Johanna Nylander

Okej, egentligen har jag inte tid att skriva det här inlägget, så jag kan ha missat någon detalj (eller fått fel på någon siffra), men påpeka i så fall gärna bland kommentarerna så försöker jag justera i efterhand.

Piratpartiet har i alla fall haft provval. Eller primärval som de kallar det för. Jag har tidigare nöjt mig med att bara nämna det ytligt här, men nu har resultaten trillat in, och jag tror partiet behöver lite utifrån-perspektiv. Eftersom piratpartiet är ett parti som skulle kunna få min röst i något av valen i höst (tillsammans med några av de borgerliga, beroende på personer och vallöften), tycker jag deras vallisteprocess är intressant. Inte minst för att den är förfärligt dålig.

Jag bryr mig egentligen inte om hur man utformat valet internt. Jag är inte medlem i partiet och tycker att det är partiets medlemmar sak att bry sig om. Däremot bryr jag mig om hur riksdagslistorna utformas, och när det nu kommit ett resultat, tycker jag det är högst noterbart.

Rådatan till provvalsresultatet återfinns här, en första läcka publicerade det här, och om man bara tittar på antalet röster per kandidat, skulle listan se ut såhär.

Antal röster, sen namn, 20-i-topp:
703 Anna Troberg
695 Rick Falkvinge
417 Gun Svensson
292 Anna Svensson
289 Stefan Flod
275 Sandra Grosse
269 Hanna Dönsberg
262 Carl Johan Rehbinder
257 Johanna Julén
246 Malin Littorin Ferm
246 Mikael Nilsson
228 Eva Wei
227 Johnny Olsson
217 Gustav Nipe
214 Mårten Fjällström
210 Jan Lindgren
209 Klara Tovhult
209 Rickard Olsson
185 Kalle Vedin
181 Björn Felten

Det är alltså flest som har röstat på en kvinna, av de tjugo mest kryssade personerna är nio kvinnor, och på topp tio är antalet kvinnor sju. Detta i Piratpartiet, ett parti med en starkt mansdominerad medlemsbas.

Efter det här har resultatet viktats. Folk som röstade i provvalet har fått rangordna kandidaterna i ordning över hur de helst vill att en lista skall se ut. Lite som traditionella partiers 1, 2, 3-system, men hos PP har man fått lista 30 22 kandidater. Hur den listan skulle se ut vet jag inte, för den datan har jag inte fått tag på, och PP har vad jag vet heller inte publicerat en sådan lista (kan jämföras med att det faktiskt går att få tag på de flesta traditionella partiers provvalsresultat, innan de lämnas till nomineringsmöten och slutställs). Vad jag har förstått har fler listat Falkvinge före Troberg, vilket gjort att han fått högre poäng totalt.

Nu till det mer anmärkningsvärda. Man har dels kvoterat listorna efter kön, typ två tjejer, två killar, och sedan efter bostadsort. Totalt kör PP med sex stycken valsedlar, alla toppas med Falkvinge, och sen är det bästa lokala tjejen, bästa nationella tjejen (Troberg), bästa lokala killen, bästa nationella killen, osv. Tittar man på provvalsresultatet verkar könsvarvningen snarast göra att tjejer kvoteras ner, och tittar man på den geografiska varvningen skapar det bara ännu mer förvirring.

Visst att man vill ha kända namn på alla listor, men för en person som jag, som vill personkryssa, blir systemet bara obegripligt, och det är svårt att hålla koll på vem jag egentligen röstar på. För vilka har egentligen en chans att komma in om piratpartiet skulle ta sig över 4%-spärren? I sitt pressmeddelande presenterar PP 15 namn som de kallar för sin riksdagsgrupp. Samtidigt så är det flera som står med på alla listor, men inte räknas med i riksdagsgruppen. Kolla in tex. Mikael Nilsson och Johnny Ohlsson.

