Farorna med ett Folk(hälso)parti

Tidigare i vår skrev jag en text om förmynderi till Liberala ungdomsförbundets medlemstidning Liberal Ungdom (den som på min tid hette typ Liebling). Texten skrevs alltså före förslaget om en extra punktskatt på bag-in-box-vin. Håll till godo;

Farorna med ett Folk(hälso)parti

Frukostmackan, apelsinjuicen, lunchpastan, den där koppen O’boy på eftermiddagen, vad som står på soffbordet en fredagskväll och hur kvällsmaten är tillagad. Det är alla privatsaker som de senaste åren blivit allt mer politik. Till och med liberaler i Folkpartiet ser den goda folkhälsan som någonting viktigare än det fria valet.

När kvällspressen började skriva larmrubriker om hur farliga energidrycker skulle vara, då skrev en folkpartistisk riksdagsledamot en motion och krävde lagstadgad åldersgräns i butiker. Trots att det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för att energidrycker skulle vara mer farligt än kaffe. En annan folkpartist har i många år bedrivit korståg mot dataspel, krävt kostnadsdrypande utredningar om dataspelsberoende och målat upp Facebook som en plats farlig för unga flickor.

Energidrycker och dataspel är inte de enda exemplen. Folkpartister har försökt skydda allmänheten från sina egna osunda val genom att förbjuda eller begränsa tillgången på alkohol, tobak, spel, mattillsatser och smågodis. Saker som alla är onyttiga i större mängd, men som i lagom doser kan göra livet lite roligare.

Men folkhälsopolitik är mycket mer än vad som är farligt och vad som inte är det. En liberal folkhälsopolitik låter människor begå misstag och fatta sina egna beslut.

Om man skall ha ett samhälle med fria ansvarstagande medborgare kan man inte samtidigt peta i kylskåpet eller lägga sig i vad var och en stoppar i sig. Ofta handlar det om genuin omtanke, eller att man som politiker vill visa handlingskraft som nyvald. Samhällskostnaderna för ohälsa är höga. Barn, kvinnor och gamla anses särskilt skyddsvärda vare sig det handlar om att de skall räddas från sig själva, eller från de stora företagens vinstintressen. Ett glas vin, en trisslott och en påse smågodis ses som stora hälsofaror och den som njuter av saker om sol, läsk, och snus utmålas per definition som en förtappad själ i behov av politisk frälsning.

Ofta är det just kvinnor som skall skyddas, med argumentet att kvinnors kroppar inte tål lika mycket osundheter. Ingen säger rakt ut att kvinnor inte har tillräckligt stor intellektuell kapacitet att själva beräkna vad de stoppar i sig. Trots att det är precis det som man insinuerar.

Det var bara ett par år sedan kostråden till ammande mammor var direkt felaktiga, för att livsmedelsverket hade en egen uppfattning om hur mycket ansvar en nybliven förälder klarade av att ta. När Bag-in-boxen kom till Systembolaget i slutet av 90-talet höjdes det proteströster som menade att det skulle leda kvinnor i fördärvet. I dag är syndabocken en småbarnsmamma som serverar barnen läsk och färdigmat framför teven istället för att laga tidskrävande tillsatsfria rätter och cykla med barnen till fotbollsträningen.

Det ligger goda intentioner bakom strävan för den goda folkhälsan. Ingen vill att människor skall vara sjuka, dö i förtid eller få problem med att klara av sin vardag. Men det finns en stor risk med att låta de goda intentionerna gå ut över individers egna val och den personliga friheten.

Få saker är så grundläggande som beslut om vad man skall äta och dricka.  Det är beslut som ett samhälle måste låta sina medborgare fatta själva. Oavsett om det handlar om att äta för mycket fett eller socker, dricka alkohol eller nyttja tobak. Om man inte kan låta människor göra det valet själva, vad har vi egentligen för samhälle?

