Feminism 2014

Det är lätt att tappa hoppet när man läser om märkliga skäl till friande våldtäktsdomar, om misshandlade kvinnor som blir vräkta för att grannarna tyckte deras skrik och försvar var störande, om att Spanien inför abortförbud, och när SCB konstaterar att det är en bra bit kvar till jämställdhet.

Feminismen har inte gått för långt, utan det finns många saker att jobba för. Men det finns en sak som kan inbringa lite hopp, och det är hur mycket mer diversifierad feminismen är i dag, och hur många fler kvinnor, unga som gamla, som har, och tar sig, en självklart plats i det offentliga rummet.

Brit Stakston skriver mycket bra om hur brokig debatten kan vara, och hur man som en initiativtagare kan ha svårt att släppa ifrån sig problemformuleringsprivilegiet. Heidi Avellan nosar i Sydsvenskan på liknande tema och poängterar att feminismen har olika sidor.

För även om feminismen som sådan vill förbättra kvinnors situation så finns det inte en feminism utan flera. Själv är jag både feminist och liberal, och för mig hänger de båda sakerna ihop. På samma sätt finns det många som tycker att feminism och socialism är en självklar kombination. Ta vården som exempel, en bransch som domineras av kvinnor. De flesta feminister tycker det är ett problem att kvinnors löner är låga och att arbetssituationen behöver förbättras. Som liberal menar jag att kvinnor i vården måste kunna få ha flera arbetsgivare att välja mellan, att få starta sina egna verksamheter och att det är det enda långsiktiga möjliga sättet att ge fler i vården makt över sin vardag. Någon från vänstern skulle säga att det bara går att lösa genom att ge mer av våra gemensamma resurser till vården, att från politiskt håll höja löner och förbättra arbetsvillkoren och att marknaden alltid gynnar män. Ett feministiskt problem med två vitt skilda lösningar.

Som liberal feminist menar jag att ekonomisk frigörelse är viktig. Att ha min egen inkomst och inte vara beroende av vare sig staten, familjen eller en partner för att försörja mig. Jag tycker att självbestämmandet över den egna kroppen borde vara absolut och tycker att både aborter och sexhandel ska vara lagligt, även om det är två saker jag helst skulle vilja slippa att göra själv. Jag tycker att samhället måste bli bättre på att lagföra våld i nära relationer och förhindra hedersbrott. Om jag hade haft tillgång till kärnvapen skulle jag rikta dem mot Iran och göra upp med könsapartheiden för gott.

Det finns både stora och små feministiska frågor, och kan man inte förändra de stora problemen direkt kanske man kan göra något i det lilla. Jämställdhet till vardags handlar om hur man bemöter andra människor, vad man förväntar sig av kvinnor och män och hur mycket man vågar utmana sina egna föreställningar. Om man väljer en partner som respekterar en för den man är istället för att kräva självuppoffringar, omger sig med vänner som har annan bakgrund, perspektiv och livsmål än du själv, och om man själv funderar på sitt eget handlande, så tror jag att man kan komma långt.

Jag försöker vara en bra förebild för mina yngre syskon, visa att det är okej att gilla både klänningar och teknik, stötta lillsyrrans minecraftspelande, uppmuntra dem alla att gå sin egen väg och inte bara den förväntade. Kanske kan det göra något. Jag har generationer av feminister att tacka för att jag kan få leva det liv jag gör i dag, det är vårt ansvar att lämna en bättre värld till nästa.

Sedan sist har jag dessutom skrivit om vinster i vården och om svensk knarkpolitik.

1 thought on “Feminism 2014”

Comments are closed.