Intellektuell egendom
Går det att äga en strof, en mening eller en symbol? Kan man äga en melodi, en text eller en bild? Finns det någonting som heter intellektuell egendom, och vad är då det? Var ska man dra gränsen för vad som är ägbart? Kan man äga abstrakta saker?
Som liberal så värnar jag givetvis om äganderätten. Varje individ ska kunna äga sin egendom, sina skapelser och sitt liv. Det är grunden till all form av frihet.
Men om någon låter mig äga mitt liv, mina skapelser och min egendom, samtidigt som denna någon tar efter det, kopierar det, gör lika dant? Har jag då rätt till den kopian, eller är det den person som skapat kopian som borde äga den? Det kan ju inte vara stöld eftersom jag har kvar det som är mitt.
Ska vi förbjuda de marknadskrafter som vill använda sig av denna formen för marknad? Eller istället tillåta och hitta ett egenvärde i att vara först och istället drivas till förbättring, utveckling och framtid?
August 28th, 2005 at 22:55
[Långt och rörigt inlägg nedan.]
Ska vi förbjuda de marknadskrafter som vill använda sig av denna formen för marknad? Eller istället tillåta och hitta ett egenvärde i att vara först och istället drivas till förbättring, utveckling och framtid?
Hmm. Men om vi ska resonera konsekventialistiskt kanske det finns skäl att oroa sig för att copyrightbefria medievärlden.
Säg att t ex Metro fritt kan ta Nathan Shachars texter från DN:s web- eller morgonutgåva och ge ut dem som sina. Detta skulle innebära att en stor del av DN:s konkurrensfördel försvinner. Varför köpa DN för 15 kr om man kan få en gratis Metro med i stort sett likvärdigt material?
Det rationella inom det legala ramverket för Metro blir att ta texterna (de är gratis). Det rationella för ett affärsmässigt DN blir i sin tur att dra in Shachars tjänst och köpa TT-material och texter från stringers (man måste ha nyheter, men det är dyrare att skaffa sig fördelar genom dyra kvalificerade korrespondenter). Det betyder i sin tur att innehållet i både DN och Metro kan utarmas.
När det gäller väldigt aktuella nyheter kan nog en del hemlighållas för konkurrenterna till publicering. Men vad gör man med webutgåvor (varför köpa access till di.se, economist.com… om man kan läsa allt material på helt lagliga anderscontentsamling.se)? Och förstör man inte marginalerna för publicering av essäer, längre reportage… egentligen allt icke dagsaktuellt material som passar tidskriftsformatet? Det gör att tidskrifterna blir väldigt beroende av att antingen ha en extremt lojal läsekrets (vilket går mot nätets mix-match-ideal), eller att ha starka och publicistiskt intresserade sponsorer i ryggen (modell Axess, som inte är ett dugg annonsberoende).
Håller till viss del med om resonemanget kring skillnaden kopiering/stöld. Men är inte riktigt nöjd med det till sin helhet, som denna text kanske antyder. Och alldeles oavsett den tankebanan finns det goda skäl att inte hävda att en helt avskaffad upphovsrätten skulle leda till en explosion av kreativitet och mångfald.
August 28th, 2005 at 23:36
Det som kanske inte riktigt framgick i inlägget är att jag givetvis tycker att kopierar man någon, så ska man berätta vem man kopierat; inte hävda att man skrivit/ritat/komponerat saken själv.
Om det nu är Nathan Shachars texter som läsarna vill ha så kommer man ju se till att Nathan Shachar producerar texter till någon till slut, oavsett om det är Metro eller DN som publicerar dem. Fri konkurrens.
Som de ser ut idag så kommer ju i princip alla tidskrifter i tryck innan någon publicerar de på nätet och borde då inte heller ha något större problem med för tidig publicering av sitt material och fortfarande sälja tidskrifter. Textmaterial överlag är någonting som fortfarande är oslagbart i pappersform.
Sen är ju frågan vad som egentligen är din text. Är det den exakta citerade kopian, eller kan det vara en omformulerad text som handlar om samma sak?
[kanske ännu rörigare svar]
August 29th, 2005 at 00:25
Håller med om att tidskrifter gör sig bäst på papper. Men jag talar alltså om att jag tar någons text och trycker den.
Så fort jag får senaste numret av någon tidskrift, låt oss säga Arena, scannar jag alla texter, och trycker i stor skala pirattidningen “pArena”. Eller så kanske jag gör pSamhällstidningen, där jag blandar bra artiklar från Arena, Axess, Wired, Smedjan, Economist…, trycker på lyxigt papper och säljer. Lite som International Herald Tribunes idé (nyhetsartiklar från prestigetidningar modell N Y Times), fast utan ersättning åt någon.
Ska man vara krass kanske det inte gör så mycket i liten skala. Kopierar jag upp en del artiklar själv gör det nog ganska lite. Men skulle man tillåta detta i full skala – och det måste man rimligen om man följer kopiering-är-aldrig-stöld-resonemanget – skulle man förändra strukturen på mediemarknaderna rejält. Jag är inte säker på att det skulle vara till det bättre.