Eller titta på Jacob Dexe och Johanna Julén. Jacob fick 177 röster och hamnade precis utanför topp 20. Johanna var den nionde mest kryssade med 257. Båda står på plats nummer 8 på sina respektive listor. Johanna fick dessutom fler röster än både Mikael och Johnny, men står bara med på öst-listan.

Säg att jag skulle vilja kryssa Jacob eller Johanna. Båda verkar vara vettiga personer med bra åsikter. Om jag dessutom räknar med att de som står på många listor kommer in ändå, förutsatt att partiet kommer in, var går gränsen som jag kan använda min röst för att pusha över kandidaten för? Ur ett väljarperspektiv känns plats nummer åtta som rätt långt ner på listan för att det ska vara värt det, trots att båda är det fjärde lokala namnet. Snacka om svårt att driva kampanj, och vad gäller? Vore ett kryss på plats åtta bara en stödröst till plats 4?

Nej, maken till mer underligt valsystem får man leta efter. I “vanliga fall” kan man skylla på idiotiska nomineringsgrupper, men nu hade man tydligen bestämt sig för en algoritm ingen förstod sig på, och ett system jag fortfarande inte tror att jag greppar riktigt. Och då hör jag ändå till den lilla procentandel som följt PP sen starten, jobbar professionellt med att bevaka politik och dessutom tycker det är intressant att nörda ner sig bland siffror och statistik.

Det här är så underkänt att det inte är riktigt klokt.

Jag kanske skulle skriva mig i Stockholm i september och sätta mitt kryss på Karl Sigfrid i stället. Han verkar behöva kryss, och listan där är i alla fall begriplig.

—

Uppdatering: Läs kommentarerna. Där finns tex. den viktade poänglistan och mer information löpande. Jag hinner inte uppdatera inlägget löpande under kvällen, så spana direkt där.

Det är jul och obligatorisk ledighet och familjesamkväm. Själv har jag hunnit med både det och att skriva för Kvällsposten. I förra veckan klagade jag lite på kvotering och positiv särbehandling på våra kära universitet. Varför det är fel kan du läsa om här.

—

På juldagen skrev jag om moderna former av skattskrivning, summerade några av gångna årets övervakningslagar och tar upp både Swift och Acta. Digital integritet känns som ett ständigt återkommande ämne, och den viktiga texten hittar du här.

—

I piratpartiet pågår det just nu ett provval. Jag har inte skrivit om något annat partis diton denna gången, och egentligen har jag inte koll på PP:s heller (men ser fram emot att läsa listor). Om jag skulle gå efter folk som jag känner och är trevliga afk skulle jag vilja pusha lite extra för Emil Isberg, Jacob Dexe, Jonas Bergling och Klara Tovhult. Emil och Jonas känner jag och jobbade med på dreamhack innan pp ens existerade. Jacob är en jordnära och stabil liberal från Lund, och Klara är mycket, och lyckas formulera saker som det här. Men, jag är inte piratpartist, så jag har ingen aning om hur någon av dem fungerar i partiet. Det är bra personer i alla fall, så nu vet ni det.

Ohly vill ha bredbandsskatt och står och tycker fildelningslagen är dålig. Han kanske skulle ha tänkt på det år 2005 när vänsterpartiet röstade med dåvarande s-regeringen och drev igenom lagen som förbjöd nedladdning.

Reinfeldt smiter undan sitt vallöfte om att inte jaga en hel ungdomsgeneration eftersom ipred “inte är polisen”. Skitsnack, han har brutit sitt vallöfte så mycket det bara går.

Sahlin pratar om “de som nyttjar det kommersiellt” om fildelning. Jag skulle vilja veta vilka det är. Monas parti är de som drev igenom fildelningslagen från första början, satte igång ipred, och begärde razzian mot piratebay. Glöm inte bort det.

Sahlin slingrar sig ur fildelningsfrågan och svarar inte riktigt på något alls. Vänsteroppositionen borde inte få något förtroende alls i den här frågan.

