk för att unga killar som inte spelar våldsspel blir massmördare, än att unga killar som spelar våldspel blir det.

Celsing hänvisar till tveksamma forskningsrapporter skrivna av forskare som på förhand haft en negativ syn på spelvåld och använt sig av metoder som knappast kan anses representativa för vardagligt spelande. Dessutom missar hon helt och hållet att det faktiskt finns positiva effekter av att spela våldsamma dataspel, inte minst för att de ger spelaren möjlighet att avreagera sig och bli mindre aggressiv. Likaså har hon missat att antalet unga våldsbrottslingar faktiskt har minskat de senaste åren.

Dataspelsbranschens Per Strömbäck gör ett tappert försök till försvar av spelen i tisdagens Debatt på Svt. Janne Josefssons avsky mot våld i spel var överhängande i hela programmet, och även om Strömbäck lyckades med konststycket att slänga en känga på fildelning mitt i debatten, var det ett bra klart och tydligt försvar mot både censur och nymoralism.

Folkpartisterna Cecilia Wikström och Camilla Lindberg håller också ett försvarstal för yttrandefriheten och mot censur. Jag hoppas att de kan få regeringen att inte bara avskaffa biografbyrån, utan också hela lagen om olaga våldsskildring.

En gång för alla; Det finns inga belägg för att våld i spel skulle vara farligt. Kan vi släppa den eviga våldsdebatten nu, och diskutera något viktigt i stället?

—

Till sist: Louis Vuitton stämmer Google för att de inte trivs med sökresultaten. Kullenberg och Sidvind har tagit sig an en tysk dom om datalagringsdirektivet.

I dag klockan 16,00 röstar Sveriges riksdag igenom Ipred-lagen, med sanktioner som sträcker sig långt längre än vad EU kräver. Upphovsrättsinnehavare kommer få specialbefogenheter för att samla ihop personuppgifter, skapa register och skicka skadeståndskrav till privatpersoner och hota med långdragna dyra rättsprocesser.

Bara miljöpartiet och vänsterpartiet tar avstånd från förslaget som dessutom riskerar slå hårt mot innehavare av öppna trådlösa internetanslutningar. Fast kommer någon reagera i skuggan av både Piratebayrättegång och stundande prinsessbröllop?

Mer om Ipred finns att läsa här. Uppdatering: Läs även Jakob Heidbrink och de kloka S-studenterna på Newsmill.

I dag kallar jag spektaklet mot Piratebay för talibanrättegång, och listar några av alla tveksamheter som föregått:

“- I efterspelet till razzian jämförde Thomas Bodström personerna bakom sajten med människohandlare.
- När propagandainvigningen för OS i Kina läckte ut på Piratebay skrev IOK brev till svenska regeringen och krävde att de censurerade bort klippen.
- I förundersökningen för rättegången tas spridning av World of Warcraft-spel upp som bevis, trots att kontot som krävs för att spela ändå behöver betalas.
- En av de poliser som varit ansvarig för utredningen fick, kort efter att fallet gick till åtal, anställning hos Warner Bros. Han var troligen betald av både polisen och filmjätten samtidigt.
- Parallellt har polisen dessutom fruktlöst försökt filtrera in sajten i barnporr-registret för att stoppa allmänhetens åtkomst, utan de minsta indikationer på att det ens gått att hitta barnporr via söktjänsten.”

Läs hela artikeln här.

Uppdatering: Nu finns det länkar till längre artiklar om alla påståenden i texten ovan.

EG-domstolen har kommit fram till att EU:s beslut om datalagring var taget på rätt grunder, och därmed fortsätter vara giltligt. Datalagringsdirektivet är antaget som ett handelsdirektiv, vilket i EU inte kräver enighet bland medlemsländerna, till skillnad från direktiv som rör rättsområdet.

Det är alltså fritt fram för Beatrice Ask och regeringen att fortsätta hyckla, införa direktivet med mer än miniminivåer och le och se glada ut lagom till parlamentsval och EU-ordförandeskapet.

Förslaget om att förbjuda grooming har blivit lagrådsremiss, och ser ut att bli den mest onödiga lagen hitintills.

Från att ha gått ut på att förbjuda “sexuella inviter” på nätet, har regeringen faktiskt lyssnat på kritiken och vill i stället kriminalisera försök till sexuella möten IRL. Lagrådsremissen konstaterar att det redan finns lagstiftning som kriminaliserar alla möjliga typer av brott som rör barn, sex och internet.

Det nya förslaget innebär i stället att den som med syfte att begå olika (i förslaget definierade) sexualbrott mot en person under 15 år och:

“träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd, döms för kontakt med barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst ett år.”

