Johanna Nylander

Hänt sedan senaste blogginlägget:

- Jag var i Almedalen och skrev om både Björklunds tal och om upphovsrättsindustrins senaste framsteg.

- Jag har försvarat kvinnors nätbingospelande, kritiserat regeringens spelutredning och fått förvånansvärt få arga mail. Internetcensuren i spelutredningen skrev jag om redan för länge sedan.

- Jag har bloggat en hel del på Expressens “Opinionsbloggen”. En rättelse måste dock in. Jag har av största misstag anklagat hackergrupperna AUH och VFH för att ddosa. Enligt uppgift skulle de aldrig sjunka så lågt, och jag ber så hemskt mycket om ursäkt om anklagelsen är felaktig. Däremot har Antipiratbyran fått regelbundna ddos-attacker mot sig, liksoms polisens webbsida kort efter tillslaget mot piratbebay. Jag blandade ihop dessa med aktioner från de båda hackergrupperna.

- Missa för allt i världen inte turerna kring Stockholmsprogrammet. Ett par demonstrationer kommer ske i nästa vecka, men framförallt är det viktigt att få våra politiker att försöka göra det bästa av programmet. Stängda gränser och integritetsinskränkningar är inte okej.

I söndagskväll valvakade jag med nittio av södra Sveriges piratpartister. Stämningen var på topp, och historieskrivningen kändes under hela kvällen. Hur det slutgiltiga resultatet med personröster kommer se ut, går att följa här.

Partiet kommer i alla fall in i europaparlamentet, och blev under söndagkvällen större än etablerade partier som centern, kristdemokraterna och vänsterpartiet. Hade valet varit till riksdagen skiljer det bara några få procentandelsenheter för att partiet skulle kunna bilda majoritet med en allians utan kristdemokraterna.

Fast nu är det inte val till riksdagen förrän om ett drygt år, och jag tror vi är många som inte vill behöva rösta på piratpartiet då, utan se integritetsfrågorna upplyftna av andra partier långt innan dess. Som obunden allianssympatiör krävs det att regeringspartierna går till handling och förändrar sina beslut, i stället för att lova fina ord, och för vänsterväljarna tror jag socialdemokraternas ståndpunkt i frågorna, och Bodströms aspirationer till justitieministerposten kommer vara avgörande.

Tyvärr verkar chanserna för att de etablerade partierna skall hinna reagera och ändra sin politik, vara alldeles för små. För att piratpartiet inte skall göra som junilistan och totalt floppa i nästa riksdagsval gäller det inte bara att hålla frågorna vid liv (vilket lär bli relativt enkelt med en parlamentariker som kommer göra stort väsen av sig), utan också ta lite ansvar för alla de andra frågorna och ge väljarna lite förhandsbesked.

För även om integritetsfrågorna är viktiga för många, tror jag det är fler som inte vill släppa resten av politiken lös för kohandel mellan höger och vänster när den förs på hemmaplan, än borta i bryssel. Ett sätt pp skulle kunna lösa det på, är att låta kandidaterna ta ställning i frågorna, och skriva ut det på listan, så fick väljarna bestämma om de ville rösta in piratpartister som samarbetade med högern, eller piratpartister som samarbetade med vänstern.

Men jag hoppas att det inte blir verklighet, utan att regeringen kan ta sitt förnuft till fånga, skrota ett par dåliga lagar, vägra att införa datalagringsdirektivet, och visa på konkret förändring i internetpolitiken. Det räcker inte att partiernas egna politiska program förändras, utan hela regeringspolitiken. Jag vill kunna rösta på ett parti som gillar frihet på marknaden, över landsgränser, med jämställdhet och på nätet. Jag vill inte behöva välja ett av områderna.

För ett par veckor sedan skrev jag ett längre blogginlägg där jag rekommenderade EP-kandidater från de flesta av de partier som ställer upp. I morgon är det valdag, och jag tänkte därför fräscha till listan med vettiga kryssalternativ:

Marie Wickberg – “Integritescertifierad” centerpartist som är mer av ungdomsförbundet än partiet.

