Johanna Nylander

Sveriges konsumenter rasar mot Pressbyråns senaste reklamkampanj för mellanmål. Det genrerar givetvis en massa gratisreklam till båda aktörerna som tjänar på en konflikt, men trots det är konsumentföreningens agerande märkligt. Enligt Louise Ekström på föreningen så innebär pressbyråns omskyltning till bland annat “Kanelbullebyrån” att pressbyrån bidrar till att barn blir feta. Hon säger så här:

“Vi tycker inte att detta är så himla kul. Övervikt innebär ökad risk för sjukdom och kan innebära ökad mobbing för barn. Att inte kunna ta del av normala aktiviteter, som sport och idrott i olika former, för att man är fet är inte kul.
– Jag tror inte att feta barn har en glimt i ögat när de väljer bullar och glass som mellanmål.”

Så nu vet ni det. Själv tycker jag att bananbyrån mest är avskräckande eftersom jag tycker bananer hör till den värsta formen av mellanmål. Sen är det väl fortfarande föräldrar som väljer mellanmål till sina barn i de allra flesta fallen? Men vi kan ju förbjuda dem att ta den typen av beslut när vi ändå håller på. Övervikt är ju inte så himla kul.

En sak är i alla fall säker. Jag är inte Sveriges Konsumenter. Det är däremot (bland andra) LO, ABF, ett gäng KF-föreningar och Biodynamiska föreningen. Undrar om alla medlemmar där är lika rasande på Bananbyråkampanjen? Det är ju inte så himla kul.

—

Uppdatering: Svend Dahl uppmärksammade mig om att Sveriges Konsumenter till stor del är finansierade med hjälp av skattemedel. 2008 fick föreningen drygt 3,7 miljoner av Konsumentverket, och en knapp halv miljon var medlemsavgifter. Så vi har visst all rätt att vara lite arga på dem i alla fall.

Regeringen har tillsatt en utredning som både handlar om gårdsförsäljning av vin, och huruvida äldreboenden skall få servera alkohol eller inte till maten. Det är välkommet att man tar i gårdsförsäljningsfrågan igen, och kanske ännu mer välkommet att äldre får ta sig ett glas vin till maten.

När det gäller alkohol på äldreboenden är det lite märkligt att det inte är löst sedan tidigare. Svenskan påpekar att kraven för att alkoholservering skall tillåtas borde vara uppfyllda oavsett på äldreboenden, så det är svårt att se särskilt många andra hinder än rent moraliska. Det lär knappast hellre vara ett folkhälsoproblem att ta sig ett glas på ålderns höst.

Det finns goda exempel från friare äldreboenden bara om man tittar över sundet till den danska sidan. För kanske är det snarare i den kommunala styrningen kring boende som är det största problemet, och inte att det saknas nationella riktlinjer kring alkoholservering*. Centern har en stor poäng i att alla borde ha rätt att välja äldreomsorg.

Utan valfrihet i äldreomsorgen är den dödsdömd från början, för varför är det en sån utopi att kunna få välja äldreboende efter lite mer preferenser än bostadsort och sjukdomstillstånd?

–

*Flera skulle säkert vilja välja att bo på helt nyktra äldreboenden också, vilket vore lätt med lite mer valfrihet.

Jag har varit inne och vikarierat lite på Kvällsposten i veckan, vilket bland annat resulterat i en ledare om ungdomsarbetslösheten där jag jämfört lite med Danmark och klagat lite på turordningsreglerna i LAS.

—

I onsdags var jag uppe i Stockholm och höll i en workshop om framtidens biståndspolitik, på ett seminarium med bland andra biståndsministern Gunilla Carlsson. Allt dokumenterades med hjälp av Etherpad och padden från mitt pass ligger här. Jag deltog också i ett panelsamtal med bland andra Joakim Jardenberg. Tyvärr blev det ett lite skevt samtal där tillgång till mat ställdes mot tillgång till information.

Gunilla Carlsson gör i alla fall ett bra arbete för att vara minister, och jag gillar att hon trycker så hårt på informationspolitiken. Se bara avsnitten under ICT4D och transparens här. Sen skrev jag en ledarkrönika på ämnet till Kvällsposten också. Du hittar den här.

