Självcensur i barnböcker

Tidningen Vi läser rapporterar om en hårdare självcensur i barnboksvärlden. Det är inte längre okej att i barn- och ungdomsböcker beskriva personer som röker, dricker, svär eller sysslar med andra omoraliska laster som barn helst inte skall utsättas för allt.

Och visst, det är knappast någon som blir nöjd och glad om barnböckerna skulle uppmuntra barn till att syssla med nämnda saker, men att förneka att de ens existerar, och ignorera bort dem från barnboksberättelserna?

Svenskans Sanna Rayman lyfter upp Emils fylla på jästa körsbär och frågar sig om Lindgren hade fått skriva den berättelsen för dagens barnboksredaktörer. Det är nog snarare svårt att hitta en barnberättelse från vare sig Astrid Lindgren eller, säg Tove Jansson, som inte innehåller vare sig svordomar, tobak eller alkohol. Och hur är det egentligen tänkt att barn ska lära sig tackla verkligheten om man aldrig får höra om någon som lyckas med just det?

Bland moderna barnberättelser finns den helt fantastiska barnfilmen Torkel i Knipa. Den innehåller det mesta.

…och Anders ska ha credd till att ha tipsat om barnboksartikeln från första början.

7 thoughts on “Självcensur i barnböcker”

  1. Självcensur är läskigt, eftersom den kommer omärkligt, och på bred front.

    På grund av diskussionen kring barnporr på nätet roade jag mig t.ex. med att bildsöka på Carl Larsson, för att se om jag hittade de illustrationer på vilka han avbildat nakna barn – i barnkammaren, badande i en sjö.
    Men det var fan lögn att hitta. Barnkamamrbilden hittade jag, i låg upplösning på en udda hemsida – men inte den med barnen som badar. Hur kommer det sig? Avsiktligt valde jag just att söka på bilder som är allmängods och väldigt kända.

    Privatpersoner med bloggar och hemsidor aktar sig för att lägga upp bilder som kan uppfattas som kontroversiella, helt enkelt. Och så förvandlades sommaridyller till snaskig barnpornografi med pedofiler lurandes i buskarna.
    Hur blev det så?

    Pippi Långstrumps pappa – negerkungen – är en annan sån censurgrej.

    Hur ska vi nu göra med Alfons Åbergs pappa som röker pipa hela tiden?

    Jag tycker att det är en oerhört läskig utveckling.

    FIlmbranschen i USA på 1930-talet är ett väldigt bra exempel på hur det har gått baklänges, mot mer och mer censur. Bröderna Fleischer, med Betty Boop, tröttnade på att göra film, för deras gränser drogs allt hårdare och hårdare, så att sexiga Betty till slut blev helt avkönad, gullig och familjetillvänd. Mae West tröttnade också på filmcensuren, som bara blev hårdare och hårdare.

    Hur många intressanta konstnärer ska vi gå miste om på grund av censurklimatet?

  2. intressant blogg,…till och med nu i stadiet att jag kan rekommendera den. Får lägga mer tid på att kolla ditt mångsyssleri.
    Avdelningarna Snygga Män och Heta Kvinnor är förstås mest en KUL Grej om jag fattat rätt

  3. Självcensur är på gott och ont – det beror på ämnets karaktär. – ta t.ex. genus-tänket. Att arbeta efter ett genus perspektiv är idag inskrivet i skolans läroplan men när jag kom till den arbetsplats jag nu arbetar på verkade ingen av mina medarbetare på djupet begripa vad det verkligen kräver och hur det ska lyftas.

    Vad genus kring barn framför allt handlar om är att ge alla barn chansen att våga vara den de är och inte låta sig begränsas av förutbestämda roller oh meningar om hur kön konstrueras och är..

    Det handlar om det sociala könet och när man börjar arbeta i dessa perspektiv blir resan mycket spännande. Det är fullkomlikgt rörande att se killar som sen liten ålder trott att bara vissa lekar är tillåtna och att en viss image är det enda som är ok, bli totalt uppslukade i kreativitet och lekar som tidigare ansetts traditionellt tjejjiga eller bara för flickor..