Ge föräldrapengen till barnvakten

Jag har följt folkpartiets landsmöte lite lätt på nätet under kvällen. En av de mest omtalade frågorna innan var ifall partiet skulle rösta för så kallad “flexicurity”, på svenska, tredelad föräldraförsäkring. Förslaget hade lanserats som en sorts kompromiss mellan dagens system och en helt individualiserad föräldraförsäkring. Förslaget röstades ner.

Eftersom jag inte har barn själv, tycker jag nog att det här är det enda argumentet för att engagera sig i frågan. Annars finns det egentligen bara två liberala linjer:

– Den ena är att låta föräldraförsäkringen vara en individuell försäkring som löper ut för att man är förälder, och som är personlig och inte går att överlåta, som du inte kan låta någon annan ta över någon annan av dina försäkringar.

– Den andra är att låta föräldraförsäkringen följa barnet och ge ersättningen till den som är hemma och passar det. Oavsett om det är mamma, pappa, farfar, mormor eller grannen. Med ett sådant system borde också en förälder kunna ta sin ersättning och betala ut den som lön till en professionell barnvakt (varför torka bajsblöjor gratis?).

Men, jag har som sagt inte barn själv, och hade helst sett att hela försäkringssystemet bar upp sig själv i högre grad. Dagens system är både moralistiskt och dyrt.

En ny skollag och ohälsosamma barn

Jag kommenterar Björklunds skollagsförslag på bloggen Skiften. Finns att läsa här. Vill förtydliga att jag fortfarande ogillar Björklunds pekpinnar, även om jag gillar saker som elitklasser och religiösa friskolor. Varför kan inte en princip som “frihet under ansvar” kombineras med ett tydligt kunskapsmål? Skolan borde se till att elever införskaffar sig kunskap. Inte hur.

Meanwhile in the US: Den fantastiska presidenten Barack Obama tycker att barn skall vara ute och leka i stället för att spela dataspel. Annars kan de ju bli sjuka och dåliga.

Ipred-sammanfattning

I torsdags medverkade jag på folkpartiets hearing/seminarium om Ipred i riksdagen. Tillsammans med Jon Karlung, Erik Josefsson, Eva Dahlgren, Pär Strömbäck och Alexander Bard satt jag i en debattpanel som inte bara diskuterade den nya lagen, utan också fildelning och upphovsrätt i allmänhet.

Under min lite för långa tågresa hem under gårdagen funderade jag på att sätta rubriken på det här inlägget till: “Hur man snabbast blir ovän med hela sveriges kulturelit”. Ungefär så kändes riksdagsdiskussionen, och en stor majoritet i salen var branschfolk med upphovsrätten som en helig ko.

Det är nyttigt att då och då bli utsatt för en publik som inte håller med en för fem öre (bland bloggar är nog förhållandet det motsatta om synen på upphovsrätt), även om det är tråkigt när debatten blir svartvit och en smula obehaglig. När man blir jämförd med både Al Qaida, barnporrligor, vapenförespråkare och giriga skurkar, för att inte vilja att privata intressen skall få polisbefogenheter, blir hela debatten absurd.

Själv känner jag djupt för de allra flesta kämpande kulturarbetare i landet, men jag tror inte att fler regleringar av digital upphovsrätt är lösningen för problemen som finns. Dels drabbar det den personliga integriteten. Övervakningsmöjligheterna som öppnas i Ipred är bara en början, och tillsammans med datalagringsdirektivet, Ipred2 och telekompaketet blir Ipred snarare ett hot mot fritt kulturskapande, än en förutsättning för det.

Alexander Bard tyckte att det var naivt att vara emot Ipred eller fler fildelningsregleringar på nätet. Själv tycker jag det är naivt att tro det skulle hjälpa mot någonting (förutom ökad övervakning och kontrollmöjligheter för staten och kapitalet).

