Danskt val-ABC:

Jag passerade den danska statsministern på väg hem från jobbet i fredags.

Om en vecka är det val i Danmark, och eftersom det kan vara lite svårt att hålla koll på vad partierna tycker, och ifall de är höger, vänster eller mittemellan, kommer här min guide i den politiska språkförbistringsdjungeln, sorterat på valsedelsbokstav:

A står för Socialdemokraterne (sossarna) som är till vänster på den politiska skalan. Tänker man på arbetarpartiet så blir bokstaven logisk. Så långt är allt väl. Partiet har nyligen sagt sig beredda att samarbeta med Dansk Folkeparti för att rädda det orimliga förtidspensionssystemet efterlønnen. Partiledaren heter Helle Thorning-Schmidt och spås bli nästa danska statsminister.

B står för Det Radikale Venstre som är bland det mesta mittenpartiet Danmark har. De kommet göra upp med sossarna i detta valet, men vill sänka skatter och bidrag. Radikale Venstre har en historia att driva en rätt livstilsliberal linje, och har tillsammans med Konservative sagt sig villiga att göra upp om den ekonomiska politiken över blocken för att förhindra att Danske Folkeparti skall få inflytande.

C står för Det Konservative Folkeparti och kan kanske vara de mest liberala i den ekonomiska politiken. De har grön som partifärg. En av de stora danska dagstidningarna, Berlinske, hade ett valtest där resultatet tyckte jag skulle rösta på en kandidat från de konservative. Nu får jag inte rösta i Danmark, så det gör väl sak samma.

F står för Socialistisk Folkeparti, och är lite mer vänster än sossarna, och ja, uppfyller de flesta förväntningarna om hur ett vänsterparti skall vara. Partiledaren var den i vänsterblocket som i valrörelsen först öppnade upp för post-val-uppgörelser med Dansk Folkeparti.

I står för Liberal Alliance. De har orange partifärg och namnet kan lätt leda tankarna till den svenska borgerliga alliansen. De har rätt lite gemensamt. Liberal Alliance är uppstickarpartiet på högerflanken som består av missnöjda liberaler som tröttnade på att högerregeringen blivit för sossig. Partiet går till val på färre förbud och ekonomiska reformer.

K står för Kristendemokraterne. De är pyttesmå och gillar landsbygden. Lite som att svenska centern och kristdemokraterna parat sig och allt blivit mycket mer. Inklusive bristen på väljare.

O står för Dansk Folkeparti – de lierar sig med de flesta, gillar populistiska förslag och ogillar människor som inte är blonda eller minst trettonde generationen urdansk.

V står för Venstre, det största högerpartiet och i dag regeringsbärande. Partiledaren heter Lars Løkke Rasmussen och han är den lilla mannen på bilden ovan.

Ø står för Enhetslisten. Kommer ni ihåg det svenska partiet Enhet? Det här är inte riktigt samma sak, men ändå. Enhetslisten kallar sig för rödgröna, och är ungefär ett socialistiskt miljöparti.

Knark, fett och förbud

Den 15:e september är det val i Danmark, och det bestämdes förra veckan. Jo, jag tycker att det danska valsystemet är en smula märkligt, och det är lite irriterande att jag inte får rösta om vad de väldigt många pengar jag betalar i skatt egentligen skall användas till, men det är också så våra nationalstatsgränser fungerar. Den höga inkomstskatten, priset på skor, den envisa förmågan att ha grädde på grönsaker och stängda butiker på söndagar och andra underliga regleringar för näringsverksamheter gör att jag ibland tänker att det är bättre i Sverige.

Fast det varar inte så länge. Oftast bara tills jag besöker en matbutik igen, köper en påse stora färska ärtor, en flaska vin och nybakat rågbröd utan ett korn socker i. Då känns Danmark rätt bra ändå. Det räcker faktiskt med att läsa lite svenska nyheter för att det ska kännas lite bättre att mina skattekronor går till Danmark. Som att man på fullaste allvar börjat straffa personer precis över 15-årsstrecket som haft sex med personer under 15-årssträcket. Kommer våra lagstiftare verkligen inte bättre ihåg hur det var att vara 14 år gammal?

