Oljefärg och kopiering
Efter läsning av “Copy Me” fick jag av underlig anledning känslan att i sann Leonardo da Vinci-anda dra fram oljefärgerna och skapa klassisk konst med “kassetten och döskallen” samt en kopimilogga på. Får se, det får bli ett sommarprojekt 
Inte för att risken vore så stor att den blir kopierad, utan mera i det att, visst fritt fram, människor har alltid kopierat, men har Leonardo da Vinci (eller Shakesperare som själv kopierade) eller nån annan stor historisk konstnär tappat i anseende för det? Jag vet att det rent kvalitetsmässigt är svårt att få fram en identisk mona lisa, och att det inte går att jämföra med fildelning och kopiering av digitala filer, men kopiering av konstnärliga verk har skett i århundraden och kommer fortsätta göra det. Ska det för det vara fel eller olagligt att köpa en monalisakopia?
Att konsten ska vara fri är det många som hävdar, men borde det då inte vara min konstnärliga rättighet att kopiera en fil för att kunna lyssna/titta på den, ur mitt eget perspektiv, på mitt eget sätt? För att sedan genom samma konstnärliga frihet sprida den vidare…
Är det kopiorna på verken som konstnärer ska tjäna sina pengar på? Eller är det verken i sig som tyngden ska ligga vid, och istället se kopiorna som ett medel för reklam och budskapspridare av konstnärens varumärke?
Tillgänglighet är en förutsättning för en fri kultur till alla. Fildelning är ett ypperligt sätt att öka tillgängligheten, och ett medel de allra flesta kulturskapare borde utnyttja, istället för att motarbeta.