Johanna Nylander

I söndagskväll valvakade jag med nittio av södra Sveriges piratpartister. Stämningen var på topp, och historieskrivningen kändes under hela kvällen. Hur det slutgiltiga resultatet med personröster kommer se ut, går att följa här.

Partiet kommer i alla fall in i europaparlamentet, och blev under söndagkvällen större än etablerade partier som centern, kristdemokraterna och vänsterpartiet. Hade valet varit till riksdagen skiljer det bara några få procentandelsenheter för att partiet skulle kunna bilda majoritet med en allians utan kristdemokraterna.

Fast nu är det inte val till riksdagen förrän om ett drygt år, och jag tror vi är många som inte vill behöva rösta på piratpartiet då, utan se integritetsfrågorna upplyftna av andra partier långt innan dess. Som obunden allianssympatiör krävs det att regeringspartierna går till handling och förändrar sina beslut, i stället för att lova fina ord, och för vänsterväljarna tror jag socialdemokraternas ståndpunkt i frågorna, och Bodströms aspirationer till justitieministerposten kommer vara avgörande.

Tyvärr verkar chanserna för att de etablerade partierna skall hinna reagera och ändra sin politik, vara alldeles för små. För att piratpartiet inte skall göra som junilistan och totalt floppa i nästa riksdagsval gäller det inte bara att hålla frågorna vid liv (vilket lär bli relativt enkelt med en parlamentariker som kommer göra stort väsen av sig), utan också ta lite ansvar för alla de andra frågorna och ge väljarna lite förhandsbesked.

För även om integritetsfrågorna är viktiga för många, tror jag det är fler som inte vill släppa resten av politiken lös för kohandel mellan höger och vänster när den förs på hemmaplan, än borta i bryssel. Ett sätt pp skulle kunna lösa det på, är att låta kandidaterna ta ställning i frågorna, och skriva ut det på listan, så fick väljarna bestämma om de ville rösta in piratpartister som samarbetade med högern, eller piratpartister som samarbetade med vänstern.

Men jag hoppas att det inte blir verklighet, utan att regeringen kan ta sitt förnuft till fånga, skrota ett par dåliga lagar, vägra att införa datalagringsdirektivet, och visa på konkret förändring i internetpolitiken. Det räcker inte att partiernas egna politiska program förändras, utan hela regeringspolitiken. Jag vill kunna rösta på ett parti som gillar frihet på marknaden, över landsgränser, med jämställdhet och på nätet. Jag vill inte behöva välja ett av områderna.

Den jublande stämningen har ersatts med en något mer nervös. Vallokalsundersökningen är hitintills bättre än de räknade rösterna, men totalt sett verkar piratpartiet ha säkrat ett mandat, och nu jublas det ordentligt igen, när SVT säger att piratpartiet är inne i EU.

7,1% är trots allt bra över förväntningar. Jag tippade 7 procent jämt tidigare, men får se hur kvällen slutar. Ett mandat är troligen ett fantastiskt mandat till parlamentet, som om inte annat kommer hålla integritetsfrågorna vid liv…

Det var jubel hos piratpartiet i Malmö tidigare i kväll när första vallokalsundersökningen anlände via SVT. Andranamnet Amelia Andersdotter kommer kanske inte veta om hon har en plats förrän på onsdag, men just nu (med stora partier som faller utanför procenten) verkar chanserna goda. Trots alldeles för få sittplatser och en medioker buffé är Heleneholms slott en perfekt plats för att fira piraternas framgångsval.

Jag återkommer om det händer något spektakulärt under kvällen, men om man vill ha lite extra valvakeendorfiner och känna lyckan hos ett stort gäng internetengagerade, är piratpartiets valvaka ett hett tips för kvällen.

Andra valvinnare verkar vara Miljöpartiet och Folkpartiet. Ett stort grattis till dem!

För ett par veckor sedan skrev jag ett längre blogginlägg där jag rekommenderade EP-kandidater från de flesta av de partier som ställer upp. I morgon är det valdag, och jag tänkte därför fräscha till listan med vettiga kryssalternativ:

Marie Wickberg – “Integritescertifierad” centerpartist som är mer av ungdomsförbundet än partiet.

Olle Schmidt – folkpartistisk krutgubbe* som på plats slår de flesta andra parlamentariker med hästlängder i både integritetsfrågor och lyhördhet.
Om man nödvändigtvis inte känner för att kryssa en vit heterosexuell medelåldersman är Anders Ekberg och Catrine Norrgård två andra vettiga liberala kandidater på fp:s lista.

Zaida Catalán – miljöpartist som har ett helhetsgrepp över mp:s frågor som står på integritetens sida. Miljöpartiet behöver fler som Zaida.

Christoffer Fjellner – han är tillsammans med Pia Kinhult lite som jag tycker att moderaterna borde vara. Båda är namn värda att kryssa, men Fjellner på typ valbar plats, och Kinhult längre ner.

Både Christian Engström och Amelia Andersdotter är kryssvärda piratpartister. Christian är höger och Amelia vänster, men båda skulle göra bra ifrån sig i Bryssel. Även om jag vill kunna rösta på ett parti som både kan garantera integritet och sjyssta ställningstaganden i andra frågor, faller mina sympatier i EP-valet nära piraterna. Inte minst för att se till att de andra partierna vaknar upp tills nästa riksagsval och förändrar både beslut och politik.

Evin Cetin har sossarnas bästa kampanj. KD-Ella står långt ifrån mig, men hör nog ändå till de bättre på deras lista, och hos vänstern förtjänar Erik Josefsson alla kryss.

