Sverige börjar vakna till liv igen…

Det märks att Sverige kommit tillbaka från julledigheten, för nu händer det saker. För att få reda på vad som det kommer beslutas om i framtiden är den här sidan värt ett besök. Tyvärr verkar det vara negativt på integritetsområdet.

Stockholm inför ordningsbetyg. Onödigt och ger fel signaler till eleverna. Om det nu är så viktigt att få på papper borde det vara en sak mellan elever, föräldrar och lärare, och beslutas på varje enskild skola, ingenting politiker skall pyssla med. Dessutom borde ordningsbetyg helst inte finnas alls, utan betyg skall sättas på kunskap.

Brottsoffermyndigheten ger mängdrabatt på våldtäkter. Blir man våldtagen två gånger av samma person blir ersättningen samma som en gång. En översyn av rutiner välkomnas. Bo-Erik har skrivit mer. Läs.

“Är USA redo för en svart president?” är rubriken till en DN-artikel. Mitt högst subjektiva antagande är att USA:s president kommer vara svart och man innan posten går till någon som är vit och kvinna. Ännu längre ner kommer en svart och kvinna, och före kvinnorna en manlig spansktalande amerikan. Troligen kommer lagarna om födelseland kunna ändras innan en kvinna blir president, så att Arnold får inneha ämbetet.

Men, det är mina gissningar, och jag blir gärna motbevisad. Viktigast är dock inte vare sig kön, hudfärg eller religion, utan en humanare och liberalare politik från världens mäktigaste nation.

Till sist ett par goda nyheter:

Den borgerliga regeringen får för sig att göra bra saker på området feminism. Göran Hägglund lovar att utländska kvinnor äntligen skall få göra abort i Sverige, det enda medicinska ingrepp som bara svenskar fått göra idag. Ett stort steg för KD-ledaren i rätt riktning, men att tycka abort skall vara en fråga på nationell nivå, och på grund av det inte vill föra frågan i EU eller verka för abortturism, är att slå ett slag i ansiktet på alla de kvinnor som skadats eller dött av illegala aborter runt om i världen.

Något annat som verkligen är på tiden är att se till att kommunerna inte bara bör, utan skall hjälpa våldsutsatta kvinnor. Mer pengar skall också till, även om 100 miljoner är ynka lite. Skärpningen gör faktiskt kommunerna skyldiga att ta sitt ansvar, och borde logiskt sätt också öka det kommunala stödet till kvinnojourerna. Vänsterpartiet och Marita Ulvskog kan få diskutera ordet feminism hur mycket och länge de vill, men den borgerliga regeringen kommer på kort tid rätta till två viktiga fel.

Familjefrågor och integritet i EU

Det där med gemensamma lagar och regler i hela Europa har en poäng ibland. I alla fall när det handlar om lagar där ett enskilt lands aktioner är för små, tex. när det handlar om miljön eller internationella konflikter.

När det istället rör sig om gemensamma DNA-register eller över regler och lagar för äktenskap, då har man gått för långt.

DNA-register utnyttjas redan idag fel i Sverige. Personer som inte ens är brottsmisstänkta testas, och säkerheten i registren är allt annat än hög. Personer som är misstänkta för brott där DNA inte är det minsta relevant hamnar också i registren, och oavsett vad Tysklands inrikesminister lovar, så kommer det vara ett steg på vägen mot ett ännu mer allomfattande register. Bara här i Sverige har det varit tal om att öppna upp PKU-registret för polisen.

Det där med personlig integritet är för övrigt rätt klart betonat i europakonventionen.

Familjerätten är ännu allvarligare. Det är ett klart exempel på lagstiftning där Sverige ligger rätt långt fram i tiden (även om vi skulle kunna vara betydligt bättre och tex. skaffa oss en könsneutral äktenskapsbalk). En gemensam lagstiftning skulle röra frågor som tex. partnerskap och adoptioner för homosexuella, eller möjligheten att begära ut skilsmässa.

För att EU skall kunna fungera på bästa sätt, så måste de olika nationerna kunna ha sina egna lagar i så stor utsträckning som möjligt. Det är det som kallas för subsidaritetsprincipen, och är en rätt bra tanke om man skall kunna få förnyelse i en så stor organisation som EU faktiskt är. Familjefrågor handlar till stor del om frihet, och bör omgärdas av allt annat än en gigantisk byråkratisk koloss.

Länk via Esbati

Nyamko, feminismen och marknaden

Jag har bloggat om jämställdhets och integrationsminister Nyamko Sabuni flera gånger tidigare, och hon hör helt klart till en av mina favoritministrar i den borgerliga regeringen. Inte alltid för att jag i sakfrågor håller med henne, utanför att hon är konsekvent i sina handlingar, står för vad hon tycker och gör, samt sticker ut och det med integritet.

New York Times har också fått upp ögonen på Sabuni, och många är säkerligen de ministrar som gärna fått artikeln skriven om sig själva. Sabuni är för övrigt första svenska jämställdhetsministern som varit chef för sitt eget departement.