    Både pojkar och flickor är oerhört nyfikna på varandras stöpta områden och jag måste säga att det är rent skrämmande hur stöpta dessa områden fortfarande är. När hämningarna till slut brister så kan vad som helst hända i leken (av god karraktär) och barnen blir mer kompletta och trygga som indvivider – bl.a. vidgas den sociala repertoaren och aktivitets repertoaren. Barnen blir stärkta i sin identitet för de behöver inte leva upp till tidigare förväntingar..

    Går man då till barnlitteratur så hittar man fortfarande läskiga exempel på hur könsroller vidmakthålls och hur dessa cementeras när böckerna om och om igne läses för barnen sen de är små. De flesta barnböcker har en pojke som huvudperson och om det är en flicka är hon ofta busig och mer som en pojke. Förändringen är på väg men fortfarande läser vi ju denna litteratur för våra barn. Häromdag tog jag fram en Alfons Åberg bok och läste för en flicka i förskoleklass ålder. När jag läst färdigt kände jag mig tvungen att resonera med henne om det som stod i boken och se hur hon såg på det och som tur var så var livet runt henne såpass annorlunda än i boken, så för henne blev det som stod där jätte konstigt. Boken handlade om när Alfons leker med Milla och pojkarna retas eftersom Milla är en flicka. Till sist beslutar sig Alfons för att Milla går att leka med för hon hittar på så mycket spännande.

    Och visst är det bra att man kan ge exempel på att flickor kan vara intresserade av andra saker än det som pojkar tror att flickor bara gillar. Men det är ett återkommande tema i litteratur, att tjejer får vara med eller är ok för att de är tuffa, modiga, mm och gör sådant som traditionellt sett är det som killar leker.

    Man kan vända och vrida på det hur texter kan kan tolkas av barn men man måste tänka på att barn kanske inte läser in den analys som vi gör, dvs att se olika dimmensioner. Det känns också underligt att man beskriver pojkarna som varandes en så enhetligt grupp, dvs att en pojke bara vill vara med en tjej i leken om hon är spännande. Det finns pojkar och män som attraheras av helt andra sidor hos en tjej kompis därför att de själva saknar den egenskapen eller för att de själva har den, att de te.x är blyga, djupa, känslosamma, kan prata bra, gillar lugna saker, gillar kluriga saker, gillar dockor eller att leka mamma pappa barn..

    På min arbetsplats leker idag pojkar och flickor tillsammans i de flesta lekar. Det finns ingen dockvrå det finns ett hus, det finns ingne pojkbygg hörna där finns en hörna där man bygger med allt möjligt och kill och tjejlego är mixat i lådorna. När det pysslas törs fler pojkar testa eller är spontant intresserade och pojkarna har kommit loss med dans och teater och vill ha egen tid eller tid med flickor för att skapa pjäser och danser. Vissa årskullar är lättare att “öppna upp” än andra. Men vad jag tycker mig se är att barn som bekymmerslöst lekt över könsgränserna ibland tappar denna lek när det är dags för skola. Men vi jobbar vidare och vårt arbete har nu smittat av sig på andra fritidshem i området – ändå är det skrämmande att vi inte kommit längre..

  4. Jag tycker att Astrid ger lite blandade signaler i just historien om Emil och griseknoens fylla. Hon beskriver hur hemskt Emil hade det under natten när Alfred sitter uppe och tar hand om honom (och hans föräldrar sov lugnt?). Sen beskriver hon en tryckt och obehaglig stämning när Emil och hans mamma (och griseknoen) är på godtemplarmötet.
    Ett tydligare avståndstagande mot fylleri har vi annars i Titta Madicken, det snöar. Där blir Elisabet lämnad i skogen efter att ha åkt bakpå en släde som körs av en man endast känd som Andersson. Medan han kör super han och sjunger “Nu ska Andersson ha livat, nu ska Andersson bli full”, och när han upptäcker Lisabet bakpå släden slänger han av henne och kör vidare.

Comments are closed.