Johannes Forsberg har en bra krönika i dagens Expressen om mansdominansen i Piratpartiet. För även om det bland piratpartisterna finns fler kvinnliga medlemmar än vad Miljöpartiet har, är männen i dominans, vilket inte minst har speglats i opinionsundersökningarna. Det är inte bara fler män som engagerar sig, utan också färre kvinnor som kan tänka sig rösta på piratpartiet.

Själv är jag inte med i piratpartiet, men jag har följt dem ända sedan starten i januari 2006, och min bild av partiets ledning är att det är ett gäng som mer än gärna välkomnar kvinnor till partiet, engagerar dem i politiken och låter dem ta plats – även om de är gapiga eller råkar tycka emot någon högre upp i kedjan.

Tyvärr är pp:s största målgrupp teknik och it-intresserade, en grupp det finns få tjejer i. De tjejer som finns ser sig sällan som särskilt “tjejiga” och står redan utanför normen för de allra flesta unga (och äldre) kvinnor ser sig tillhöra. Jag tror faktiskt att pp går hem rätt bra hos kategorin geek-girls.

Hur ska ett parti som piratpartiet göra då, för att locka till sig fler onördiga kvinnor (och män också för den delen)? Jag tänkte bygga på Christophers lista med ett par konkreta förslag. Kanske inte lösningar för en fullständig utjämning, men ett par tips på vägen värda att försöka.

5. Skippa alla facktermer, förkortningar och tekniska ord. Orwell, Hayek och direktivimplementeringar i all ära, men vad hände med saker som integritet, frihet och antiövervakning? Mer känslor och vardagsnära påverkan i stället för tekniska termer helt enkelt! Notera dessutom att tjejer generellt är bättre än killar på sociala medier och mobiltelefoni.

6. Strunta i kampanjtröjorna. Visst, man syns bättre om man delar ut flygblad, men det är en smula, hrm… nördigt på ett dåligt sätt. Låt folk se snygga ut med en knapp på bröstet, i stället för en lila tröja. Att kunna identifiera sig med den man röstar på eller de man vill engagera sig med, är en stor faktor när folk väl väljer. I synnerhet när det gäller tjejer. Om tjejer väljer bort spel för att de inte kan spela en kvinnlig karaktär, lär de också välja bort ett parti om det bara är män som syns. Och ja, jag vet att listan till EU har en bra blandning med kvinnor, men ärligt talat vet jag inte om det finns någon som t.ex. min mamma skulle kunna identfiera sig med.

7. Resonera mera. Absoluta dogmer och principer funkar bara i teorin. Det är bra att ha ett tydligt ideologiskt spår att arbeta efter, men världen, och synnerhet politiken fungerar pragmatiskt. Jag hadet.ex. helst sett ett totalförbud för övervakningskameror på offentliga platser, men får nog reellt nöja mig med principen att det bör finnas så få kameror som möjligt på offentliga platser, och att de som finns skall motiveras ordentligt.

8. Glöd är bra, men allt står faktiskt inte och faller med piratpartiet. Visst, politiken är sjukt viktig, men vi blir inte en diktatur den 8 juni om pp inte kommer in i europaparlamentet. Att engagera folk är viktigt, men för mycket “kamp” kommer utesluta de som inte känner för att dela ut flygblad en hel lördagseftermiddag, eller inte är förtjusta i grupptänkande. Dessutom är flygbladsutdelning en av de tråkigaste partipolitiska sysslorna som finns.

9. Alla väljare kommer inte gå med i partiet. Se till att tilltala de som bara vill lägga en röst utan att engagera sig i politiken. Berit 68 som är arg på FRA-lagen borde vara en potentiell väljare, liksom Frida 35 som är arg på skivbolagens monopolfasoner. Synliggör väljare och inte bara partimedlemmar.

Till sist vill jag slå ett slag för piratpartiets andranamn Amelia. En sjukt smart tjej med integritet värd att betro sin röst åt.