Samtidigt så tar SvD upp det faktum att vår jämställdhetsminister inte kallar sig för feminist, och givetvis är Marita Ulvskog framme i samma artikel och säger att:

“Jag tror att det är svårt att vara marknadsinriktad och samtidigt trovärdigt kunna säga att man är feminist och vill förändra samhällsstrukturer. Det går bara inte ihop.”

Maritas uppgift är givetvis att kritisera sittande regering, och även om jag heller inte jublar över Sabunis val att inte kalla sig för feminist, så har Ulvskog helt fel i att marknad och feminism inte går ihop.

En av de saker som är grundläggande för att ens kalla sig för feminist är insikten om att män och kvinnor behandlas olika på grund av kön, och att man aktivt vill göra någonting åt det. Därför är också ett av målen för feminismen att kvinnor (eller män heller för den delen) inte skall behöva behandlas sämre bara på grund av att de är kvinnor.

Det är något de flesta likhetsfeminister kan skriva under, och går man vidare till liberalfeminismen, så är marknaden högst väsentlig. Det är bara med en öppen och fri marknad som kvinnor och män har ordentliga förutsättningar att bemötas efter individ och inte efter gruppen kön. Utan marknaden behöver kvinnor och män förlita sig på att staten skall lösa problemen, och med ett kollektivistiskt tänkande, blir kvinnor och män lättare kategoriserade efter just kön, dvs. det som från början skulle motverkas.

Trots att det finns många olika sorters feminism, och att människor från både höger och vänster använder epitetet, så är inte feminismens viktigaste fråga huruvida man kallar sig för feminist eller inte (även om vissa vill få det till det). Därför är jag inte särskild oroad över att jämställdhetsminister Sabuni “bara” kallar sig för liberal. Hon har nämligen tydligt visat att hon har en feministisk agenda, och det är långt viktigare än ett epitet utan innehåll.

Till sist måste jag dock rikta kritik mot den borgerliga regeringen. Den feministiska agendan lyser alldeles för ofta med sin frånvaro, och mycket ter sig vara gubbstyre. För att en borgerlig regering skall lyckas vara trovärdig och rikta sin politik till mer än hälften av befolkningen så krävs ett feministiskt synsätt. Både män och kvinnor drabbas av könsroller, och både män och kvinnor drabbas av att den politik som förs inte är jämställd.

Är du misshandlad eller våldtagen flicka har du inget skydd

Att utvisa barn till misstänkt misshandel borde inte vara förenligt med vare sig barnkonventionen eller svensk lag. Det handlar om två flickor i Karlshamn som efter misstänkt misshandel omhändertagits av socialtjänsten och polisanmälan är inlämnad. Dock så har familjen flickorna tillhör blivit avvisade, och flickorna måste följa med sina föräldrar.

Att inte ens kunna skjuta upp avvisningen tills polisutredningen är klar visar på brister i det svenska rättsväsendet. Inte heller blir det bättre av att migrationsverket uttalar sig såhär:

“Jag tror inte att motsvarande situation skulle ses vänligt av svenska myndigheter om svenska barn skulle tvångsomhändertas utomlands. Tryggheten har barnen i hemlandet. Man är fortfarande medborgare där”

Nu framgår det inte någonstans varför familjen sökt asyl i Sverige, och jag kan inte svara på hur flickornas situation ser ut i landet de är medborgare i. Men att avsluta en rättsprocess och helt överlämna barnen i händerna på de föräldrar som är anmälda för misshandel är inte trygghet i mina öron. Att svenska barn skulle skyddas från sina föräldrar utomlands fram tills dess att en anmäld misshandel av barnen är utredd låter faktiskt som sunt förnuft. I synnerhet om det inte finns några garantier för att misshandeln fortsätter utredas i hemlandet och att barnen får skydd fram tills dess.

Ett annat fall där en flickas situation visat sig vara särskilt utsatt var i Karlskogas tingsrätt. En femtonårig flicka var på fest, fick köpa vodka langad av en 18-åring och hade sex. Sen ville inte flickan mera, och sa det till de tre närvarande killarna. Ett klart och tydligt nej som tingsrätten också trodde på. Killarna lyssnade inte på det örat, utan fortsatte och våldtog tjejen. Inget våld behövdes eftersom att hon hade fått i sig över en hel flaska vodka*, men eftersom hon enligt tingsrätten inte var “tillräckligt full” så frias männen.

Ett nej är alltid ett nej, och det borde också svenska tingsrätter inse. En lagstiftningen om samtycke borde i detta fallet faktiskt inneburit fällande dom. Nu har vi tyvärr inte den formuleringen, och männen går fria.

Svenskt rättsväsende är otroligt ibland.

*En hel flaska vodka är väldigt mycket alkohol. Speciellt om man är femton och ännu mer om man är tjej (och ytterligare ännu mer om man inte är en jättelång, jättevältränad eller jättestor tjej). Även om hon bara druckit lite drygt hälften av flaskan borde hon varit tillräckligt full för en svensk tingsrätt, men “tillräckligt berusad” kanske är samma sak som medvetslös?