(har ännu inte kommit på någon bra legal mellanväg än. Legal piratkopiering för privatpersoner, men inte i vinstsyfte, fungerar ju inte riktigt principiellt.)
August 29th, 2005 at 18:38
Å andra sidan finns det idag tidningar som tex. source där folk till och med betalar för att få skriva i, så förr eller senare så skulle marknaden anpassa sig till förutsättningarna och de som skriver får i slutändan betalt eftersom de knappast skriver annars.
Skriver de tillräckligt bra så kommer det finnas en efterfrågan på att de skriver, och förr eller senare kommer de få betalt för att skriva.
Möjligt att det skulle se annorlunda ut då, men marknaden hade anpassat sig efter det med.
Varför fungerar din mellanväg inte rent principiellt? Tycker det låter som en bra pragmatisk mellanväg.
August 31st, 2005 at 23:06
All immatrialrätt en slags statlig reglering och inte något naturligt ägandeförhållande.
Oavsett hur mycket immatrialrätt vi ska ha, så bör det vara regleringsförespråkaren som skall påvisa fördelarna med att ha denna reglering.
Jag har ett inlägg om det på min blogg.
Det är inte på något sätt självklart för liberaler att stödja immatrialrätt. Piratbyrån har en bra text om detta.
August 31st, 2005 at 23:39
Finns det någonting som heter intellektuell egendom, och vad är då det? Var ska man dra gränsen för vad som är ägbart?
Tycker att ordet “intellektuell egendom” är missvisande. Eftersom att det inte över huvud taget handlar om något ägande.
Vad det handlar om är monopol. Intellekuellt egendom är ett av staten beviljat tidsbegränsad monopol. Det vet vi alla. Tycker att det därför borde heta “intellektuell monopol”. Då drar man en riktig tydlig linje för att intellektuella kreationer inte kan ägas, även om de kan monopoliseras under en tidsbegränsad tid.
September 1st, 2005 at 14:59
Ägande-”rätten” av fysiska ting är väl också ett monopol, en överenskommelse människor emellan och inte någon ofrånkomlig naturlag? Däremot tycker jag att fysiskt äganderätt är mer rimlig än “intellektuell äganderätt”.
Ett tankvärt citat från Piratbyråns utmärkta text Liberaler mot upphovsrätt: “Libertarianska upphovsrättsmotståndare understryker bland annat den grundläggande skillnaden mellan å ena sidan idéer, som inte förbrukas när de används, och å andra sidan fysiska ting, på vilka det råder en knapphet som rättfärdigar privat egendom. De menar att äganderätten till fysiska ting hotas när det tillkommer immateriell lagstiftning som fråntar tingens ägare rätten att fritt förfoga över sina ägodelar.”
När det kommer till att bygga vidare på föregående verk vill jag citera Karl Bartos (fd. medlem i Kraftwerk) “If you read a book and you copy something out of it, you do it like a scientist, you have to quote where you took it from, what is the source of it.” (Citat från Kembrew McLeods bok Freedom of Expression®: Overzealous Copyright Bozos and Other Enemies of Creativity.)
September 5th, 2005 at 18:29
johanna: Sant. Men tidningsmarknaden kan också anpassa sig till att staten höjer reklamskatten till 95% och inför beskattning per tecken (inklusive blanksteg). Eller att man inför extrema patentregler som i praktiken ger monopol på formen “nyhetstelegram” åt TT, och stadgar att bara Economist får ha vitsiga bildtexter. Man kan alltid hävda att om det finns efterfrågan på tidningarna kommer de tryckas. Det är bara att man försämrat förutsättningarna för mediemångfalden rejält.
(Att en avskaffad upphovsrätt skulle göra det lättare för mig att argumentera för ett starkt public service är en annan sak. ^^)
Men till den principiella frågan. Anser vi att kopiering aldrig kan vara stöld, är det väl en ganska ointressant fråga vilken mediestruktur som gynnas av de olika alternativen? Det är ganska svårt att kompromissa ihop något mellan pragmatismen och det IP-förkastandet. Särskilt inte en som försöker gör skillnad på icke-kommersiellt och kommersiellt kopierande (vad det nu är. Till exempel har ju A-lotterierna varit högst lönande för SAP, och har ändå klarat sig som ideella genom en föreningskonstruktion.)
September 5th, 2005 at 19:40
Kopiering kan aldrig vara samma sak som stöld. Det är olika saker. Ett objekt som bara blir kopierat har den ursprungliga ägaren alltid kvar. Ett objekt som är stulet saknar den ursprungliga ägaren. Det är skillnad.
July 17th, 2010 at 20:00
Någont utanför ämnet men ska du kanske till Kiviks Marknad nästa vecka? Tänkte nämligen göra reklam för min nya butik men är osäker hur jag bör göra det bäst.. Överväger flyers men är rädd att många kastar dem. Någon idé?