Den som läser min twitter-feed vet att jag precis flyttat och haft lite problem med internetanslutning. Därför har jag inte hunnit blogga så mycket den senaste veckan, i alla fall inte här. Om du inte läst redan finns min blogg-battle om fildelning och Piratebay med Per Strömbäck hos P3 Nyheter att läsa här. Samtidigt har jag vikarierat på Kvällspostens ledarsida under veckan (och kommer skriva mer där kommande veckor). I onsdags skrev jag tex. om monopol och avregleringar. Finns att läsa här.

Desto viktigare är dock omröstningen om telekompaketet som sker i EU nu på tisdag. Första gången det var uppe till omröstning följde jag vändningarna med Christoffer Fjellner och Eva-Britt Svensson, som slutade rätt okej. Tji fick medborgarna i EU, för nu är samma dåliga förslag om internetavstägningar och filtrerade anslutningar uppe igen. Här kan du läsa ordentligt om hur du kan påverka innan tisdag, och i fredags skrev jag en längre text (i kvällsposten) om varför förslaget är dåligt.

Missa för allt i världen inte Marcin, Isobel och Daniel på samma ämne, och agera för att påverka europaparlamentarikerna som fattar besluten, ring, maila visa vad du tycker! Kanske kan några av de tusentals nya medlemmarna i piratpartiet tillföra någon förändring här också…

Det är rond två i bloggduellen mot Per Strömbäck. Jag skriver om kulturprotektionism och Per rabblar procentsatser (har du källor på dem Per?). Pers inlägg hittar du här, och mitt inlägg återfinns här.

Klistrar in det här också (och jag ber om ursäkt för att jag skrev ordet vardagsmat två gånger i samma mening):

I går skrev jag om hur Ipred använts de senaste två veckorna. Vad de långtgående effekterna blir vet vi inte än, men minskad rättsäkerhet och begränsad (eller obefintlig) anonymitet är två möjliga och troliga konsekvenser.

Någonting man säkert kan se, är att lagstiftning sällan är ett bra sätt för att boosta en ekonomi. Mitt i rådande finanskris har branscher som tex. Dataspel klarat sig relativt bra, kanske tack vare att det är ett av få kulturområden som hitintills klarat sig undan massiva regleringar, subventioner och andra statliga ingrepp.

Lagar som Ipred och andra försök att stoppa digital kopiering är inte stora pengapåsar som är till för att rädda en döende industri, bilföretag eller bank, men det gör inte förslagen till mindre konstgjord andning för att rädda ett förlegat system.

Kulturprotektionismen som gör upphovsrätten till en helig ko, och kräver att få reglera bort en hyfsat fungerande marknad, hindrar inte bara de lösningar som finns att slå rot, utan borde ses som ett hot mot hela kultursektorn.

Det är 2009 nu. Internet har varit vardagsmat i över tio år, och kopiering är vardagsmat. Det gäller att förhålla sig till det, leta nya vägar, hitta smarta lösningar och uppmuntra lite nytänkande. Det görs inte med hjälp av fler regleringar, eller ens stöd av de inskränkningar som finns idag. Vi måste alla förhålla oss till verkligheten, marknaden och människor. Publik har blivit deltagare, konsumenter producerar själva och kulturskaparen kan inte längre vara en figur uppe på en piedestal som befinner sig så långt ifrån omvärlden att den kräver lagstiftning för att skapa.

I dag, och fram till domen släpps i piratebaymålet, bloggduellerar jag om fildelning hos P3 Nyheter. Min bloggduellant är Per Strömbäck från Dataspelsbranschen.

Mitt inlägg handlar om Ipred och finns här. Pers inlägg handlar om incitament och finns här.

