Johanna Nylander

I går handlade min krönika i Expressen om att vi borde lägga biståndspengar på teknik för att ta sig runt statliga censurfilter. I dag hamnar lite för mycket biståndspengar på tveksamma projekt, så jag tycker att censuruppluckring är ett rätt bra ändamål, som också kan göra praktisk skillnad.

Några kritiker menar att vi inte skall sätta oss över andra länder och prata om censur, när vi har FRA och andra inhemska kontrollmekanismer på nätet. Nej, vi är inte alltid så bra själva, men det innebär ju inte att vi kan smita från ansvaret att hjälpa någon annan när vi kan. Om man dessutom lägger fokus på e-bistånd krävs det ju att vi har bättre mjöl i påsen själva. Dessutom skulle ett tydligt censur-nej kunna sända signaler till filtrerande västländer, och systemen användas av personer i hela världen. Det tror jag är bra.

—

Missa för övrigt inte Juliagruppens seminarie på onsdag om du råkar vara i Stockholm. Seminariet heter “Nät och samtal” och hålls på Tekniska museet mellan kl. 13-19. Jeremie Zimmerman, Nicklas Lundblad, Erik Josefsson, Joakim Jardenberg, Emma Opassande och Jussi Karlgren är några av de som kommer medverka. Själv sitter jag med i nätaktivismpanelen. Du hittar hela programmet här.

I går skrev jag en krönika om popkulturella punktsatsningar, såna där som är poppis bland politiker som vill “hänga med”. Du kan läsa den här.

Dagens ledare om folkporren, amatörfilmer och porrindustrins kollaps återfinns här, och resulterade också i ett radiosamtal mellan mig och vänsterns Josefin Brinck. Det var Studio Ett i P1, och klippet går att lyssna på här. En jättestor fluga distraherade under början av debatten, och jag ber om ursäkt på förhand till den som är känslig ord. Det är trots allt en debatt om porr.

Och som jag sa i slutet av radioklippet, jag tycker att mina eventuella preferenser och erfarenheter inom området är min ensak, och jag tänker inte ge några tips på sajter. Den som vill hitta sådant klarar säkerligen alldeles utmärkt av att göra det själv.

Jag borde kanske skrivit ett homoerotiskt personporträtt på någon av de två (fd.) styrelsemedlemmar från Luf som jag träffade under tågresan i går och samtalade med. Även om jag hade försökt, hade det inte blivit så bra som det här, så jag avstår.

Men, gårdagens krönika handlar om offentliga standarder, öppen källkod och om hur Microsoft är ett hot mot demokratin. Den finns att läsa i sin helhet här. När jag satt och skrev den hade jag aldrig kunnat tro att den skulle skapa så mycket reaktioner som den gjorde. Ämnet klassades som smalt på redaktionen, och jag väntade mig att det max skulle vara en och annan nörd som skulle höra av sig.

Det blev visst inte så. Jag har fått oerhört mycket positiv feedback, både bland kommentarer, i mailboxen och till och med på telefon. Tack allihopa!

Ämnet är inte helt svart eller vitt, och visst, det är inte optimalt att alla kommuner och myndigheter byter till linuxdistributioner, open office och andra fria mjukvaror över en natt. Däremot borde de ha en skyldighet att sträva efter att använda så öppna format och öppna program som det bara går. Om man kan ha det som mål i Usa, borde man kunna lyckas med det i Sverige också. Lärare borde ha en skyldighet att lära ut flera olika system i skolan, och offentliga dokument borde levereras så öppet och digitalt som det bara går. Om sedan någon kommunanställd använder Microsoft eller Apples produkter borde det göra sak samma.

Tobias, Farmor Gun, Martin Bagge och Anna Troberg skriver mer på samma ämne.

I går (dagens pappersexpressen) skrev jag ett sånt där viktigt inlägg om internet och yttrandefrihet. Ämnet var Chávez maktfullkommlighet och utvecklingen i Venezuela. Nätversionen av texten finns här, och innehåller matnyttiga länkar för internetaktivism och vad man faktiskt kan göra.

Läs och sprid vidare.

Jag tänkte fortsätta blogga om vad jag haft för mig sedan senast:

- I tisdags hade jag en krönika i Expressen om mammasajter och småbarnskonservatism. Finns att läsa här. Den genererade en bitsk kommentarstråd på facebook, startad av en ledarskribent på en av konkurrenttidningarna, och i mailboxen blev jag både gratulerad på namnsdagen och inbjuden till en herrmiddag. Inte varje dag det händer. Jag vill poängtera att jag inte föreslår någon lagstiftning, utan propagerar för ett värderingsskifte.