—

Dessutom ligger ett sammandrag ute från inkonst-tv. Jag är med ungefär 16minuter in. Jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera programmet, så jag låter bli. Tycker i alla fall det är lite synd att sändningen inte låg kvar på webben direkt efter, utan togs bort och klipptes om. Har inkonst-tv inte hört om bambuser?

—

Sen tänkte jag ta och lägga mig i monogamidebatten också, men hänvisar till bästaste Lisa så länge. Å så vill jag rasa lite på surfa lugnt. Men även det får vänta. Förstår ni inte varför är det bara att ta en titt på den här.

Jag försökte svara på vad för nätpolitik som egentligen behövs, och gjorde ett försök till att formulera fyra nätprinciper. Återfinns på bloggen Skiften. Länk här.

I det inlägget länkar jag bland annat till biståndsminister Gunilla Carlssons newsmillartikel om ett förändrat biståndsarbete. Jag var utomlands och såg inte artikeln förrän nu. Trots det blev jag otroligt glad av att läsa den, inte minst eftersom hon lyfter upp min idé om e-bistånd och även refererar till Juliagruppens fantastiska arbete. En liten bekräftelse på att det går att påverka politiken som enskild individ, till och med ett sånt stort maskineri som biståndsarbetet…

Jag tänkte fortsätta blogga om vad jag haft för mig sedan senast:

- I tisdags hade jag en krönika i Expressen om mammasajter och småbarnskonservatism. Finns att läsa här. Den genererade en bitsk kommentarstråd på facebook, startad av en ledarskribent på en av konkurrenttidningarna, och i mailboxen blev jag både gratulerad på namnsdagen och inbjuden till en herrmiddag. Inte varje dag det händer. Jag vill poängtera att jag inte föreslår någon lagstiftning, utan propagerar för ett värderingsskifte.

- I dag skrev jag i tidningen om att vi borde skrota namnlagen. Ett tack skall riktas till Hanna och Hanna som bistod med bland annat länken till den här artikeln. Det är inte en slump att Åke är ett exempel-namn i min text. Namnlagen är långt ifrån bara en transfråga. Folk borde få heta vad de vill, och föräldrar borde få döpa sina barn till vad de vill. Det måste finnas smartare sätt att hantera föräldrar som vill kalla sina barn för “Bajsunge”, än att byråkratisera frågan till skatteverket. Civilsamhället borde kunna sätta stopp för de fåtal fall det rör sig om – fall som säkerligen har grund i större problematik än namn. Dagens namnlag gör det dessutom svårt för en del barn att få samma efternamn som sina föräldrar. Överförmynderistisk byråkrati så det sjunger om det.

- I morgon börjar Stockholm Pride. Jag kommer hänga lite i krokarna, lyssna på talet och uppfylla stereotypen som faghag. Tipsa gärna om det finns något särskilt jag inte ska missa…

Svenska dagbladet rapporterar att styckpriset för en alvedontablett har ökat ordentligt sedan staten beslutade att bannlysa paket med fler än 20 tabletter i. Jag varnade för det här i slutet av april. Det kommer inte finnas särskilt mycket oreglerad marknad kvar, som apoteken kan konkurrera om efter avmonopoliseringen av apoteksmarknaden…

Det börjar ju dra ihop sig till EU-val, och i EU finns det faktiskt stora poänger i att kryssa en kandidat. Partipiskan viner inte lika högt i parlamentet som i riksdagen, och med få svenska parlamentariker är personer ofta viktigare än parti. Här följer ett gäng starka kandidater från olika partier, utvalda efter kriteriet “mest värda röst”.

Centerpartiet är inte så profilerade i EU-frågor alls. I dag sitter Lena Ek på partiets enda mandat, och har väl inte gjort så mycket väsen av sig alls. På partiets lista finns Marie Wickberg som potentiellt spännande namn, som troligen skulle rösta med den mest liberala delen i den liberala gruppen. Dessutom är Wickberg mer CUF-are än centerpartist, någon som gör att hon bara för den sakens skull förtjänar platser mer än de tre personer som står över henne. Chanserna att hon faktiskt kommer in är dessvärre små, men om du nödvändigtvis skall rösta på centerpartiet – kryssa Wickberg.