Precis när jag dystopiserat klart om Ipred-lagen läser jag att André Rickardsson skriver på SvD Brännpunkt om Antipiratbyråns lagmässigt tveksamma metoder. Det är knappast första gången Apb sysslar med tveksamma metoder, och man skulle ju kunna tycka, att det åtminstonde vore lite smart att göra det man själv säger. Om nu allmänheten skall skydda sina anslutningar och konton, bör väl knappast apb själva använda sig av andras konton och anslutningar…

Ipred-direktivet har varit lag i fem dagar. Tänk fem år framåt. Fildelningen har sjunkit drastiskt, internettrafiken avtagit väsentligt, och alla de musikskapare, författare och filmfolk landet över har fått tillbaka hoppet om exemplarförsäljningen. 1990-talets musikunder med Roxette och Ace of Base kan återuppstå, svensk film ser nya Bergman-dagar och Gulliou har börjat på sin nya thriller-serie om Hamiltons dotter.

Runt om i landet har hemelektronikkedjor som Siba och Elgiganten ökat sina ordrar på CD-spelare. Mp3-funktioner eller datorhögtalare behövs inte längre, då all framtidens musik kommer distribueras via cd-rom eller iTunes-store, där den senare kräver en specialipod med högtalare för att kunna spela filerna för fler än en person. Något annat kommer ju kränka upphovsrätten.

I samband med att Youtube spärrades (de kunde ju i Kina) har Svt storsatsat på tio säsonger av Voxpop där de fem stora skivbolagen sponsrar med rättigheterna för att den statliga tv-kanalen skall göra reklam för deras musik på bästa sändningstid. Britney Spears, Kiss och Metallica får alla ställa upp på videoklipp med one-linern: “det ärw duwe såm bewstämwer huwr listan i woxpåp skaw ce ut – ringw och röwsta” (röstning är ju alltid demokratiuppmuntran). Måns Zelmerlöv blir castad som programledare och efter att MTV förbjuds (sms-tjänsten som rullade längst ner blir klassad som olaglig spelverksamhet och censureras för att bevara landets oligiopol) är programmet det enda som lagligt sänder musik på tv.

I samband med att alla öppna nätverk försvann skapades “IT-ID”. Ett virtuellt personligt ID-kort som krävs för att komma ut på Internet över hela landet (det var alliansens förslag för att lösa datalagringsdirektivet). Till ID-numret knyts all information om informationssökning/surf, mail och chatt som användaren gör, och lagras i en nationell databas. Myndigheter eller polis får givetvis inte tillgång till uppgifterna – om inte personen misstänks för ett brott som kan ge fängelse, eller om fallet rör internationella relationer. FRA och Säpo har tillgång till all information i förebyggande säkerhetssyfte. Allt för att garantera medborgarnas trygghet och säkerhet.

Det är inte längre några problem att surfa trådlöst, och den som försöker ta sig in på sajter som sysslar/tillhandahåller med vapen, porr, spel, upphovsrättsskyddat material eller något annat omoraliskt, stoppas snabbt av polisens filter som direktrapporterar alla försök till “IT-ID”:s databas och markerar intrånget. Den med markeringar får svårt att hitta en anställning där kontakt med barn, gamla och sjuka är en del av arbetsuppgifterna.

Hur gick det då med upphovsmännen? Jodå, de mår bra, för att kunna ge ut en skiva krävs det att ha hamnat i finalen för antingen den stora Höst-tävlingen (gamla idol) eller den stora Vår-tävlingen (gamla melodifestivalen). Lyckas man att ta sig förbi den stenhårda branschjuryn kan man bli licensierad musiker, släppa skivor och få material från upphovsmännen. Utan beskydden från de fem stora bolagen finns det inget sätt att nå ut med sitt material.

All kopiering av digital media är sedan länge förbjuden. Det hotade ju upphovsrätten.

Opassande gör mig uppmärksam på att det är statssekreterare Magnus Graner som sköter ACTA-förhandlingarna. Han har tidigare arbetat med att ta fram Ipred-lagen. Om den sa han klämkäcka saker som “det finns visst utrymme att prioritera detta och samtidigt prioritera alla andra brott vi redan prioriterar idag” och “man har rätt att få betalt för det man skapar“.

Nu menar Graner att vi inte skall oroa oss för ACTA-förhandlingarna. Jag känner mig genast så mycket mer lättad.