Samtidigt är hela debatten om moral, rätt och fel när det gäller fildelning känslosam. Om man rakt av applicerar upphovsrätten från fysiska ting till digitala varor är det helt förståligt att man tar illa upp, och ser kopiering som stöld. Någonstans tycker jag att vi som ser annorlunda på upphovsrätten ändå måste ha respekt för de kreatörer som känner sig allt mer maktlösa i en allt digitalare värld. Vi står trots allt inför en stor förändring.

Samtidigt måste vi alla sluta värdera digitala kopior av verk. Något som finns i oändlig mängd kommer inte ha ett värde. För att skapare av kultur skall överleva i framtiden måste vi sluta att med konstgjord andning hålla uppe en marknad som är dödsdömd från början, och hitta vägar för inkomster som vi också kan värdera.

En man från filmindstrin sa att “Det går inte konkurrera med gratis”. Han har rätt, så varför kan vi inte sluta diskutera moral, lagar och kasta in rättsresurser i ett system som ändå är dödsdömt från början. För att i stället diskutera vägar att konkurrera på, kulturvärden och vilka tjänster vi egentligen är beredda att betala för.

Under debatten hänvisade jag till forskning från bla. KTH som visade att fildelare också konsumerade mer kultur/media. Här kan du läsa mer om de resultaten (och en undersökning från Harvard också).

Här finns ett snabbreferat från debatten. Kanske mest för att få en inblick i hur debatten såg ut, en hel del bitar saknas, några är rejält omskrivna, och några bitar är tillagda, vilket inte gör det citatvänligt. Till exempel hade Eva Dahlgren en intressant mening om blåbärsplockande som helt saknas. Om du vill veta vad jag egentligen sa vid något tillfälle, är det bara att fråga.

Efter hearingen samlades den mest suspekta kombinationen människor jag mött på länge över ett glas vin. Christian Engström, Martin Rolinski, Henrik Pontén, Nyamko Sabuni och Maria Ferm tillsammans med en hel hög kulturelit jag inte kan namnen på, ett par moderater och någon mer folkpartist.

Prioriteringar

“Den 2 april kommer Sveriges utbildningsminister Lars Leijonborg på besök till högskolan. Han kommer att ha en öppen föreläsning kl 13.30 i D105 där alla studenter är välkomna att delta. Passa på och kom och hör vad Lars har att säga om bland annat studiemedel.”

Utdrag ur det månadsmail som samtliga studenter vid högskolan i Skövde får av studentkåren. Har jag tid kanske jag tittar in i salen. Vet dock inte om studiemedelsfrågan verkligen är det viktigaste att få svar på. Vad hände med frågor som utbildningskvalité?

Lite av L:et i Luf

Ett mail kom under kvällen som inleddes med:

“Jag tänkte att det kanske skulle vara roligt för dig att se att Luf inte enbart består av sexualkonservativa prostutitionsmotstàndare. Efter att vàr nya DO gick ut med ett pressmeddelande sà har det rört upp en mediastorm i lilla Dalarna och även ett avstàndstagande fràn fp:s länsförbund.”

Säga vad man vill om Luf Dalarnas åsikter, om att de vill både legalisera cannabis, prostitution och fri invandring, men det är fortfarande år 2008 radikala åsikter, och det är ingen som kan anklaga dem för att lyda under någon partipiska.

Ett välkommet inslag i den rätt tråkiga partipolitiska debatten.

Tack till Erik.

Bröst och nymoralism

Egentligen tänkte jag uppröra mig om H&M:s barnarbetare på bomullsfälten i Uzbekistan, men gläder mig mest över att det faktiskt uppmärksammas. Sen kan man ju fråga sig vad som händer med de bomullsplockande barnen om H&M bojkottar leverantören…

Fatima Svanå är en av mina absoluta favoriter bland lokalpolitiker (återfinns i Halmstad). Vi håller inte alltid med varandra, men hon tillhör de få folkpartister som föredrar att låta människor använda sitt sunda förnuft framför att kommunen skall reglera, och tar ton i livstilsliberala frågor.