Nytt departement för jämställdhetsfrågor

Några saker är värda att uppmärksamma en torsdagsförmiddag som den här.

– Free the Mind skriver om Tysklands ordförandeskap i EU och hur immaterialrättsfrågor kommer prioriteras. Det handlar om att EU skall närma sig USA vilket isåfall kommer innebära både mjukvarupatent och hårdare upphovsrättslagstiftning. En utveckling som i så fall kommer slå hårt mot många.

– Sympatistrejken från soptömmarna vid salladsbaren i Göteborg har fått ett bakslag. Av hälsoskäl kommer soporna tömmas ändå, och jag gillar plötsligt Göteborgs miljökontor. Det sjukaste med just den här sympatistrejken (om man inte bara räknar det ologiska att sympatistrejka) är att den drabbat flera företag som faktiskt har kollektivavtal också.

– Det är nytt år och regeringen har nu omformat departementen en aning. Kulturen har fått ett eget departement, liksom arbetsmarknadsministern. Det jag tycker är mest värt att uppmärksamma är dock integrations och jämställdhetsdepartementet. Första gången någonsin som en jämställdhetsminister fått ett eget departement. Kanske säger lite om skillnaden i prioriteringar från de olika regeringarna.

Summering av året som gått

Det är snart nytt år, och det är dags för någon form av summering.

Det bästa på frihets- och integritetsfronten 2006 måste vara bytet av justitieminister. Beatice Ask har fortfarande inte gjort så mycket, men hon har en helt annan inställning än Bodström på ämnet integritet. Tyvärr är det inte hon som enbart styr politiken (vilket är skönt också), och lagar som datalagringsdirektivet kommer att implementeras i svensk lagstiftning.

I ett världsperspektiv har kritiken mot supermaktens ledare i väst tacksamt nog ökat. Samtidigt har vi i Sverige en vänster som försvarar Hizbollah. I ett val mellan Israel och Iran väljer jag lätt Israel, även om världen är långt ifrån svart och vit. En studie i både färg och gråskalor är någonting många politiker bör lära sig.

2006 var året då fildelningsfrågorna var heta. Det började magstarkt med Piratpartiet som säkert chockade en och annan skivbolagsdirektör när de kom i början av januari. I juni vände vindarna något och piratbukten blev utsatt för en rättsosäker överdimensionerad polisrazzia. Vad som kommer hända i den soppan är fortfarande oklart, åklagare Roswall försöker hala ut historien så långt det går och inblandningen från USA är fortfarande inte uppklarad.

2006 var också året då bara Göran Persson av partiledarna försvarade lagen om nedladdning, samtidigt som det från politiskt håll har bestämts noll om frågan. Ett par personer har blivit dömda för spridning av upphovsrättsskyddat material, en person har friats vid överklagande.

I skuggan av dokumentären könskriget har debatten om jämställdhet och feminism varit lågmäld. Den mest diskuterade frågan har varit hushållsnära tjänster. Något som är principiellt viktigt, men kanske trots allt inte kommer kunna påverka så många. En höjdpunkt var när nuvarande jämställdhetsministern skrev en artikel på expressens sidan fyra om makt och kärlek.

Under hösten har prostitutionsdebatten väckts till liv igen. Petra Östergrens bok om porr, horor och feminister upprörde många. Något som behövdes i en annars allt mer nymoralistisk debatt där feminister krävt förbud istället för rättigheter. Det borde vara tvärtom.

I bloggandet har det under hösten rått lite efter-vals-torka. Vårens stormar kring danielssonaffären lade sig när han avgick, sanningen om vad han egentligen gjorde har tyvärr fortfarande inte kommit fram. Kulturpolitik har nog varit det hetaste ämnet, och jag har fått diskutera både författarlöner och public service för lite större publik än bara den som hittar in till bloggen.

Nästa år ska jag försöka tona ner på partipolitiken (det blev rätt mycket folkpartiet i valrörelsen), men tänker fortsätta vara både tokhöger&kommersialismdyrkare, populistpingla och liten vän. Så det så!

Men, först blir det nyårsfirande. Fest hos i Skövde och Linda, Carro och jag gjorde smörgåstårtor idag. Eller rättare sagt; Linda gjorde tårtan, Carro hjälpte till och jag vispade grädde, hackade gurka och diskade. Hela tretton personer kommer vi bli i den lilla lägenheten på trettio kvadrat. Björn har tagit sig ner från stockholm och tydligen fått epitetet “kvällens kattunge” av Karolina Lassbo. Sött. Mindre kattunge och mera skägg hade dataspelsmakaren som intagit Jespers lägenhet. Lillasyster gillade spelet han skrivit manus till i alla fall. Måste ses som gott betyg. Kommer bli trevligt värre, och förhoppningsvis bättre än förra årets fest.

Så…Gott nytt år!