Det handlar alltså inte om att faktiskt träffa någon, eller faktiskt utföra något, utan bara främja ett “sammanträffande”. För att blidka groomingförespråkarna tar man avsteg från vanliga rättsprinciper och utökar lagstiftningen till ett brott som knappt kommer kunna gå att bevisa. Samtidigt skriver man i bakgrundstexterna att regeringen inte utesluter att polisen skall få syssla med brottsprovokation för att ta fast eventuella “fula gubbar”.

Förslaget kring grooming hade kunnat vara ännu värre. Thomas Bodströms organisation Ecpat vill i princip att alla sexuella kontakter med personer under 18 skall vara förbjudna, och att straffen skulle vara betydligt högre.

Sammanfattningsvis är det förslag som skickats ut till lagrådet en rätt harmlös kompromiss. Någon kanske får böter, men bevisläget kommer bli svårt. Så länge inte brottsprovokation tillåts och vi får en häxjakt på personer som kanske inte hade begått brott annars, är groominglagen om än onödig, så rätt okej. Tänk om regeringen kunde lyssna så här bra på kritiken i andra sammanhang som rörde nätet också?

—

Läs även Jakob Heidbrink på samma ämne.

Rasmus Fleischer och Erik Josefsson har grävt i efterdyningarna av telekompaketet och hittat Medina-rapporten som i stora drag är ett förslag med en önskelista från upphovsrättsindustrin.

Medina-rapporten finns att läsa i sin helhet här, och om den går igenom kan EU i princip sätta sig över svensk domstol och bestämma att Piratebay är en olaglig webbplats och att verksamheten där skall stoppas. Detta innan rättegången mot sajtens grundare är avslutad. Jag har svårt att tolka punkterna 30-33 i Medina-rapporten på något annat sätt:

30. Europaparlamentet anser att verksamheten på webbsidor på Internet som erbjuder nedladdning av verk och tjänster som är skyddade av upphovsrätten och närstående rättigheter är olaglig, liksom fildelning (”peer to peer”) av verk eller tjänster utan upphovsrättsinnehavarnas samtycke.

31. Europaparlamentet stöder inrättande i de olika medlemsstaterna av administrativa myndigheter som ska ha i uppdrag att vaka över att upphovsrätten respekteras på Internet, genom en stegvis process och på rättsinnehavarnas begäran.

32. Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet (t.ex. ”Pirate Bay”).

33. Europaparlamentet önskar att verksamheten på dessa webbsidor ska stoppas av medlemsstaternas rättsliga myndigheter.

Rapporten vill dessutom att medlemsstaterna skall ha en myndighet som ansvarar för att upphovsrätten följs på nätet, ålägger operatörsansvar för att bekämpa piratkopiering, och har vida uppfattningar om hur upphovsrätten är den “lämpligaste strukturen för en ekonomi grundad på kunskap och konkurrens”.

Erik och Rasmus har detaljerna. Vi lyckades stoppa de värsta delarna i telekompaketets första omröstning. Dags att stoppa Medina-rapporten innan den går igenom av bara farten…

Jag lyssnade på näringsutskottets öppna utfrågning om Ipred-lagens eventuella konsekvenser tidigare i dag. Missade lite av början men så här lät det på twitter:

den 20 januari 2009 10:10
nylander: lyssnar på riksdagsupphovsrättsdebatt från riksdagen.
den 20 januari 2009 11:14
nylander: “i samma dignitet som kränkningar mot mänskliga rättigheter” – en folkpartist om brott mot upphovsrätten
den 20 januari 2009 11:44
nylander: “Jag tycker att samhället generellt utvecklat någon sorts gratistänkande” – Björn Hamilton (m) under upphovsrättsutfrågningen
den 20 januari 2009 11:57
nylander: “det finns visst utrymme att prioritera detta och samtidigt prioritera alla andra brott vi redan prioriterar idag” – Magnus Graner
den 20 januari 2009 12:02
nylander: “om man har många böcker, är det då en indikation på att någon har stulit?” en ledamot frågasätter åklagaren

Folkpartisten som jämförde brott mot upphovsrätten med brott mot mänskliga rättigheter var Liselott Hagberg. Ledamoten som ifrågasatte kammaråklagare Fredrik Ingblads sannoliksbedömningar har jag tappat namnet på, men någon kanske kan fylla i vad hon hette. Magnus Graner är stadssekreterare statssekreterare som jobbat med att ta fram lagförslaget och sa också saker som att “man har rätt att få betalt för det man skapar”.

Annars verkade debattörerna vara fast i Direct Connect-tekniken, och hyfsat överrens om att Ipred borde genomföras. Oppositionen mot var övertydligt frånvarande. Kryptering, anonym surf och öppna nätverk berördes, men igen gick riktigt in på det. Jan Rosén, civilrättsprofessor, verkade tycka att nätet skulle vara mer “transparent” och alla eventuella problem lagstiftas bort (läs: förbjuda anonymisering). Det var lite som att visst, det finns avägningar och problem med ipred, men att främja upphovsrätten är viktigare än alla invändningar.