I dag uppmärksammar hon bloggen/nätverket “Bara bröst” som i sin tur tar upp de förbud som på många platser finns för kvinnliga bröst. På flertalet offentliga badhus är det helt okej att vara barbröstad man, medan barbröstade kvinnor får finna sig i stundtals kränkande situationer om man vill tex. sola topless.

Lite av en ickefråga, men personligen tycker jag att det både finns tillfällen då toplessförbud är absurda, liksom det finns andra tillfällen då jag gärna skulle vilja slippa se svettiga nakna mansöverkroppar.

Till sist så rekommenderar jag verkligen Oscar Swartz inlägg om hur polisen missbrukat teleavlyssning, och om Thomas Bodströms syn på brott, straff och sex. Personligen undrar jag var ungdomsförbund och vänsterfalang är och protesterar mot hans inflytande i partiet. Fast, alliansen är inte så mycket bättre. Det är dags att rensa upp i lagen om elektronisk kommunikation.

Björklund motsätter sig skoluniform

Om 10-11-åriga tjejer vill klä sig som Britney Spears så finns det ofta ett intresse både från föräldrar och skola att sätta vissa gränser och det tycker jag att man måste kunna göra.”

sa Jan Björklund i en intervju om klädkoder på skolor. Jag håller med Björklund. Om 10-11-åriga tjejer skulle börja bära skoluniform, så måste man sätta en gräns…

För tänk om barn skulle få klä sig som de vill och behandlas med lite respekt?

Hela videon med Spears i skoluniform hittar du här.

Nu lämnar jag partipolitiken. På riktigt.

Landsmötet är nu slut. Det gick inte riktigt som jag ville, även om ett par saker hamnade i rätt riktning.

Jag gick med i Liberala ungdomsförbundet för ungefär fem och ett halvt år sedan. Ett år senare blev jag också folkpartist, och jag tyckte partipolitik var både roligt och givande.

Då var folkpartiet och liberala ungdomsförbundet rätt för mig, eftersom att det var två organisationer som tyckte ungefär som jag. Några saker stämde inte, men de var av mindre karaktär, och till det stora hela tyckte jag om att tillhöra ett parti och ett ungdomsförbund som tyckte individens frihet var det viktigaste, samtidigt som man hade ett stort socialt patos.

I dag ser det inte riktigt lika dant ut. Jag har sett politikens baksida, blivit baktalad, fått en falsk polisanmälan riktad mot mig, fått välja mellan munkavel eller arbete, och även blivit utsatt för rena lögner. Det poltiska spelet är inte vackert, i synnerhet inte det partipolitiska.

I ett parti som säger sig värna om unga människor, så har jag sett hur gubbiga valberedningar tilldela sig själva höga poster inom kommunen. Förhandlingsdelegationer har jobbat för sin egen ekonomiska sak, och beslut har fattats där det snarare varit regel än undantag att allt underlag presenteras på sittande möte.

Samtidigt har jag träffat eldsjälar. Både de som lyckats påverka någonting, trots dåliga odds, och eldsjälar som i pricip brunnit ut. I Liberala ungdomsförbundet har jag fått vänner för livet, haft sena diskussioner om hur man får en bättre värld, och på ett par punkter, faktiskt lyckats påverka lite.

På fem och ett halvt år, så förändras man. Liberalismen är en ideologi som bygger mycket på just förändring. Problemet med de här fem och ett halvt åren, är att folkpartiet/luf och jag, förändrats lite åt olika håll. Medan jag blivit mer och mer övertygad över att man ska ha så lite lagar och regler som möjligt, så vill både folkpartiet och luf ha fler.

Statlig nymoralism är ingenting jag har övers för, men tyvärr, så vill till och med folkpartiets ungdomsförbund ha lite av den kvar.

Den personliga integriteten är en fråga där ungdomsförbundet i sak håller med mig, men tyvärr så har inte den rösten riktigt räckt till, och det finns tyvärr inte så många kvar i förbundet som verkligen orkar kämpa för den tillräckligt mycket.