Olle Schmidt – folkpartistisk krutgubbe* som på plats slår de flesta andra parlamentariker med hästlängder i både integritetsfrågor och lyhördhet.
Om man nödvändigtvis inte känner för att kryssa en vit heterosexuell medelåldersman är Anders Ekberg och Catrine Norrgård två andra vettiga liberala kandidater på fp:s lista.

Zaida Catalán – miljöpartist som har ett helhetsgrepp över mp:s frågor som står på integritetens sida. Miljöpartiet behöver fler som Zaida.

Christoffer Fjellner – han är tillsammans med Pia Kinhult lite som jag tycker att moderaterna borde vara. Båda är namn värda att kryssa, men Fjellner på typ valbar plats, och Kinhult längre ner.

Både Christian Engström och Amelia Andersdotter är kryssvärda piratpartister. Christian är höger och Amelia vänster, men båda skulle göra bra ifrån sig i Bryssel. Även om jag vill kunna rösta på ett parti som både kan garantera integritet och sjyssta ställningstaganden i andra frågor, faller mina sympatier i EP-valet nära piraterna. Inte minst för att se till att de andra partierna vaknar upp tills nästa riksagsval och förändrar både beslut och politik.

Evin Cetin har sossarnas bästa kampanj. KD-Ella står långt ifrån mig, men hör nog ändå till de bättre på deras lista, och hos vänstern förtjänar Erik Josefsson alla kryss.

Personligen ligger mina sympatier närmast (nämnda) kandidater från moderaterna, folkpartiet och piratpartiet. Jag tror inte ens jag behöver skriva ut vem av dem jag röstade på.

—

*krutgubbe ett epitet jag bara menar väl med. Tyvärr är det väl lättare att marknadsföra Marit som krutgumma…

—

Det är nationaldag i dag. Här är en låt från fd. dyslesbisk-fredrik

Det är ju minst sagt ironiskt när Agenda frågar partiledarna över varför valdeltagandet till EU är så lågt. Det är första frågan som berör EP-valet (inte ens eurofrågan hade något med valet att göra) och ställs när det är tio minuter kvar av programmet. Är det inte sånt här som kvällstidningarna brukar kalla för skandal?

Annars kändes debatten som rätt standard, med ett år kvar till nästa riksdagsval. Inrikespolitiska frågor som skattesatser, a-kassa, bidrag och jobbpolitiken dominerade, tillsammans med en portion skola, en portion fildelning och en portion klimat. Inte en enda ny sak kom upp, kanske inte så konstigt på grund av de märkliga frågeställningarna. Och varför togs fildelningsfrågan upp mitt i allting? Jag tycker visserligen att det är intressant, men det finns ju så mycket annat som rör nätet, integritet, upphovsrätt och övervakning som är så sjukt mycket intressantare att få svar på. Inte ens miljöpartiet lyckades få debatten att handla om något annat än tillgången till film och musik.

Men det är väl så, att EU inte är intressant i Sverige, inte ens bland riksdagens partiledare, eller på public-service-kanalens redaktion. Det finns ju så mycket viktigt som bestäms över våra huvuden, nere i Europa, och det är några av de beslutsfattarna vi har möjlighet att välja om bara några dagar. Fast, hypotetisk politik som vi ändå inte kommer kunna välja om förrän om ett och ett halvt år, är visst viktigare att debattera enligt svt, än europeisk politik som vi kan påverka om ett par veckor.

Det är inte konstigt att valdeltagandet är lågt till parlamentet, när både public service och politikerna beter sig så här.

—

Den röda sidan av debattbloggduellen finns här, och det är Elisabeth Biström som suttit vid tangenterna. Elisabeth är vice ordförande i ung vänster. Jag är partilös, oberoende liberal.

Det är ju lite intressant att Ohly menar att “tack vare kronan har vi räddat kvar tiotusentals jobb i sverige mitt under finanskrisen”, och Björklund hävdar att euro-utanförskapat i realiteten har betytt lönedumpning.

Sen kan man fråga sig om Euro-folkomrösning verkligen är den mest relevanta EU-frågan i dag? Det är ju ingen av de båda majoriteterna som vill ha den i dag, och det är en EU-fråga som ligger i riksdagen och inte i parlamentet.

Röstlokalerna för EU-valet öppnar på onsdag. Den här valbevakningen står PUBLIC SERVICE för.