- I dag skrev jag i tidningen om att vi borde skrota namnlagen. Ett tack skall riktas till Hanna och Hanna som bistod med bland annat länken till den här artikeln. Det är inte en slump att Åke är ett exempel-namn i min text. Namnlagen är långt ifrån bara en transfråga. Folk borde få heta vad de vill, och föräldrar borde få döpa sina barn till vad de vill. Det måste finnas smartare sätt att hantera föräldrar som vill kalla sina barn för “Bajsunge”, än att byråkratisera frågan till skatteverket. Civilsamhället borde kunna sätta stopp för de fåtal fall det rör sig om – fall som säkerligen har grund i större problematik än namn. Dagens namnlag gör det dessutom svårt för en del barn att få samma efternamn som sina föräldrar. Överförmynderistisk byråkrati så det sjunger om det.

- I morgon börjar Stockholm Pride. Jag kommer hänga lite i krokarna, lyssna på talet och uppfylla stereotypen som faghag. Tipsa gärna om det finns något särskilt jag inte ska missa…

Läs det här:

“Anette Rix, ordförande i en organisation för prostituerade i Köpenhamn, fruktar att ett förbud skulle leda till människohandel. Sociologen Claus Lautrup är däremot övertygad om att Danmark slår följe med övriga nordiska länder och inför ett förbud. Han menar att det blir verklighet inom fem år.

- Välutbildade kvinnor ser all prostitution som en könspolitisk fråga och som våld mot kvinnor och de får allt större inflytande i partierna. Rörelsen är i full gång och det är bara en fråga om tid innan det blir en kriminalisering, säger han till Jyllands-Posten.”

Från en tt-notis om att sexköpslagen föreslås även i Danmark. De prostituerade själva fruktar att förbudet skulle leda till människohandel. De prostituerade själva. När blev de tillfrågade i sverige?

Nej, här lyssnade vi bara på de “välutbildade kvinnor” som använde hororna för könspolitik…

- I går skrev jag ledarkrönika om barnreklam och nätet. Den går att läsa här. Konsumentföreningen har en kommentar i kommentarsfältet. Jag kommer dessutom blogga flitigt på Expressens ledarblogg – opinionsbloggen. Den går alldeles utmärkt att lägga till i RSS:en, och då får du läsa smarta saker från mina kollegor med.

- På söndag kväll sticker jag till Almedalen och stannar tills tidig fredag morgon. Hojta till om du är där, har ett tips på vad jag borde lyssna på eller tror jag missat en kul inbjudan…

- Missa inte Swartz inlägg om tv-länkar, sändningar och upphovsrätt. Veckans mest bisarra inlägg står Cecilia Wikström för, där hon öppet sörjer att inte få samarbeta med Piratpartiet…

I söndagskväll valvakade jag med nittio av södra Sveriges piratpartister. Stämningen var på topp, och historieskrivningen kändes under hela kvällen. Hur det slutgiltiga resultatet med personröster kommer se ut, går att följa här.

Partiet kommer i alla fall in i europaparlamentet, och blev under söndagkvällen större än etablerade partier som centern, kristdemokraterna och vänsterpartiet. Hade valet varit till riksdagen skiljer det bara några få procentandelsenheter för att partiet skulle kunna bilda majoritet med en allians utan kristdemokraterna.

Fast nu är det inte val till riksdagen förrän om ett drygt år, och jag tror vi är många som inte vill behöva rösta på piratpartiet då, utan se integritetsfrågorna upplyftna av andra partier långt innan dess. Som obunden allianssympatiör krävs det att regeringspartierna går till handling och förändrar sina beslut, i stället för att lova fina ord, och för vänsterväljarna tror jag socialdemokraternas ståndpunkt i frågorna, och Bodströms aspirationer till justitieministerposten kommer vara avgörande.

Tyvärr verkar chanserna för att de etablerade partierna skall hinna reagera och ändra sin politik, vara alldeles för små. För att piratpartiet inte skall göra som junilistan och totalt floppa i nästa riksdagsval gäller det inte bara att hålla frågorna vid liv (vilket lär bli relativt enkelt med en parlamentariker som kommer göra stort väsen av sig), utan också ta lite ansvar för alla de andra frågorna och ge väljarna lite förhandsbesked.