Det är med lite sorg, som jag nu bestämt mig för att lämna både folkpartiet och luf. Det fungerar inte längre för mig, att stå bakom en organisation där jag inte delar lika mycket av åsikterna som tidigare. Dock så kommer jag inte försvinna från politiken, och jag kommer ivrigt heja på alla de liberaler som finns kvar inom både ungdomsförbundet och partiet.

Flyktingfrågorna och feminismen är folkpartiet och luf fortfarande bäst i, det finns hopp för integritetsfrågorna, när det gäller fildelning och it-politiken. Kanske kan Björklund föra partiet något framåt, lyssnar man bakom pekpinnarna, så har han en del vettiga poänger.

Så, med ett hopp om att vi ses på barikaderna, säger jag nu hejdå till mina medlemskap, och en önskan om att både förbund och parti håller fast vid det där med liberalism.

Bloggandet kommer fortsätta på som vanligt, med den fördelen att jag inte längre har ett parti som kan klaga på min frispråkighet. Kanske kommer jag rösta på fp nästa gång, kanske på något annat. Som det ser ut i dag är fortfarande folkpartiet minst dåligt av riksdagspartierna, men det är någonting som kan svänga, och jag kommer kunna ägna mig åt liberala åsikter, och inte folkpartistiska.

Eftersom min liberal-mail går till folkpartiets intranät, så nås jag nu bäst via johanna[snabel-a]frihetfildelningfeminism.se

Jag har för övrigt i dagarna flyttat, så om du är någon som jag känner tillräckligt bra för att få reda på min nya adress, så är det bara att skicka ett mail.

Efter luf-kongressen

Liberala ungdomsförbundets kongress avslutades igår, och det är inte bara jag som är besviken. För att tydliggöra varför, så tänkte jag göra en uppföljning av det blogginlägg jag skrev i april, där jag listade de motionsförslag jag hade del i.

