Johanna Nylander

I går kväll var jag och såg premiären av Alice i Underlandet. En helt fantastisk film som bygger vidare från originalstoryn, binder ihop böckerna (Alice-historien är egentligen två; spegellandet och underlandet som i princip alltid blir ihopblandade, på gott och ont), dess karaktärer och skapar en film som borde ha potential till att bli en modern klassiker.

Jag har visserligen varit Alice-frälst sedan jag var sju år gammal och fick boken i födelsedagspresent av en äldre släkting. Därför var jag lite nervös inför filmen, det är rätt mycket som kan gå fel när man försöker sig på en av världens bästa barnberättelser. Jag blev inte mindre nervös när jag såg att DN hade sågat Burtons tolkning.

DN har fel. Burton klarar sig eftersom han använder originalberättelsen till att skapa sin egen. Linda Woolverton har gjort ett bra manusjobb, och min feministiska ådra glädjedansade i slutscenerna. Det är en film varenda tioårig flicka borde få se. Inte bara för att det är en stark kvinnlig hjälte, utan för att hjältinneskapet är okrystat och naturligt. Dessutom är hela schack-armen lämpligt välsvarvade.

Jag ska inte berätta för mycket om vad som händer, alla borde trots allt se filmen först. Själv såg jag den i 3D (första filmen jag sett i 3D), vilket var snyggt, men säkerligen inte nödvändigt. Den använder sig inte så mycket av djupet att man missar gigantmycket om man bara ser 2D-versionen. Rent estetiskt glädje det mig däremot att Burton flirtat lite med American McGees spelversion. Notera särskilt den röda drottningens slott. McGees fantastiska tolkning av katten lyckas Burton inte slå. Trots Stephen Frys goda insatser.

Burton gör Alice till ett storslaget äventyr med en helt fantastisk historia. Det är en film alla flickor, ja, alla barn borde se. Någon gång hoppas jag att det kommer en riktigt nördig Alice-tolkning som kan fånga Carolls nerknarkade genialitet. Kanske kan Burton ha banat vägen för en Alicehysteri som kan finansiera en sådan galen idé?

—

Uppdatering: Eva Westerberg älskar också Alice.

Det verkar som att filmcensuren är på väg att försvinna. Det har läckt ur utredningen kring Statens Biografbyrå, och tydligen är Kristdemokraterna okej med att skrota myndigheten.

Inte en dag för tidigt om det nu går igenom. Själv hoppas jag på att utredningen inte bara föreslår en nedläggning av Biografbyrån, utan också en gång för alla skrotar lagen om olaga våldsskildring. För utan biografbyrån kan “förråande” filmer hamna hos justitiekanslern och förbjudas och bötfällas i efterhand, eftersom lagstiftningen om olaga våldsskildring fortfarande finns kvar och moraliserar över vad vuxna människor vill titta på.

I höstas skrev jag en krönika om filmcensuren och skrev inför det ett mail* till biografbyrån och frågade om vad de egentligen hade klippt och förbjudit de senaste åren. Det visade sig att de visserligen inte förbjudit någon icke-pornografisk film sedan 1997 (den här), men senast de klippte i en “vanlig” film var i den här, år 2002.

I porren är det vanligare med klipp. Två filmer totalförbjöds 2005, och förra året klipptes det i minst fem filmer. Grov BDSM verkar vara det vanligaste, men ett klipp innehåller bara knogjärnsslag, något som verkar ha gått obemärkt förbi i “vanlig” film. Våldsamt sex är knappast värre än något annat som skildras på film och det är inte statens uppgift att moralisera ens över porrens innehåll.

Vuxna människor borde få avgöra själva vad de vill titta på. Föräldrar borde ha ansvaret för vad deras barn tittar på, och staten borde inte ha någonting att göra med hur mycket våld som skildras i media. Det är bra om biografbyrån äntligen kan slopas, men det hjälper inte så mycket om lagen om olaga våldsskildring finns kvar.

—

Missa inte gårdagens kvällspostenledare om FRA-motståndet, eller att Peter Sunde kommit ut som miljöpartist.

—

*Svaret kom den 4:e september 2008 och vad för klipp det förekommit efter det har jag ingen koll på.

Bris senaste årsrapport skall visa hur dåligt många barn har det, men är fylld av bilder med klämkäckt leende vuxna. Om man bortser från det, rekommenderar jag sidorna 40-41 (pdf:ens s.21), som handlar om unga tjejer i destruktiva relationer. Fundera ett ögonblick på de människor du har runt i kring dig, och om det finns någon som skulle kunna vara i närheten av beskrivningen – se till att finnas där som stöd. För att ta sig ur ett destruktivt förhållande behövs det bra vänner, som kan påminna personen om hur den är i singular, och att kärlek faktiskt inte är allt.

—

Läs storyn om hur amerikanska Isis Theater kom över filmrättigheter till bla. Ingmar Bergman-filmerna. Nu funderar Isis på att sälja rättigheterna vidare. Via Kristoffer Nolgren.

—

FLM har en artikel om filmfans. Finns att läsa här.

“Tropa de Elite” är namnet på en kontroversiell brasiliansk film som är bioaktuell i helgen. Regissören visar Rio de Janeiros baksida, klassskillnader, knarkhandel, vapenhandel och polisvåld i en film som bygger på verkliga vittnesmål. Misär och korruption blandas med testestoronfyllda sekteristiska torterande polisstyrkor som vill väl. En svartvit film med oerhörda mängder gråskala.

Jag har aldrig varit i vare sig Rio de Janeiro, Brasilien eller ens sydamerika, och har ingen aning om hur det faktiskt är. Oavsett har filmen skapat ordentlig debatt och lockat stor publik även i Brasilien. Tropa de Elite slog biorekord i sitt hemland, och har setts av nästan fyra gånger fler personer via fildelning och piratkopiering.

Det är för att filmer som den här, och andra filer som är obehagliga för människor med makt, som fildelning är viktigt att värna om. Yttrandefrihet är både film och media som vittnar om rättsövergrepp i ett främmande land på andra sidan atlanten, och moraliska obehagligheter här i Sverige.

—

Här hittar du filmen, och här finns en av versionerna som spreds som en löpeld innan filmen ens var klar. Eller så letar du upp en bio som visar den, eller en webbshop som säljer DVD:n.

Den nya Batmanrullen, The Dark Knight, slog “alla rekord” under premiärdagen och spelade in 404 miljoner kronor. En film som knappast kommer lida ekonomiska bakslag på grund av fildelning.

Själv är jag dessvärre likväl trött på all antipiratreklam som visas före filmer jag betalat för att se. Jag hade köpt avsevärt fler dvd-filmer utan dem.