För även om integritetsfrågorna är viktiga för många, tror jag det är fler som inte vill släppa resten av politiken lös för kohandel mellan höger och vänster när den förs på hemmaplan, än borta i bryssel. Ett sätt pp skulle kunna lösa det på, är att låta kandidaterna ta ställning i frågorna, och skriva ut det på listan, så fick väljarna bestämma om de ville rösta in piratpartister som samarbetade med högern, eller piratpartister som samarbetade med vänstern.

Men jag hoppas att det inte blir verklighet, utan att regeringen kan ta sitt förnuft till fånga, skrota ett par dåliga lagar, vägra att införa datalagringsdirektivet, och visa på konkret förändring i internetpolitiken. Det räcker inte att partiernas egna politiska program förändras, utan hela regeringspolitiken. Jag vill kunna rösta på ett parti som gillar frihet på marknaden, över landsgränser, med jämställdhet och på nätet. Jag vill inte behöva välja ett av områderna.

För ett par veckor sedan skrev jag ett längre blogginlägg där jag rekommenderade EP-kandidater från de flesta av de partier som ställer upp. I morgon är det valdag, och jag tänkte därför fräscha till listan med vettiga kryssalternativ:

Marie Wickberg – “Integritescertifierad” centerpartist som är mer av ungdomsförbundet än partiet.

Olle Schmidt – folkpartistisk krutgubbe* som på plats slår de flesta andra parlamentariker med hästlängder i både integritetsfrågor och lyhördhet.
Om man nödvändigtvis inte känner för att kryssa en vit heterosexuell medelåldersman är Anders Ekberg och Catrine Norrgård två andra vettiga liberala kandidater på fp:s lista.

Zaida Catalán – miljöpartist som har ett helhetsgrepp över mp:s frågor som står på integritetens sida. Miljöpartiet behöver fler som Zaida.

Christoffer Fjellner – han är tillsammans med Pia Kinhult lite som jag tycker att moderaterna borde vara. Båda är namn värda att kryssa, men Fjellner på typ valbar plats, och Kinhult längre ner.

Både Christian Engström och Amelia Andersdotter är kryssvärda piratpartister. Christian är höger och Amelia vänster, men båda skulle göra bra ifrån sig i Bryssel. Även om jag vill kunna rösta på ett parti som både kan garantera integritet och sjyssta ställningstaganden i andra frågor, faller mina sympatier i EP-valet nära piraterna. Inte minst för att se till att de andra partierna vaknar upp tills nästa riksagsval och förändrar både beslut och politik.

Evin Cetin har sossarnas bästa kampanj. KD-Ella står långt ifrån mig, men hör nog ändå till de bättre på deras lista, och hos vänstern förtjänar Erik Josefsson alla kryss.

Personligen ligger mina sympatier närmast (nämnda) kandidater från moderaterna, folkpartiet och piratpartiet. Jag tror inte ens jag behöver skriva ut vem av dem jag röstade på.

—

*krutgubbe ett epitet jag bara menar väl med. Tyvärr är det väl lättare att marknadsföra Marit som krutgumma…

—

Det är nationaldag i dag. Här är en låt från fd. dyslesbisk-fredrik

I går arrangerades mediebranschkonferensen Moving Images i Malmö. Med talare som KG Hammar, Carl Johan de Geer, Eva Hemmungs-Wirtén och Clay Shirky var det en snabbt förfluten dag, med ett fantastiskt brett innehåll.

Mediebranschens framtid var ett av de hetaste ämnena. Sociala medier dök upp flitigt, och Leo Nordwall talade om deltagarkultur och hur saker och fenomen från nätet dyker upp allt mer afk. Upphovsrättsfrågor ventilerades och debatterades. Talarna verkade vara rörande överrens om att dagens system har problem, och att synen på verk och upphovsrätt måste förändras. Bland annat talade KG Hammar om kulturell allemansrätt med både friheter och skyldigheter. Hemmungs-Wirtén resonerade kring efterskörd, och hur viktigt det är med sedvanjerätt, men hur sådana historiskt har inskränkts stegvis.

Framtiden är social. Tvåvägskommunikationen tar över allt mer, och det krävs inte längre dyra investeringar alá gutenbergska tryckpressar för att nå ut med ett budskap eller nyhet. Ledarskapshierakier försvinner sakta och deltagarkluster tar över en stor del av medielandskapet. Individer i kollektiv, och utveckling som sker tillsammans utan något direkt styre formar samtiden, där den som står utanför etablisemanget är den som är marknadsledande. Det pågår en värdeförskjutning bland intellektuella varor och tjänster, och framtidens ekonomiska system är fortfarande ovisst.

Ett ord för framtidens medievärld: spännande.