Folkpartiets lista toppas av Marit. Hon må vara världens bästa kruttant för mat och jordbruksfrågorna, men i hennes skugga finns Olle. Han drar inte förbi svensk media som en arg tornado, utan kan lätt misstas för en tråkig gubbe som suttit i parlamentet alldeles för länge. Det kunde inte vara mer fel än så. Olle Schmidt tillhör den sällsynta skaran politiker som lyssnar, svarar på mail och kan omvärdera sina ställningstaganden (han gjorde tex. ett hästjobb med telekompaketet). Schmidt lär dessutom behöva alla kryss han kan få, då han hotas både av att folkpartiet bara tar ett mandat, och att trean på listan – Cecilia Wikström kryssar sig förbi. Personer som står på folkpartiets lista med mindre chans att komma in, men som ändå är värda att nämnas är Anders Ekberg och Catrine Norrgård, den senare den enda av liberala kvinnors kandidater som nämner personlig integritet som viktig eu-fråga.

Miljöpartiet har egentligen bara en enda kandidat värd att rösta på, och det är Zaida. Jag håller inte med henne i allt, men hon har hjärtat på rätt ställe, integritet och en sån där politiker som aldrig skulle rösta emot sin egen övertygelse. Det tycker jag är oerhört viktigt, och hoppas på att alla som röstar på miljöpartiet också sätter sitt kryss på Zaida.

Moderaterna har gjort mycket i EU, inte minst tack vare parlamentarikerna Gunnar Hökmark och Christoffer Fjellner. Den senare behöver kryss för att säkra sin plats, och oavsett vad han tycker om inrikespolitik, är det en kandidat som har en liberal kompass som kämpar för att EU skall syssla med rätt saker (fast han behöver hjälp med att netbook-anpassa sin valwebb). Ett annat spännande namn på moderaternas EU-lista är Pia Kinhult.

Piratpartiet har både toppnamnet Christian Engström och andranamnet Amelia Andersdotter som intressanta kandidater. Jag har tidigare puffat för Amelia, som visserligen är rätt mycket mer vänster än mig, men har hjärtat på rätt ställe. Christian är å andra sidan en liberal självklarhet, och vem av dem du än föredrar – sätt ett kryss.

När de gäller de andra partierna har jag svårt att hitta bra kandidater. På sossarnas lista står Evin Cetin rätt långt ner på listan, men jag är smått förälskad i hennes kampanj. Bland kristdemokraterna har jag svårt att hitta ett enda namn som sticker ut från det konservativa paketet (även om Ella kan vara oerhört sympatisk ibland) och hos vänstern tror jag Eva-Britt Svensson förtjänar en mandatperiod till är Erik Josefsson ett självklart kryss. Men ni får gärna föreslå bra kryss-kandidater i kommentarsfältet.

Rasmus Fleischer och Erik Josefsson har grävt i efterdyningarna av telekompaketet och hittat Medina-rapporten som i stora drag är ett förslag med en önskelista från upphovsrättsindustrin.

Medina-rapporten finns att läsa i sin helhet här, och om den går igenom kan EU i princip sätta sig över svensk domstol och bestämma att Piratebay är en olaglig webbplats och att verksamheten där skall stoppas. Detta innan rättegången mot sajtens grundare är avslutad. Jag har svårt att tolka punkterna 30-33 i Medina-rapporten på något annat sätt:

30. Europaparlamentet anser att verksamheten på webbsidor på Internet som erbjuder nedladdning av verk och tjänster som är skyddade av upphovsrätten och närstående rättigheter är olaglig, liksom fildelning (”peer to peer”) av verk eller tjänster utan upphovsrättsinnehavarnas samtycke.

31. Europaparlamentet stöder inrättande i de olika medlemsstaterna av administrativa myndigheter som ska ha i uppdrag att vaka över att upphovsrätten respekteras på Internet, genom en stegvis process och på rättsinnehavarnas begäran.

32. Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet (t.ex. ”Pirate Bay”).

