Farliga forskningslarm om spelvåld

I dag har en grupp hjärnforskare fått utrymme på DN Debatt och skriver om att “Dataspelsvåld minskar ungas förmåga till empati”. Artikeln grundar sig på en forskningssammanställning, en metastudie, gjord av Craig A. Anderson, professor i socialpsykologi vid Iowas delstatsuniversitet. Anderson har valt ut och tittat på 100 studier och menar att det nu är bevisat att våldsamma datorspel orsakar aggressivitet hos barn.

Jag håller inte med, och jag är inte ensam. Craig A. Anderson har fört ett korståg mot våldsamma datorspel länge, något som man skall komma ihåg när man läser hans resultat. Anderson har letat efter bevis för tesen att dataspelsvåld är skadligt, och har sålunda hittat dem. Kritiker lyfter fram att Andersons urval av studier är dåligt, att studierna har liten koppling till aggressivitet, är dåligt genomförda och att metastudien inte lägger fram tillräckliga vetenskapliga bevis för att Andersons tes håller.

När studien publicerades i USA kritiserades den hårt för att ta resultatet ur sin kontext och orsaka moralpanik hos allmänheten. Det finns nämligen ingenting i studien som visar att våldsspelande unga agerar mer aggressivt i samhället, eller att “problembarn” som spelar våldsspel är aggressivare än problembarn som inte spelar våldsspel. Det, om något hade varit intressant att se en studie på, liksom, hur mycket fler våldsbrott som hardcorespelarna som sitter nyktra inomhus i en källarlokal under fredagskvällarna egentligen begår…

Jag har under de senaste åren hunnit läsa rätt många studier. Som den här danska genomgången som hävdar att actionspel och racerspel är “farligare” än First Person Shooters, och som visar att det finns ett samband mellan aggressivitet hos spelaren, och hur länge man spelar. Att bli avbruten i sitt spelande efter bara några minuter gör spelaren mer aggressiv, än om man får spela en längre stund. Eller vad sägs om den här studien som menar att de studier som visat att dataspel kan orsaka aggressivitet är direkt undermåliga, och som lyfter fram att det snarare finns motsatta resultat. Den studien är till och med publicerat av det annars så moralistiska svenska folkhälsoinstitutet.

Det finns fler studier och fler bevis för den som letar. Jag tycker det vore direkt tråkigt om svensk media helt plötsligt godtog Craig A. Andersons forskning som absolut sanning bara för att fyra svenska hjärnforskare skriver om det på DN Debatt. Det rör sig trots allt om forskning som är högst subjektiv och som tolkat de hundra studierna för att uppfylla sitt eget syfte. Det finns några saker man skall vara vaksam på, som är vanligt i de studier som vill hävda att det finns ett samband mellan aggressivitet och spelvåld:

– Studier som låter små barn spela våldsspel som är gjorda för vuxna
– Studier som avbryter spelandet i förtid, inte låter spelarna spela klart banor, och som gör spelvåldet helt kontextlöst.
– Studier som bara tittar på effekter inom den närmsta tidsrymden (tex. vilken leksak barnet valde timmen efter man spelat)
– Studier som struntar i sociala faktorer. Huruvida problemungar som spelar dataspel blir lugnare/mindre brottsliga/mindre aggressiva vet man faktiskt ingenting om (men jag har läst studier som öppnar för möjligheten att problemungar som spelar spel agerar ut i spelen istället för i köttvärlden)

För även om det så finns ett samband mellan våldsamma datorspel och aggressivitet behöver man sätta det i sitt sammanhang. Är det kanske så att man söker sig till våldsspel om man är aggressiv? Kan man kanske få utlopp för aggressiva känslor genom dataspel? Vad är egentligen alternativet till våldsspelen? Är det kanske till och med skadligt att dra förhastade slutsatser om våldsspelens effekter?

Tänk om dataspel hade fått så mycket status i forskningen, att man åtminstone såg spelen i ett sammanhang?

Uppdatering: Missa inte Giselas sågning av hela DN-artikeln. Hon går in på fler av argumenten i artikeln än bara Andersons forskning. Här kan man läsa om en nästintill dagsaktuell studie som visar att våldsspel inte orsakar aggressivitet, och här kan man läsa om third person shootern som utvecklats för att hjälpa barn slåss mot sin cancer. Tack till Jonas och Evelina för tipsen!

Till sist: Metastudien är trots allt från mars. På sidan 87 i Är det så farligt? hänvisar jag faktiskt till den. Rätt långt innan den hamnade på DN Debatt. Jag var bara tvungen att säga det.

14 thoughts on “Farliga forskningslarm om spelvåld”

  1. Skall du försöka få in en replik? Apropå folkhälsopolitik är ju Herr Ingvar rabiat motståndare till bl.a proffsboxning, mma och hockey (!). Följande citat tycker jag talar väl om hans perspektiv:

    “Martin Ingvar är forskare och det enda han ser är en hink med hjärnceller. Mitt perspektiv är att dessa hjärnceller är fyllda med önskningar. Människorna som utövar MMA gör det av fri vilja. Deras önskningar kan man inte bortse från.”