  • Patentförbud på gener
    – Blev en jämkning som gick ut på att man ska få ta patent på genetiska uppfinningar, men inte på något befintligt genetiskt material.
  • Restriktivare användning av DNA-prover
    – Avslogs. Luf tycker fortfarande att DNA ska kunna jämföras med fingeravtryck.
  • Ett helt avskaffande av public service
    – Avslogs. Luf tror inte att marknaden kan producera kvalitativ tv, så då ska staten göra det i stället.
  • Tydligare formulering för fildelning
    – Bifölls. En av de få motioner jag stod bakom som också gick igenom. “All fildelning för icke-kommersiellt bruk skall vara laglig” är den nya formuleringen istället för flum om nedladdningslag och att upphovsrätt är bra.
  • Lagstadgad öppning av källkod efter en femårsperiod
    – Avslogs. En gammal motion som jag helt enkelt återanvände, mest för att kunna formulera någonting annat på punkten. Jag lyfte inte frågan under kongressen.
  • Möjlighet att lämna staten
    – Avslogs. Argumenten mot i talarstolen handlade om att det var “timbro-höger”, “nyliberalism” och att jag var anarkist. Själv tycker jag att ungdomsförbund ska pyssla med ideologi och visionära idéer i stället för att tro att man är lagstiftare. Kanske så kan diskussionen ha fått en och annan att tänka till lite. Men det är tveksamt.
  • Metoder för att förebygga lönediskriminering
    – Bifölls. Luf vill att arbetsgivare själva ska kontrollera om det förekommer osaklig lönediskriminering, redovisa kontrollen, och betala ut mellanskillnaden (med ränta), till den som är diskriminerad.
  • Ändringar i sexualbrottslagen
    – Bifölls. Luf vill att oaktsam våldtäkt ska bli brottsligt, samt att det fortfarande ska vara ett samtyckeskrav som ska råda.
  • Positivt om microlån
    – Missade debatten, men är nästan helt säker att den bifölls.
  • Feministisk perspektiv på biståndsutdelande
    – Bifölls. Bistånd skall i minsta möjliga mån stödja patriarkala strukturer och delas ut så att både kvinnor och män gynnas.
  • Vapenlicens till relationsvåldsutsatta personer
    – Avslogs. Argument från talarstolen var att; det var en falsk trygghet, att gärningsmannen skulle övermanna vapnet och använda det emot den licensinnehavande personen och att statens våldsmonopol skulle skyddas. Inte lika mycket om att personer utsatta för relationsvåld behövde skyddas. Ett förslag om att det skulle gälla alla hotade (tex. av organiserad brottslighet) personer väcktes också, men även det röstades ner. En mening om att gärningsmännen skulle dömas till att få fotboja bifölls i stället.
  • Jämställdhetsbonus för utbildningar som förbättrar jämställdheten
    – Avslogs. Inte ett ord om hur man förändrar saker och ting heller.
  • Liberalare blodgivningsregler
    – Bifölls. Karenstider i stället för riskgrupper som få vet om man tillhör ska vara det som gäller vid blodgivning. Blodbristen behöver lösas.
  • Konstaterande att kapitalism och feminism hör ihop
    – Tror det var ett jämkningsförslag som gick igenom. Någon påpekade klokt redan tidigare under en kapitalistdebatt att den korrekta benämningen av kapitalism är ägare av kapital. Eftersom att luf är rätt så fattiga, så försvann det begreppet rätt snabbt i debatterna.
  • Anmälningsplikt för trafficking
    – Bifölls. I kombination med att man ska få vara anonym.
  • Avskaffande av sexköpslagen
    – Avslogs. I stället ska vi arbeta för att exportera den till hela Europa.
  • Avskaffande av äktenskapslagen
    – Bifölls med nån språklig ändring. En samlevnadsbalk skall införas och varken kön eller antal skall ha någon betydelse. Vilket även kommer innebära att personer som ingår i mindre frivilliga och arrangerade mångäktenskap (som förekommer i dag, men inte på pappret) faktiskt kommer få lite rättigheter.
  • Myndighetsbeslut skall vara neutrala i frågan om sexuell läggning
    – Osäker om utfallet men tror den bifölls.

En liten korrigering om mjukvarupatent skall göras. Luf tycker nu ingenting i frågan, i stället för att vara tydligt emot. Det å andra sidan öppnar för att förbundsstyrelsen (som beslutar i frågor där vi inte har en kongressbestämd åsikt) ska bli för mjukvarupatent, eftersom det var det som uttrycktes i förbundsstyrelsens motionssvar. Nu har vi å andra sidan en ny förbundsstyrelse, som jag hoppas tar reda på lite mer om det, innan man bestämmer sig för att faktiskt vara för.

Så här i efterhand av kongressen är jag bitter. Det har gått okej i frågorna som rörde feminism och vi kommer få en rätt okej skrivelse i narkotikafrågan (bruk skall inte straffas, och missbruk skall leda till vård), men där vi i de feministiska frågorna skulle kunna vara radikala, som om sexköpslagen eller vapenlicensfrågan, har vi inte kommit någonstans. I stället har det varit någon sorts politiskt korrekt konsensusdiskussion.

I de mer tekniska frågorna så är jag besviken på att förbundsstyrelsen inte riktigt orkade ta reda på mer. Carl Nettelblad må vara smart, och argumentera väl, men i de upphovsrättsliga frågorna så har han helt enkelt fel. Den liberala kritiken mot upphovsrätten som en inskränkning av äganderätten har varit nästintill obefintlig i debatten.

Sen måste jag säga att luf faktiskt blivit sossiga. När jag gick med för dryga fem år sedan, så var det just för de radikala åsikterna. Livstilsfrågorna var prioriterade, det fanns en tro på individen, både dens frihet och förmåga att fatta egna beslut. I dag tycker luf till och med att systembolaget är bra.