33. Europaparlamentet önskar att verksamheten på dessa webbsidor ska stoppas av medlemsstaternas rättsliga myndigheter.

Rapporten vill dessutom att medlemsstaterna skall ha en myndighet som ansvarar för att upphovsrätten följs på nätet, ålägger operatörsansvar för att bekämpa piratkopiering, och har vida uppfattningar om hur upphovsrätten är den “lämpligaste strukturen för en ekonomi grundad på kunskap och konkurrens”.

Erik och Rasmus har detaljerna. Vi lyckades stoppa de värsta delarna i telekompaketets första omröstning. Dags att stoppa Medina-rapporten innan den går igenom av bara farten…

Folkpartiet, centern och moderaterna har lagt fram en gemensam motion om könsneutrala äktenskap. Den grundar sig på den utredning som tidigare presenterats, och innebär att samkönade par kan ingå äktenskap, antingen borgerligt eller hos den religiösa vigelsförättare som vill genomföra en sådan cermoni. Det finns inget krav på de samfund som beviljas vigselrätt att de skall utföra vigsel för par oavsett kön, utan ändrar i princip bara partnerskapsbegreppet till äktenskap.

Samtidigt har kristdemokraterna lagt fram ett långt mer radikalt förslag, som visserligen grundar sig på stenåldersargument om äktenskapets bevarande, men som skulle särskilja kyrka och stat på riktigt. KD-förslaget innebär att själva ordet äktenskap försvinner från lagtexten, ersätts med giftermål, och att den juridiska biten klaras av med registering hos en myndighet. Staten skulle i så fall inte lägga sig i vad för cermonier som utförs, inte diskriminera någon, och respektera religionsfriheten på riktigt.

Det är sällan jag håller med kristdemokraterna, i synnerhet när det kommer till frågor om familjen, men när det gäller ny samlevnadslagstiftning har de träffat helt rätt. Förslaget är så liberalt och radikalt att jag inte kan förstå hur alla de andra partier som säger sig vara mer framsynta i familjefrågor kommer med knökigare förslag i frågan.

Är det så svårt att skiljas från svenska kyrkan?

—

Jag har skrivit en hel del om äktenskapsfrågan tidigare, läs här. Hanna Wagenius och Fredrik Segerfeldt har kommit till ungefär samma slutsatser. Rayman och Utbult resonerar lite annorlunda.

Fler köper städhjälp. Under rätt förutsättningar hade jag lätt kunnat vara en av dem. Till skillnad mot Mian Lodalen tycker jag inte att städning behöver vara ett andraklass-yrke eller särskilt kontroversiellt alls. Och jo, jag har både städat själv (inte i hem, men likväl fått torka bajs på toalettväggar), och har äldre släktingar som varit tjänstefolk i “finare” familjer.

Skatteavdrag kan vara kontroversiella, men i fallet hushållsnära tjänster, lär det bli bra vinst i längden för de uteblivna skattepengar det kan kosta i första led. Hur många andra brancher nyanställer mitt i lågkonjunkturen? Dessutom är kritiken mindre mot andra brancher med skatteförmåner, som det ROT-avdrag som nyligen återinförts och ger en skattereduktion på t.ex. ombyggnationer i hemmet.

I Sverige är vi rätt duktiga på att leja bort sånt jobb som karlar traditionellt stod för nån gång på femtiotalet. Det är lätt att betala dyra pengar för att låta en maskin tvätta bilen, men svårare att betala en faktisk person för att tvätta hemmet. Visst är det många som äter mat ute, men restaurangmat skattas med dubbel så hög moms som maten som säljs i affär. Kanske inte så konstigt att matlådan spås göra comeback under året.

Äta rätt, hinna med allt, vara jämställd i hemmet, arbeta långa dagar för att göra karriär, och inte bli utbränd innan 40 är svårt att hinna med om man samtidigt måste tänka på e-ämnen, ekomat, närproducerat, GI-värden och långsamt tillagad mat från grunden. Eller att upptill städa, vara en bra förälder, ha ett socialt liv, eller vilka andra delar som hör till att få ihop livspusslet.

Att de hushållsysslor som finns kvar kapitaliseras och kommer ut på marknaden tror jag är sunt både för jämställdheten och för ekonomi. Städning och matlagning är sysslor man borde få betalt för att utföra. Få kvinnor och män vill jobba gratis.