Våld i dataspel, del 2
Kristdemokraten Anders Bergsten – han som förra veckan ville förbjuda GTA IV, har fått en replik på sin debattartikel i Expressen. Nu pratar han inte längre om våld och sex i dataspel, utan bara om våld, och vill att PEGI-systemet skall bli lagstiftning.
Bergsten skriver:
“Jag avsåg med min artikel inte enbart debattera spelet GTA-4 utan mer generellt ta upp en diskussion om den våldskultur som breder ut sig, i synnerhet bland ungdomar. Hur har beteendet att sparka mot huvudet på en liggande person lärts in? Det är här som spelvåldet kommer in.”
Han totalt struntar i fakta som säger att under tiden dataspel sprids, har våldsbrottsligheten bland unga konstant minskat, och att den vetenskapliga forskning som finns om våld i spel tydligt säger att det inte är våldet i spelen inte är farligt för spelaren. Att många av de som röstat i Expressens nätundersökning vill förbjuda våldsspel, gör inte att våld i dataspel blir mer farligt. Även om Bergsten verkar tro det.
Inte heller är argumentet att
“15 länder har gått längre och infört åldersgränser för försäljning av spel i butikerna. Tyskland, Irland, Italien och Storbritannien har helt förbjudit vissa våldsamma spel.”
en anledning för Sverige att följa deras exempel. Föräldrar bör vara de som är ansvariga för sina barn, och det känns faktiskt småfånigt att dataspelsbutiker skall kunna straffas för missade legitimationer (seriösa butiker är stenhårda på PEGI redan i dag), när andra åldersgränsbelagda varors system inte fungerar hundraprocentigt. Åldersgränserna är dessutom rekomendationer, och föräldrar bör ges ansvaret för vilka spel deras barn får spela. I de fall där föräldraransvaret brister kan även Bergsten glömma att lagstiftning skulle ha någon effekt.
Till sist skriver Bergsten att han hoppas på branchens egen självsanering – när åldersgränser är lagstiftning och de våldsammaste spelen är förbjudna. Det verkar som kärnan i Bergstens resonemang, och det som man bör reagera mest emot. För om gränser inte skall kunna brytas, var finns då utvecklingen? Kulturyttringar i alla dess former har alltid provocerat. Inte alla, och inte för alla, men om kultur, vare sig det är dataspel, filmer, böcker, musik eller tavlor, inte får utforska gränslanden för vad som är socialt accepterat, vad lever vi då i för demokrati?
May 19th, 2008 at 20:26
Bra sagt.
På tal om hur kultur alltid provocerat och skrämt måste jag bara sprida den här artikeln från Wired: The Culture War.
May 20th, 2008 at 18:55
Jag misstänker att du med flit utelämnat att nämna att det finns undersökninga som visar på att barn som spelar våldsamma datorspel är mindre vålsamma än barn som spelar alt som kommer från “problemfamiljer”. Jag vill inte gå in exakt i vad jag menar med problemfamiljer för jag kommer inte exakt ihåg vad undersökningen visade på men slutklämmen var att dessa “våldsspel” absolut kan bidra till minskat våld bland barn.
Notera att i ordet barn kan mycket och många rymmas. Personer som saknar viss empati till exempel. Ett annat exempel är personer under 18 år. Självklart hade man kunnat översätta till ungdomar men det är en mera flytande åldersgräns där… Hur som helst vill ni vara så kan ni ersätta ordet barn med “person” istället!
May 20th, 2008 at 19:53
Tim, den här undersökningen går igenom ungefär det du nämner, om att sociala förhållanden spelar in. Barn som kommer från ordnade förhållanden är mindre våldsaamma än barn som kommer från “problemfamiljer”, och flickor är mindre våldsamma än pojkar, oavsett om de spelar eller inte. Den undersökningen tar också upp att barn från problemfamiljer som spelar våldsamma spel är mindre våldsamma än de som inte spelar.
De flesta undersökningar jag läst om våld och spel är gjorda på små barn (under 12 år), men tror att digra-rapporten (den jag länkat till ovan) är på högstadieelever. Var något år sedan jag läste igenom allt dock.
Här hittar du en till vetenskaplig undersökning på ämnet, och här finns en till.
May 24th, 2008 at 10:42
“Hur har beteendet att sparka mot huvudet på en liggande person lärts in? Det är här som spelvåldet kommer in.”
Det är intressant hur kritiker till våldsamma datorspel alltid försöker få det att låta som att det är spelen som introducerar våldet, när det snarare är tvärtom. Dvs att spelen är en spegling av verkligheten.