Personligen ligger mina sympatier närmast (nämnda) kandidater från moderaterna, folkpartiet och piratpartiet. Jag tror inte ens jag behöver skriva ut vem av dem jag röstade på.

—

*krutgubbe ett epitet jag bara menar väl med. Tyvärr är det väl lättare att marknadsföra Marit som krutgumma…

—

Det är nationaldag i dag. Här är en låt från fd. dyslesbisk-fredrik

Partiledarduellen avslutades med en dos Sahlinlogik om att Alliansen borde ge Saab och Volvo pengar istället för att genomföra skattesänkningar.

Annars var det en torr debatt med förutsägbara frågor och ämnen. Det tenderade att bli lite intressant när patientrörligheten kom upp, och när programledaren försökte ställa Sahlin mot väggen om Ulvskogs uttalanden om fri rörlighet. Det gick ju sådär, inte ett ord om Ulvskogs jämförande mellan lettiska byggarbetare och organiserad människohandel, och ett mjäkigt bortdravlande från Sahlinhållet.

Jag har svårt att tro att en enda väljare där ute övertygades om vare sig Sahlin eller Reinfeldts insatser. Debatten lyckades att dra upp frågor som i alla fall till viss del avgörs i parlamentet, men det var snarare femton minuter politikbyråkratiska än frågor som skulle kunna engagera nya väljare, eller kom med någotning nytt utöver det de allra flesta redan visste.

Trist, för de hade ju faktiskt chansen.

- Enighet om patientrörlighet i EU. Trevligt, fast Mona försöker få in jobben i den frågan med.

- Klimatfrågan nästa. Skillnaderna mellan Reinfeldt och Sahlin är besynnerligt små, Sahlin får återigen in jobben i klimatfrågan också (hur lyckas hon?), medan Reinfeldt talar om hjälp till utvecklingsländer så att klimattrycket inte blir värre för att de inte räcker upp till målen. Reinfeldt vill “bli rik på att sälja klimatsmart energi”. Promt tog hela debatten slut, och jag tror inte att någon blev övertygad av vare sig Sahlin eller Reinfeldt. Varför så torra frågor?

Den fria rörligheten är första ordentliga ämnet i Agendas EU-duell. Kanske borde Sahlin prata om lönedumpning till alla svenska unga som jobbar i Danmark eller Norge, och får högre lön än i Sverige…

Det hade väl varit fantastiskt om fler personer kunde komma hit, tjäna bra med pengar och åka tillbaka hem med tjock plånbok och lite mera välstånd. Även om det hade inneburit att lönen varit lägre än kollektivavtalsnivåer.

Drygt en timma kvar till partiledarduellen i Svt:s Agenda. Här kommer några tips på val-förströelse medans ni väntar:

- Läs Isobels text om varför hon röstade som hon gjorde.

- Ring mamma och gratta henne på mors dag.

- Spana igenom mina tips om vettiga ep-kandidater. Andersdotter, Engström, Fjellner, Kinhult, Ekberg, Norrgård och Schmidt hör till mina favoriter beroende på vilket parti man bäst känner för att stödja.

- Spring förbi närmaste vallokal och rösta innan debatten börjar. Troligen kommer den inte säga någonting nytt som övertygar dig.

—

Dessutom: Läs gärna min bloggduellant Elisabeths analys inför debatten. Hon, liksom jag hoppas på en debatt utan inrikespolitik. Blir spännande att se om Agenda kan hålla måttet.

—

Om någon kan tipsa om en trevlig valvaka i malmötrakten får ni gärna hojta till och/eller bjuda in mig. Valnörderi är aldrig fel.

På nätet redan i dag, i pappersupplagan i morgon. Min andra metrokrönika handlar om public service, tv-licensen och ep-valet. Finns att läsa här.

Det är ju minst sagt ironiskt när Agenda frågar partiledarna över varför valdeltagandet till EU är så lågt. Det är första frågan som berör EP-valet (inte ens eurofrågan hade något med valet att göra) och ställs när det är tio minuter kvar av programmet. Är det inte sånt här som kvällstidningarna brukar kalla för skandal?

Annars kändes debatten som rätt standard, med ett år kvar till nästa riksdagsval. Inrikespolitiska frågor som skattesatser, a-kassa, bidrag och jobbpolitiken dominerade, tillsammans med en portion skola, en portion fildelning och en portion klimat. Inte en enda ny sak kom upp, kanske inte så konstigt på grund av de märkliga frågeställningarna. Och varför togs fildelningsfrågan upp mitt i allting? Jag tycker visserligen att det är intressant, men det finns ju så mycket annat som rör nätet, integritet, upphovsrätt och övervakning som är så sjukt mycket intressantare att få svar på. Inte ens miljöpartiet lyckades få debatten att handla om något annat än tillgången till film och musik.

Men det är väl så, att EU inte är intressant i Sverige, inte ens bland riksdagens partiledare, eller på public-service-kanalens redaktion. Det finns ju så mycket viktigt som bestäms över våra huvuden, nere i Europa, och det är några av de beslutsfattarna vi har möjlighet att välja om bara några dagar. Fast, hypotetisk politik som vi ändå inte kommer kunna välja om förrän om ett och ett halvt år, är visst viktigare att debattera enligt svt, än europeisk politik som vi kan påverka om ett par veckor.

Det är inte konstigt att valdeltagandet är lågt till parlamentet, när både public service och politikerna beter sig så här.

—

Den röda sidan av debattbloggduellen finns här, och det är Elisabeth Biström som suttit vid tangenterna. Elisabeth är vice ordförande i ung vänster. Jag är partilös, oberoende liberal.