Man kan också läsa Magnus Lintons utmärka text om svensk narkotikapolitik. Och varför den inte fungerar. Och så kan man känna sig uppgiven över det sorgliga faktum att vare sig Lintons text eller antologin han recenserar, kommer att rubba den svenska narkotikapolitiken ens en millimeter.

Eller vad sägs om rubriken “Köttlobby bakom dieter“, där en grupp journalister kritiserar att livsmedelsforskare fått betalt för sitt arbete, och att det är stora farliga ekonomiska intressen som fått folk att äta LCHF. Har ni verkligen glömt bort brödindustrins, mjölkfrämjandets eller spannmålsindustrins påverkan på de kostråd svenska staten genom livsmedelsverket har gjort? Kan forskare inte tänka själva? och, kan människor inte få anses klara av att ta ansvar för vad de själva stoppar i sig nån gång?

Det är nästan ett år sedan den där boken jag skrev kom ut. Tyvärr känns den lika aktuell nu.

För män som surfar på internet

Med anledningen av att tidningen Slitz fått en ny sajt, med ungefär samma innehåll som tidigare, tänkte jag att det är dags för en nylänk till min gamla text “Ligg med en feminist” (publicerad i oktober 2009, i replik till den text som nu står som publicerad den 17/5). Den fick faktiskt en uppföljare, guiden till hur man ligger med en nörd.

I övrigt vill jag bara säga att svenska Slitz ser ungefär ut som vilket danskt prylmagasin som helst. Och jag läser en hel del danska prylmagasin nuförtiden. Men med texter som faktiskt är nya, då.

Den där kungen

Jag bryr mig egentligen inte så mycket om vad medlemmar i kungahuset har för sig – oavsett vad är det ett ämbete som borde förpassas till sagovärlden. Men, jag har upptäckt att det förekommer någon sorts metadebatt (varför älskar svenskar metadebatter?) i svensk media kring hur media har hanterat den senaste härvan av skandaler. Jag tänkte därför bidra med ett perspektiv, nämligen det danska:

Det här är framsidan till dagens Ekstra Bladet, den danska motsvarigheten till Aftonbladet eller Expressen. Å då är kungen inte ens danskarnas monark.

För en större version av bilden, klicka på den, vänta, klicka på den igen.

Att jobba i Danmark, del 1

Nu har jag jobbat i Köpenhamn i snart en månad, och tänkte att det var dags att skriva ner alla de där sakerna (sorry, det blev rätt långt!) som jag själv skulle vilja veta när jag fick jobbet. Så här kommer den, en guide till danska byråkratin:

1. Du har fått ett jobb i Danmark. Kul! Det första som kan vara bra att tänka på är att lönen kommer betalas ut i en annan valuta, och således skifta i kurs. Min sattes samma dag som det var rubriker om en rekordlåg dansk krona, men det är möjligt att den danska kronan sänkts lite ytterligare sen dess. Mina förhoppningar ligger helt plötsligt hos den danska ekonomin.

2. Innan du börjar jobba, eller så fort som möjligt, behöver du ett preliminärt arbetsavtal som du tar med dig till danska Skat. Det är det danska skatteverket, och avtalet behöver du för att kunna få ett danskt personnummer, CPR-nummer. Det numret får du direkt efter ett besök på Skat Øresund, och lämnar du sedan till arbetsgivaren så att den kan fylla i det i arbetsavtalet och göra det fullständigt.

Skat Øresund är ett eget skattekontor för sundspendlare  som på Sluseholmen i Köpenhamn. Jag tog mig dit genom kollektivtrafiken, det vill säga tåg till Ørestad, metro till Bella Center, och en buss i ett par stationer. Tror det finns en buss från Hovedbanegården också men den går inte lika ofta. Väl vid Sluseholmen ligger skattekontoret bakom ett par hus. Titta dig om kring och ha med adressen så borde du hitta.

När jag var på skattekontoret hade jag med mig mitt anställningsavtal och mitt pass. Försökte först visa upp mitt körkort, men de bara tittade de på och skakade på huvudet åt (lika dant hos banken, pass verkar bra att ha med vid viktiga legitimeringstillfällen). Skatteverkstjänstemannen frågade efter ett personbevis, vilket jag inte hade med mig, men nöjde sig med att min adress stod på arbetsavtalet. Besöket gick snabbt, jag fick ett CPR-nummer direkt, och ett par skattesiffror att ta med mig till min arbetsgivare (skattetabell och avdragsuppgift för resor över bron, någon sorts skattejämkning).

