Skolan och statliga pekpinnar

Eftersom att skolpolitiken verkar vara en aktuell fråga, så får det väl vara dags för ett blogginlägg på ämnet.

Igår var det skolminister Björklund som var på tapeten med en intervju i SvD där han krävde mer svenska, historia och religion i skolan, och idag går utbildningsministern, tillika folkpartiledaren Leijonborg ut på DN debatt och vill premiera språk och mattekunskaper.

Till att börja med. Det är enkelt att kräva mer kunskap för elever i allmänhet. Det finns alltid något ämne som man från politiskt håll tycker att utgångna elever är för dåliga i, oavsett om det rör sig om samhälls eller naturvetenskapliga ämnen. Lite noterbart är det allt att Björklund bara vill fokusera på samhällsämnen och man först enligt Leijonborg på gymnasienivå skall prioritera matematikkunskaperna.

Risken med det är att elever som har svårt med matten redan på högstadiet slås ut på gymnasiet och inte kommer kunna läsa vidare på högskolan sedan. Matematik A skall enligt Leijonborg ha ett godkäntkrav för att en elev skall få fortsätta plugga på högskolenivå, och även om jag personligen tyckte matte var kul/lätt och läste ända upp till E-kursen, så känner jag många som hade problem redan med matte A, fast som garanterat skulle klara sig alldeles utmärkt på något av de icke-matte-fokuserade högskoleprogrammen.

När det handlar om grundskolan, så kommer knappast Björklunds krav göra vare sig till eller från. Påverkar det något, så är det en brist på naturvetare, eller i alla fall på elever som är duktiga i naturvetenskap. Det är en rätt sjysst balans på ämnena idag, och istället för att sätta mer politisk styrning över vilka ämnen som är viktiga eller inte, så borde skolorna få mer frihet över tid de kan lägga på ämnen de anser har för låg prioritet. Vad beträffar en ökning på ämnet religionskunskap, så om målet är att få lite mer förståelse för kulturer, så är det snarare en utrensning av gamla läroböcker och fortbildning av personal som behövs, än flera timmar i skolan.

På högre nivåer borde den statliga styrningen vara ännu mindre. Istället för att prioritera specifika ämnen, så skulle staten lätt kunna ge högskolor och universitet möjlighet att vikta betygen själva, så att de ämnen som är relevanta för utbildningen väger tyngre än andra. Sorry Leijonborg, men jag har haft mycket mer nytta av den lokala kursen bild och form (lokala kurser brukar beskrivas som flumkurser), än matte E under min utbildning, varför skall då den senare i din skola vara värd mer?

Dessutom verkar Leijonborg helt och hållet glömt bort möjligheten för högskolor att ha alternativa antagningsprocesser, något som (enligt min erfarenhet) ger både mer motiverade studenter på rätt linje, och bättre kan ta ut människor som uppfyller rätt krav.

En annan sak som påverkar studenter, och som tas upp idag, är att höja bostads och studiemedlen till unga. Studiemedlen håller jag med om. Det borde vara möjligt att låna mera för att öka det ekonomiska svängrummet (man har kass ekonomi som student). Men att höja bostadsbidragen ytterligare skulle bara få konsekvensen att färre studenter skulle välja att jobba extra, och också vara en anledning till de kommunala bostadsbidragen att höja hyrorna ännu mera. Det blir helt enkelt studenter som inte jobbar något som får råd att bo stort. Knappast logiskt, utan luktar planekonomi.

2 thoughts on “Skolan och statliga pekpinnar”

  1. Nu får du kalla mig stock-konservativ men jag tycker man skall kunna begära av en student som studerar på högskola och/eller universitet att han/hon har en god grundläggande utbildning som även innefattar matematik. Då kanske vi skulle slippa t.ex. alla människor som inte förstår skillnaden mellan procent och procentenheter!

  2. “Dessutom verkar Leijonborg helt och hållet glömt bort möjligheten för högskolor att ha alternativa antagningsprocesser”

    Precis min tanke! Till journalistutbildningen var det inträdesprov, och det tyckte jag var utmärkt!

Comments are closed.