Duktiga feministiska män
Elin Grelssons inlägg om Hans Scheike som blev en text om vänstermän, fullkomlighetskåteri och Johan Berggren fick mig att fundera på feministmannen och den moderna popkarlens (jag tycker fler män borde kallas för karlar, ett mycket underskattat begrepp) kvinnosyn.
Jag har kallat mig för feminist sen jag var sisådär 14, och jag har från ungefär samma tid umgåtts i rätt mansdominerade kretsar. Jag har många manliga vänner, och som tjejkompis har jag ofta fått hamna i rollen som relationsrådgivare och tjejexpert. Mina bröst ger mig tydligen expertkunskaper om andra individer med bröst. Typ.
Om mitt empiriska underlag av killkompisar och expojkvänner har någonting av värde, så är det att begreppet “feministisk man” har mycket lite värde.
Jag har sett den snälla feministiska killen kontrollera och isolera sin flickvän totalt från omvärlden. Sett den ofeministiska notoriskt otrogna killen totallacka på flickvännen när hon pratade i telefon med sitt ex.
Jag har lyssnat på hemmafrudrömmar från killen som till slut stadgade sig med en framgångsrik karriärkvinna, och lyssnat på individualistens familjeplaner på fru och tre barn, utan att själv vilja offra någon del av sin egen karriär.
Jag har träffat många killar som kallar sig för feminister, men som ändå behandlar sin flickvän som en skör blomma, någon som behöver tas om hand och försvaras, i stället för att vara en jämlike. Jag har träffat många män som tycker feminismen är roten till världens onda, men som behandlar kvinnor i sin närhet som likar, och aldrig skulle drömma om att se ner på dem.
Jag har träffat sjyssta mansfeminister, och idioter till ickefeminister. Jag tror inte att det är feministbegreppet som är det viktiga, eller ens att män som kallar sig för feminister är duktigare än andra. Det viktiga, och de bästa killarna, är de som klarar av att behandla tjejer i sin närhet som likar. Som inte placerar kvinnor på piedestaler eller ser dem som sköra porslinsdockor man måste skydda.
Och det är inte duktigt att som man behandla kvinnor som sina likar. Det är en självklarhet.
Tags: duktighet, feminism, jämställdhet, liberalism, män, relationer, vänster
March 16th, 2010 at 10:54
Bra sammanfattning där. Som alltid gäller att det som räknas är vad man gör, inte vad man säger att man gör.
March 16th, 2010 at 11:04
Ja, bra. Tycker du belyser hur stora individuella skillnader faktiskt kan vara, trots enande begrepp. Själv har jag blivit sämst behandlad av en kille som röstar på Fi och för en annan fick jag inte skämta om könsroller, eftersom det är kvinnoförnedrande. Duktiga feminister indeed. De som erkänt min frihet har ofta varit de som varit mindre fixerade vid begreppen. Men som jag uppfattar att du säger, det går inte att dra några giltiga generaliseringar utifrån det.
March 16th, 2010 at 11:08
Det är det där med att kalla sig feminist och vara feminist. Många gör gärna det ena men vill inte behöva bekymra sig med det andra.
(Samma sak med att vara “snäll kille.”)
Och ja, duktighet är bullshit. Det är som en Chris Rock-monolog, där han pratar om att vissa vill ha cred för att de tar ansvar för sina barn eller aldrig suttit i fängelse. Shit, you SUPPOSED TO.
March 16th, 2010 at 11:58
Neeeeejjj…. vi måste ju dela UPP världen i grupper, annars kan vi aldrig ställa dom MOT varandra… *ironi*
Bra skrivit… behandla människorna för vad dem gör, inte vilka etiketter dem (eller andra) sätter på dem.
March 16th, 2010 at 13:47
U made my day!
Det känns precis som att se någon vakna upp från en fundamentalistisk religiös sekt då jag läst ditt inlägg.
Välkommen till min värld där vi inte dömer ut varandra för att vara genetiskt ojämlika (onda män och oskyldiga kvinnor)
Välkommen!
March 18th, 2010 at 02:01
Men jag vill vara duktig feministisk kille! Acceptera mig!
July 25th, 2010 at 17:12
Tyvärr är det allt för vanligt inom feminismen att placerar kvinnor på piedestaler och att se dem som sköra porslinsdockor som måste skyddas. Just därför är jag inte feminist.
August 21st, 2010 at 22:52
Duktiga feministiska killar (som Daniel Brockman) är rent ut sagt skräp. Ett skämt för mänskligheten. Tack och lov är de snart utrotade eftersom kvinnor väljer att skaffa barn med män och inte med musar.
Kvinnor ska självklart behandlas som lika. Det går alldeles utmärkt utan att som man, försöka bli kvinna.