I kväll är det den första partiledardebatten inför EU-valet, svt2, kl. 20, Agenda. De sju riksdagspartierna medverkar och både piratpartiet som ställer upp och har opinionssiffrorna med sig, och junilistan som är representerade i parlamentet, får stanna hemma från debatten. I Sverige är det nämligen inrikespolitiken som är mest intressant inför valet till europaparlamentet.

Fast, Piratpartiet och Junilistan ska kanske inte vara bittra för att stå utanför partiledardebatten. Under förra EP-valet nekades junilistan tillträde till de stora tv-sända debatterna, och gjorde ändå ett paradval med sina dryga 14% av alla röster. Kanske är det inte så viktigt med tvåtimmarsdebatter i tv ändå.

På onsdag öppnar vallokalerna för förtidsröstning till europaparlamentet. Valdeltagandet brukar vara lågt, men public-service-svt gör ju sin goda gärning för att öka engagemanget och sänder en lång partiledardebatt såhär innan strax inpå valet. Eller? För om man tittar närmare på vad Agenda-debatten egentligen kommer ta upp, är EP-valet nästan bara en bisats. Den ekonomiska krisen och inrikespolitiken verkar viktigare, än att klargöra för svenska folket vad partierna kommer göra i EU. Fast det kanske partiledarna ändå inte skulle kunna svara på, de ska ju inte till EU själva. När Mona Sahlin förstamaj-talade här i Malmö klargjordes EU-frågorna på ett par minuter, och handlade mest om att olika grupper skulle stärkas. Inrikespolitik och EU-frågor är inte samma sak, även om många politiker (i synnerhet på vänsterkanten) verkar vilja få det till det.

Nä, i kväll vill jag ha svar på vad partiledarna vill att deras parlamentariker skall göra i Bryssel/Strasburg. Vad kommer hända med telekompaketet? Vad kommer göras för att förhindra Ipred2? När kommer vi ha en fri immaterialrättslig marknad utan en massa monopolskydd alá förstärkt upphovsrätt och patent? Vad tycker partierna egentligen om övervakning, frihandel, fri rörlighet, mjukvarupatent och internet? För de frågorna ligger alla i EU, och svenska politiker har faktiskt makten att påverka redan där, i stället för att skylla ifrån sig när direktiven är klara och skall behandlas på hemmaplan.

—

Detta är ett första inlägg inför den aftonbladsbloggduell som kommer ske mellan undertecknad och ung vänsters Elisabeth Biström, under agendadebatten.

Det börjar ju dra ihop sig till EU-val, och i EU finns det faktiskt stora poänger i att kryssa en kandidat. Partipiskan viner inte lika högt i parlamentet som i riksdagen, och med få svenska parlamentariker är personer ofta viktigare än parti. Här följer ett gäng starka kandidater från olika partier, utvalda efter kriteriet “mest värda röst”.

Centerpartiet är inte så profilerade i EU-frågor alls. I dag sitter Lena Ek på partiets enda mandat, och har väl inte gjort så mycket väsen av sig alls. På partiets lista finns Marie Wickberg som potentiellt spännande namn, som troligen skulle rösta med den mest liberala delen i den liberala gruppen. Dessutom är Wickberg mer CUF-are än centerpartist, någon som gör att hon bara för den sakens skull förtjänar platser mer än de tre personer som står över henne. Chanserna att hon faktiskt kommer in är dessvärre små, men om du nödvändigtvis skall rösta på centerpartiet – kryssa Wickberg.

Folkpartiets lista toppas av Marit. Hon må vara världens bästa kruttant för mat och jordbruksfrågorna, men i hennes skugga finns Olle. Han drar inte förbi svensk media som en arg tornado, utan kan lätt misstas för en tråkig gubbe som suttit i parlamentet alldeles för länge. Det kunde inte vara mer fel än så. Olle Schmidt tillhör den sällsynta skaran politiker som lyssnar, svarar på mail och kan omvärdera sina ställningstaganden (han gjorde tex. ett hästjobb med telekompaketet). Schmidt lär dessutom behöva alla kryss han kan få, då han hotas både av att folkpartiet bara tar ett mandat, och att trean på listan – Cecilia Wikström kryssar sig förbi. Personer som står på folkpartiets lista med mindre chans att komma in, men som ändå är värda att nämnas är Anders Ekberg och Catrine Norrgård, den senare den enda av liberala kvinnors kandidater som nämner personlig integritet som viktig eu-fråga.