I andra delar av världen har musikindustrin övergivit stämningar (tack david för tipset!) till förmån för diskussioner med operatörerna. Bredbandsbolaget vill ha film-spotify och spelföretaget Valve kommer till insikt om att fildelare är missnöjda kunder.

—

Uppdatering: Emma, projO och Rick kommenterar också ipred-debatten.

Enligt SvD väntas ett regeringsbetänkande föreslå en lagändring som skulle göra det enklare för polisen att begära ut ip-adresser vid upphovsrättsbrott. Hur det kommer se ut och lyda får vi inte se förän på fredag, men om det stämmer finns det anledning att ifrågasätta varför.

Än så länge finns det inget fall med vanlig fildelning där vederbörande dömts till fängelse för sina brott, utan det har stannat vid böter. För att polisen skall få begära ut ip-adresser krävs det att brottet kan leda till fängelsestraff, något som spridning av ett handfull musikfiler inte kvalar upp till. Det gör det inte lagligt, men det försvårar för polisen att utreda den typen av brott.

I upphovsrättslagen finns det utrymme att straffa brott med fängelse i högst två år. Om det rör sig om brott som är så pass allvarliga att det finns risk för ett fängelsestraff har polisen full befogenhet att begära ut ip-adresser redan i dag.

I stället för att försöka få fatt i personer som skulle bryta så mycket mot upphovsrättslagen att polisen utan lagändring inte hade några problem med att få ut ip-adresserna, föreslår man att det skall bli ännu enklare att jaga småfildelare och de som bara sprider en handfull filer. För att inte tala om det obegripliga att det ens läggs ner energi på att jaga små brott en stor del av befolkningen någon gång har pysslat med.

Har inte polisen viktigare saker att göra?

Beatrice Ask om datalagringsdirektivet…

i SvD, 8/10-2005:

“Som förslaget ser ut i dag kan inte vi stödja det. Regeringen kan inte visa vad det kostar och det är dessutom väldigt integritetskränkande.”

i CS, 13/4-2005:

“Förslaget är dåligt. Jag är inte mycket till att tvinga operatörerna att lagra all information. Dels kostar det för mycket, dels ger det för litet tillbaka.”

i Sydsvenskan, 21/2-2006:

“Nu ska man tillsätta en utredning i justitiedepartementet för att utreda hur det ska genomföras i Sverige. Om man driver ett sådant här förslag så hårt så lever man ju i föreställningen att det är tillräckligt klart för att genomföras i Sverige”

och

“Vi har ställt många frågor under resans gång utan att få några svar, alltifrån kostnaderna till hur avgränsningarna ska göras.”

i GP, 27/7-2005:

“Förslaget förändras ju hela tiden, men hittills är jag väldigt tveksam, för att inte säga helt emot.”

och

“Vi moderater tycker att man måste vara väldigt varsam med den personliga integriteten. Det finns bra argument för vartenda intrång men sammantaget kan det bli för mycket. När vi gör intrång ska det vara effektivt och nödvändigt. I det här fallet ser jag en risk att de vi vill åt bara låter sin trafik gå på andra vägar.”

och

“Mitt intryck är att flera partier tycker att det är väldigt bra med brottsbekämpning, så att de bara följer med.”

i CS, 23/9-2005:

“I det pressmeddelande jag har står att operatörerna ska lagra alla trafikdata i ett och ett halvt år. Jag har inte fått reda på vad kostnaden blir. För en och en halv vecka sedan fanns det inget underlag.”

och

“Oss emellan vet han [Thomas Bodström, min anm.] ingenting om datorer. Han har sagt till mig att polisens kostnader är tolv miljoner kronor för lagring. Men det har ju ingenting att göra med de framtida kostnaderna.”

och

“Jag ifrågasätter hur effektivt det egentligen är för brottsbekämpningen. Det kostar mycket och det är ett problem ur integritetssynpunkt. Allvarligast är att man kan se precis på vilka hemsidor du har surfat.”

och

“Vem tror på honom? Dessutom läcker alla register. Och det är en gigantisk historia för operatörerna.”

Alla uttalanden ovan kommer från tiden innan Beatrice Ask blev justitieminister. Nu har datalagringslagen börjat diskuteras hos regeringspartierna inför implementeringen av lagen, och det är moderaterna som vill ha längre datalagring än EU:s miniminivåer. Bodström jublar (vad säger Sahlin om datalagring?), Advokatsamfundet är kritiska, och själv tycker jag det är en fråga Sverige borde ta strid för i EU. Om det är något direktiv vi skall vägra införa är det datalagringsdirektivet.

Facebookgruppen mot IPRED har i skrivande stund 40 280 medlemmar. Facebookgruppen för IPRED har i skrivande stund 189 medlemmar. Jag utgår kallt från att det var den senare gruppen justitieminister Beatrice Ask kallade för liten i SvD. Någonting annat är bara fel.