  2. Jo, som gammal hårdrockare har man ju förstått många gånger av moraltanternas visdomsord att om man lyssnar på så hemsk musik så blir man barnamördare, minst.

    Och se så hemsk jag blev!

  3. Skulle ju inte vara fel om din utmärkta kommentar till DN-debattartikeln blev publicerad i DN som replik.

  4. Jag har spelat våldsamma sen barnsben och är inte våldsam alls snarare irriterad på dess forskare som påstår att det är skadligt.

    Allt hänger ju på hur barnet är som person och det kan ingen forskare förutspå.

  5. Hej Johanna!
    Jag försöker finna ett sätt att kontakta dig på och det här verkar vara det smidigaste (?) då jag inte hittar någon mailadress. Jag är intresserad av att prata med dig för en skolartikel om lycka kontra hälsa.
    Hoppas du är intresserad. Tacksam för snabbt svar.
    MVH Emelie

  6. Det du missat i din analys är att det finns sa: 5 nya studier som studerat longitudinella effekter av våldsamma dataspel. Alla ser att det finns signifikant ökad förekomst av aggressivt beteende (observerbart av föräldrar/lärare eller skattat) ju våldsammare spel man spelar. Detta gäller både om man tidigare varit våldsam eller ej. Varför tar du inte upp dessa mycket viktiga studier? Även om Anderson är involverad i en del har han inte gjort allt! Longitudinella studier är de som starkast visar på ett samband och man har faktiskt mätt beteende, inte någon kvasivariabler. Om du inte läst dessa rekommederar jag dem varmt!
    Hälsningar
    Anders N

  7. Och här är referenserna:

    Anderson et al. (Longitudinal Effects of Violent Video Games on Aggression in Japan and the) Pediatrics 2008

    Möller et al Exposure to Violent Video Games and Aggression
    in German Adolescents: A Longitudinal Analysis. Aggressive Behavior 2009

    Slater et al Violent Media Content and Aggressiveness in Adolescents : A Downward Spiral Model Aggressive Behavior 2009

  8. Anders Nordström, lite länkar hade ju varit trevligt, såhär på internet 🙂

    Jag skummade igenom den tyska studien, och den visade ju bara visst ökad aggressivitet om hur 143 ungdomar uppfattade sig i hypotetiska situationer. Den verkar dessutom röra sig om rätt enkel kvantitativa resultat som inte tar hänsyn till vare sig individuella avvikelser eller sociala faktorer. Artikeln visar någon sorts empiriskt samband, men de belägger faktiskt inte att det är just de våldsamma dataspelen som ökat den självskattade aggressiviteten, och inget annat. Som att de blivit äldre. För något som konstateras i diskussionen i studien är ju att testgruppen spelar relativt lite dataspel.

    Sen i ett rätt allmänt perspektiv; att hävda att spelvåld är farligt och sen hänvisa till forskning om hur vuxenspelen GTA & CS påverkar 13-åringar, känns sådär, moraliskt tveksamt. I synnerhet när forskningen struntar i den sociala aspekten att 13-åringarna (i snitt) uppenbarligen har föräldrar som låter dem spela de spelen.

  9. Man kan givetvis samla en mängd undersökningar som bevisar en tes och kalla det för en metaanalys.
    Men det korrekta sättet att göra en metaanalys är att gå igenom samtliga studier på ett område och sålla bort de som inte uppfyller kraven på vetenskaplig kvalitet, d.v.s. är prospektiva och randomiserade.
    Jag tvivlar på att Craig A. Anderson har gått tilväga så.
    /BR

  10. Hej Johanna!

    Jag kikade lite på ditt inlägg om spelvåld. Första länken till DN-debatt verkar död, eftersom den länkar till
    http://www.dn.se/debatt/dataspelsvald-minskar-ungas-formaga-till-empati-1.1229200, jag tror att du är ute efter
    http://www.dn.se/debatt/dataspelsvald-minskar-ungas-formaga-till-empati
    Jag har även problem med “vad sägs om den här studien” som länkar till
    http://johannanylander.se/www.fhi.se/PageFiles/3314/r200518barn_dataspel0504.pdf

    Tack för ett spännande inlägg om våld i medier och länkarna som hör till.
    Jag vill inte ha mitt inlägg publicerat.

    Fd LUF-medlem
    Bertil

  11. Moralisk panik – Återigen

    Videovåld, Dansbanor är två klassiska exempel där man visar att det finns tendenser, högre frekvenser, större risk att etc beteeenden som är mer destruktiva.

    Faktum är att de sannolikt också “stämmer”. Sen kommer motargumenten som också “Stämmer”. Så om man är i det som vi kan kalla riskgrupper så är det väl inte särskilt otroligt att man påverkas. Sannolikt rätt mycket.

    Jag vill aboslut att de som ser mina TV-serier påverkas. Att de också skall bli aggressivare hoppas jag ju inte. Men vissa kan bli det (nu ha jag ej gjort så mycket våld så risken är minimal).

    Men för de flesta är det stimulerande, utvecklande annars skulle de inte hålla på med spel.
    Nu har jag hört det här så många gånger att jag inte tänker sätta mig in i teorin denna gång, åtminstone inte än.
    Leif Mohlin (som själv finner spel rätt ointressant i och för sig).

Comments are closed.