Miljöpartiet har egentligen bara en enda kandidat värd att rösta på, och det är Zaida. Jag håller inte med henne i allt, men hon har hjärtat på rätt ställe, integritet och en sån där politiker som aldrig skulle rösta emot sin egen övertygelse. Det tycker jag är oerhört viktigt, och hoppas på att alla som röstar på miljöpartiet också sätter sitt kryss på Zaida.

Moderaterna har gjort mycket i EU, inte minst tack vare parlamentarikerna Gunnar Hökmark och Christoffer Fjellner. Den senare behöver kryss för att säkra sin plats, och oavsett vad han tycker om inrikespolitik, är det en kandidat som har en liberal kompass som kämpar för att EU skall syssla med rätt saker (fast han behöver hjälp med att netbook-anpassa sin valwebb). Ett annat spännande namn på moderaternas EU-lista är Pia Kinhult.

Piratpartiet har både toppnamnet Christian Engström och andranamnet Amelia Andersdotter som intressanta kandidater. Jag har tidigare puffat för Amelia, som visserligen är rätt mycket mer vänster än mig, men har hjärtat på rätt ställe. Christian är å andra sidan en liberal självklarhet, och vem av dem du än föredrar – sätt ett kryss.

När de gäller de andra partierna har jag svårt att hitta bra kandidater. På sossarnas lista står Evin Cetin rätt långt ner på listan, men jag är smått förälskad i hennes kampanj. Bland kristdemokraterna har jag svårt att hitta ett enda namn som sticker ut från det konservativa paketet (även om Ella kan vara oerhört sympatisk ibland) och hos vänstern tror jag Eva-Britt Svensson förtjänar en mandatperiod till är Erik Josefsson ett självklart kryss. Men ni får gärna föreslå bra kryss-kandidater i kommentarsfältet.

Johannes Forsberg har en bra krönika i dagens Expressen om mansdominansen i Piratpartiet. För även om det bland piratpartisterna finns fler kvinnliga medlemmar än vad Miljöpartiet har, är männen i dominans, vilket inte minst har speglats i opinionsundersökningarna. Det är inte bara fler män som engagerar sig, utan också färre kvinnor som kan tänka sig rösta på piratpartiet.

Själv är jag inte med i piratpartiet, men jag har följt dem ända sedan starten i januari 2006, och min bild av partiets ledning är att det är ett gäng som mer än gärna välkomnar kvinnor till partiet, engagerar dem i politiken och låter dem ta plats – även om de är gapiga eller råkar tycka emot någon högre upp i kedjan.

Tyvärr är pp:s största målgrupp teknik och it-intresserade, en grupp det finns få tjejer i. De tjejer som finns ser sig sällan som särskilt “tjejiga” och står redan utanför normen för de allra flesta unga (och äldre) kvinnor ser sig tillhöra. Jag tror faktiskt att pp går hem rätt bra hos kategorin geek-girls.

Hur ska ett parti som piratpartiet göra då, för att locka till sig fler onördiga kvinnor (och män också för den delen)? Jag tänkte bygga på Christophers lista med ett par konkreta förslag. Kanske inte lösningar för en fullständig utjämning, men ett par tips på vägen värda att försöka.

5. Skippa alla facktermer, förkortningar och tekniska ord. Orwell, Hayek och direktivimplementeringar i all ära, men vad hände med saker som integritet, frihet och antiövervakning? Mer känslor och vardagsnära påverkan i stället för tekniska termer helt enkelt! Notera dessutom att tjejer generellt är bättre än killar på sociala medier och mobiltelefoni.