3. När du har ett CPR-nummer så kan du besöka en bank. Jag var lat och körde samma bank jag har i sverige, Nordea. När jag ringde Nordea Sverige för att ta reda på hur jag skulle göra för att öppna ett konto i danmark tyckte killen som svarade i telefon att jag skulle besöka ett nordea-kontor i malmö för att skaffa mig ett introduktionsbrev att ta med mig till danmark. Typ ett papper som berättar hur mycket tillgångar och skulder jag har där, och att att man är en exemplarisk kund. Så jag gick till banken i malmö för att göra det. Köade i en dryg halvtimma (tack för att du väntade med mig ceciliai!) för att komma fram till en banktjänsteman som menade att jag inte alls skulle behöva ett introduktionsbrev, det skulle gå bra att öppna ett konto i danmark ändå. Jag och tjänstemannen kom fram till att det var bättre att skriva ut ett brev nu när jag ändå hade köat (lite jobbigt att behöva åka till malmö på dagtid för att fixa det), och det kanske var bra, för väl på banken i köpenhamn så tittade de och frågade saker om det där pappret.

Så, till bankkontoret i köpenhamn. Givetvis valde jag det stora nordeabankkontoret som ligger precis vid västerbro & lätt att hitta till, inte det som ligger 500 meter från mitt jobb. Banköppettider är lika usla i danmark (10-16), mitt besök gick snabbt, men jag fick återkomma vid senare tillfälle eftersom de inte hann med att upprätta kontot under just den eftermiddagen. Vid mitt nästa besök (veckan efter, på lunchen) tog det lite längre tid, men behövde mest skriva på en massa papper. Det man behöver för att jobba i danmark är ett dansk bankkonto som jobbet kan sätta in lön på. Det finns speciella bro-konton, men jag har ett helt vanligt nordea-konto. Dock ska det enligt vara gratis för mig att föra över pengar mellan mitt danska och svenska konto, om det faktiskt stämmer vet jag inte riktigt. Man ska också se till att ha ett NEM-ID, en slags dansk e-legitimation som funkar både för bankärenden och skatteärenden, typ. Jag skaffade också ett danskt visakort som är ett dankort, eftersom många danska småbutiker och till exempel taxi sällan tar vanliga kreditkort. Dankort har inga (eller väldigt låga, kommer inte ihåg vilket) kortavgifter vilket gör det mer fördelaktigt. Om man vill slippa släpa på en massa kontanter kan således dankort vara att föredra.

4. Sådär, då är det mesta ordnat. I teorin i alla fall. Pendlarkort inhandlas hos skånetrafiken. 1900 spänn mellan malmö och köpenhamn. Som tur är ingår lokaltrafiken i båda städerna, men ni som tycker att 690kr för att SL-kort är mycket kan ju ja. Precis. Åker man bara in en dag till köpenhamn är tipset att köpa en tur-och-retur-biljett (kostar mellan 168-208). Då gäller den hela dagen, på all köpenhamnslokaltrafik och man slipper leta upp biljettautomat när man ska hem (skånetrafiken har bara egna på två ställen i stan).

5. Jag hade problem med NEM-ID-systemet. Min tillfälliga aktiveringskod fungerade först vid fjärde tillfället. Eftersom jag inte har något danskt mobilnummer behövde jag få hem ny kod på post. Vilket, alltså hände tre gånger. Post mellan danmark och sverige tar några dagar. Väl aktiverat är det rätt smidigt.

6. Bra resurser är Øresund direkt, Google Translate och en stor portion tålamod. Jag fick rådet att generellt räkna med sämre webbplatser och att se till att åka in och träffa myndigheter och institutioner på plats. De flesta klarar av att förstå svenska uppblandad med engelska (förutom en kille på nem-id-supporten som vägrade allt annat än danska) och det mesta löser sig med tid.

Det finns säkert en massa fler pendlarstrul att rapportera om efter lite längre tids arbete på andra sidan sundet. Och då tänkte jag uppdatera det här, eller samla ihop och skriva nytt. Kommentarer som kan bidra med att lösa knutar i öresundsbyråkratin uppmuntras.