6. Strunta i kampanjtröjorna. Visst, man syns bättre om man delar ut flygblad, men det är en smula, hrm… nördigt på ett dåligt sätt. Låt folk se snygga ut med en knapp på bröstet, i stället för en lila tröja. Att kunna identifiera sig med den man röstar på eller de man vill engagera sig med, är en stor faktor när folk väl väljer. I synnerhet när det gäller tjejer. Om tjejer väljer bort spel för att de inte kan spela en kvinnlig karaktär, lär de också välja bort ett parti om det bara är män som syns. Och ja, jag vet att listan till EU har en bra blandning med kvinnor, men ärligt talat vet jag inte om det finns någon som t.ex. min mamma skulle kunna identfiera sig med.

7. Resonera mera. Absoluta dogmer och principer funkar bara i teorin. Det är bra att ha ett tydligt ideologiskt spår att arbeta efter, men världen, och synnerhet politiken fungerar pragmatiskt. Jag hadet.ex. helst sett ett totalförbud för övervakningskameror på offentliga platser, men får nog reellt nöja mig med principen att det bör finnas så få kameror som möjligt på offentliga platser, och att de som finns skall motiveras ordentligt.

8. Glöd är bra, men allt står faktiskt inte och faller med piratpartiet. Visst, politiken är sjukt viktig, men vi blir inte en diktatur den 8 juni om pp inte kommer in i europaparlamentet. Att engagera folk är viktigt, men för mycket “kamp” kommer utesluta de som inte känner för att dela ut flygblad en hel lördagseftermiddag, eller inte är förtjusta i grupptänkande. Dessutom är flygbladsutdelning en av de tråkigaste partipolitiska sysslorna som finns.

9. Alla väljare kommer inte gå med i partiet. Se till att tilltala de som bara vill lägga en röst utan att engagera sig i politiken. Berit 68 som är arg på FRA-lagen borde vara en potentiell väljare, liksom Frida 35 som är arg på skivbolagens monopolfasoner. Synliggör väljare och inte bara partimedlemmar.

Till sist vill jag slå ett slag för piratpartiets andranamn Amelia. En sjukt smart tjej med integritet värd att betro sin röst åt.

EG-domstolen har kommit fram till att EU:s beslut om datalagring var taget på rätt grunder, och därmed fortsätter vara giltligt. Datalagringsdirektivet är antaget som ett handelsdirektiv, vilket i EU inte kräver enighet bland medlemsländerna, till skillnad från direktiv som rör rättsområdet.

Det är alltså fritt fram för Beatrice Ask och regeringen att fortsätta hyckla, införa direktivet med mer än miniminivåer och le och se glada ut lagom till parlamentsval och EU-ordförandeskapet.

Rasmus Fleischer och Erik Josefsson har grävt i efterdyningarna av telekompaketet och hittat Medina-rapporten som i stora drag är ett förslag med en önskelista från upphovsrättsindustrin.

Medina-rapporten finns att läsa i sin helhet här, och om den går igenom kan EU i princip sätta sig över svensk domstol och bestämma att Piratebay är en olaglig webbplats och att verksamheten där skall stoppas. Detta innan rättegången mot sajtens grundare är avslutad. Jag har svårt att tolka punkterna 30-33 i Medina-rapporten på något annat sätt:

30. Europaparlamentet anser att verksamheten på webbsidor på Internet som erbjuder nedladdning av verk och tjänster som är skyddade av upphovsrätten och närstående rättigheter är olaglig, liksom fildelning (”peer to peer”) av verk eller tjänster utan upphovsrättsinnehavarnas samtycke.

31. Europaparlamentet stöder inrättande i de olika medlemsstaterna av administrativa myndigheter som ska ha i uppdrag att vaka över att upphovsrätten respekteras på Internet, genom en stegvis process och på rättsinnehavarnas begäran.

32. Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet (t.ex. ”Pirate Bay”).

33. Europaparlamentet önskar att verksamheten på dessa webbsidor ska stoppas av medlemsstaternas rättsliga myndigheter.

Rapporten vill dessutom att medlemsstaterna skall ha en myndighet som ansvarar för att upphovsrätten följs på nätet, ålägger operatörsansvar för att bekämpa piratkopiering, och har vida uppfattningar om hur upphovsrätten är den “lämpligaste strukturen för en ekonomi grundad på kunskap och konkurrens”.

Erik och Rasmus har detaljerna. Vi lyckades stoppa de värsta delarna i telekompaketets första omröstning. Dags att stoppa Medina-rapporten innan den går igenom av bara farten…